Woodrow Wilson var professorn som drömde om en rättvis världsordning — och som vann Nobels fredspris för en fred som hans eget land vägrade ratificera. Hans arv är en av historiens stora tragédier.

Professorn på vägen till Vita huset

Thomas Woodrow Wilson föddes i Staunton, Virginia, 1856 som son till en presbyteriansk präst. Han växte upp i södra USA under och efter inbördeskriget — en upplevelse som präglade hans syn på nationell splittring och behovet av stark federal sammanhållning. Han studerade juridik, bytte till statsvetenskap och doktorerade vid Johns Hopkins University 1886.

Wilson blev en framstående akademiker och president för Princeton University 1902. Han reformerade universitetet radikalt och fick nationell uppmärksamhet. 1910 vann han guvernörsvalet i New Jersey som demokrat. Två år senare, 1912, vann han presidentvalet i Washington — delvis för att republikanerna splittrades mellan William Howard Taft och Theodore Roosevelt.

Som president genomförde Wilson en ambitiös reformagenda: ny centralbank (Federal Reserve), antimonopollagstiftning och progressiva skattereformer. Han var en övertygad moralist med djup religiös tro — och en genomgripande övertygelse om att USA hade ett gudomligt uppdrag att sprida demokratin i världen.

”Han höll oss utanför kriget” — och ledde oss in i det

När kriget bröt ut i Europa 1914 proklamerade Wilson USA:s neutralitet. Det var en populär hållning i ett land fullt av tyska, irländska och skandinaviska immigranter som inte ville kriga för Storbritanniens skull. 1916 vann Wilson omval på sloganen ”He kept us out of war” — han höll oss utanför kriget.

Men det var omöjligt att förbli neutral. Tyska ubåtar angrep handelsskepp, inklusive det brittiska passagerarfartyget Lusitania 1915 då 1 198 personer drunknade, varav 128 amerikaner. Tyskarnas orestrikterade ubåtskrig 1917 och det avslöjade Zimmermann-telegrammet — där Tyskland erbjöd Mexico Texas, New Mexico och Arizona om de angrep USA — fällde avgörandet.

Den 2 april 1917 bad Wilson kongressen om en krigsförklaring. ”Världen måste göras säker för demokratin”, deklarerade han. Kongressen röstade ja. USA var i kriget.

En vision för rättvis fred

Den 8 januari 1918, medan kriget fortfarande rasade, lade Wilson fram sitt berömda program för en varaktig fred: de fjorton punkterna. Det var ett radikalt dokument för sin tid — ett angrepp på den gamla ordningens hemliga fördrag, imperialism och nationalism utan folkligt stöd.

De fjorton punkterna vann enorm popularitet i Europa — inte minst bland de folk i Österrike-Ungern och Osmanien som drömde om självständighet. Men vid Versaillesförhandlingarna 1919 kompromissades punkterna sönder av brittiska och franska intressen. Wilson fick igenom Nationernas förbund — men förlorade det mesta av det övriga.

Nobelpriset och det stora sveket

Nationernas förbund var Wilsons hjärtefråga — en internationell organisation som skulle lösa konflikter fredligt och förhindra framtida krig. Han reste runt i Europa och USA och talade för sin vision med en religiös övertygelse. I Europa hyllades han som en profet. Han tilldelades Nobels fredspris 1919.

Men hemma väntade katastrofen. Den republikanska senaten under ledning av Henry Cabot Lodge vägrade ratificera Versaillesfördraget och USA:s medlemskap i Nationernas förbund. De fruktade att förbundet skulle dra in USA i framtida europeiska krig och begränsa kongressens rätt att förklara krig.

Wilson vägrade kompromissa. Han reste runt i landet och höll tal för sin sak — tills han i oktober 1919 drabbades av en massiv stroke som lämnade honom halvt förlamad. De sista 17 månaderna av hans presidentskap styrdes i praktiken av hans hustru Edith Wilson. Han dog den 3 februari 1924, ett brutet geni vars störste vision förkastats av hans eget land.