Oktoberrevolutionen tog elva dagar. Inbördeskriget som följde tog tre år – och kostade mellan sju och tolv miljoner människoliv. Det var inte ett krig mellan två arméer. Det var ett kaos av fraktioner, utländska interventioner och brutalitet som överträffade allt Europa sett sedan trettioåriga kriget.
När bolsjevikerna tog makten i november 1917 kontrollerade de egentligen bara två städer: Petrograd och Moskva. Resten av det enorma ryska imperiet var en mosaik av konkurrerande krafter – monarkister som ville ha tsaren tillbaka, socialister som hatade Lenin, kosacker som ville ha självständighet, och utländska makter som ville krossa kommunismen i vaggan.
Det som följde var inte ett inbördeskrig i vanlig mening. Det var ett dussintal krig som pågick samtidigt, på en front som sträckte sig från Arktis till Kaukasus, från Polen till Vladivostok.
Vem slogs mot vem?
Krigets namn – röda mot vita – är en förenkling. I verkligheten fanns det minst fem stora fraktioner, och de bytte sida, splittrades och bekämpade varandra i ett kaotiskt mönster som är svårt att följa.
★ Röda armén
- Bolsjevikerna och deras anhängare
- Arbetare, fattiga bönder, revolutionära soldater
- Centraliserad ledning under Trotskij
- Kontrollerade industricentra och järnvägarna
- Ideologi: kommunism, klasskamp, internationalism
✦ Vita armén
- Tsarister, liberaler, moderata socialister
- Adelsmän, officerare, kosacker
- Splittrad ledning, dålig koordination
- Stöd från Storbritannien, Frankrike, USA, Japan
- Ideologi: ”Allt utom bolsjevism” (inget gemensamt program)
Men det fanns fler…
Röda – från arbetarrörelsens röda fana, symbol för revolution och klasskamp sedan 1848. Vita – färgen på den franska monarkins flagga, symbol för kontrarevolution. Gröna – bondeupprorens färg, för jorden och skogen de försvarade.
Tre år av kaos
Inbördeskriget hade ingen tydlig frontlinje. Det var ett virrvarr av offensiver, reträtter, massaker och svält som svepte fram och tillbaka över det forna ryska imperiet.
Har du anmält dig frivilligt?
Vita styrkor samlas i söder och Sibirien. Tjeckoslovakiska legionen – 40 000 krigsfångar på väg hem – gör uppror och tar kontroll över transsibiriska järnvägen.
Brittiska trupper landsätts i Murmansk och Archangelsk. Japaner i Vladivostok. Fransmän i Odessa. Bolsjevikerna är omringade.
I Jekaterinburg skjuts Nikolaj II och hela hans familj av bolsjeviker. Rädslan att vita skulle befria dem och göra tsaren till en symbol var för stor.
Efter ett mordförsök på Lenin utlyser Tjekan massiv terror. Tusentals ”klassfiender” avrättas utan rättegång. Koncentrationsläger inrättas.
Admiral Koltjak anfaller från Sibirien. General Denikin rycker fram från söder, bara 400 km från Moskva. General Judenitj hotar Petrograd. Bolsjevikerna verkar förlorade.
Röda armén, nu 5 miljoner man stark, slår tillbaka på alla fronter. Denikin besegras. Koltjak tvingas fly. De vitas brist på samordning blir deras undergång.
Polen anfaller Ukraina. Röda armén slår tillbaka och når Warszawas portar – men besegras i ”Miraklet vid Wisła”. Freden kostar Sovjet stora territorier.
De sista vita styrkorna evakueras från Krim. Machno besegras. Kronstadt-upproret krossas. Bolsjevikerna har vunnit – men till vilket pris?
Segerns orsaker
Det borde inte ha varit möjligt. Bolsjevikerna var omringade, utsvultna, attackerade från alla håll av fiender med utländskt stöd. Ändå vann de. Varför?
1. Geografin
De röda kontrollerade hjärtat av Ryssland – Moskva, Petrograd, de stora industristäderna och järnvägsknutarna. De vita var utspridda längs periferin, tusentals kilometer från varandra, utan möjlighet att koordinera.
2. Trotskijs armé
Lev Trotskij byggde Röda armén från ingenting till fem miljoner man. Han återinförde tsarens officerare (under hot om att deras familjer skulle lida om de svek), skapade politiska kommissarier som övervakade lojaliteten, och reste själv i ett pansartåg längs fronterna för att inspirera och skrämma.
Du kan inte bygga en armé utan repression. Dödsstraff måste finnas. Annars flyr soldaterna.
— Lev Trotskij, 19183. De vitas splittring
Vita armén hade inget gemensamt program utom att störta bolsjevikerna. Monarkister hatade liberaler. Ryska nationalister hatade de nationella minoriteterna. Generalerna vägrade samarbeta. Den enda som kunde ha enat dem – tsaren – var död.
General Denikins styrkor i söder och Admiral Koltjaks i öster attackerade aldrig samtidigt. När den ena avancerade, var den andra på reträtt. Bolsjevikerna kunde flytta trupper från front till front.
4. Bönderna valde sidan
De flesta bönder hatade båda sidor – båda stal deras spannmål, båda tvångsrekryterade deras söner. Men de vita representerade godsägarna, de som ville ha tillbaka jorden. Om de måste välja, valde bönderna de röda.
5. Propagandan
Bolsjevikerna var mästare på propaganda. Affischer, tidningar, agitationståg som reste genom landet med filmer och talare. De vita hade ingenting som kunde mäta sig. De röda förklarade varför de slogs. De vita bara slogs.
Ett krig utan regler
Inbördeskriget var brutalt på ett sätt som chockade även de som sett första världskriget. Båda sidor begick systematiska massakrer, tortyr och våldtäkter. Begreppet ”krigsbrott” existerade knappt.
Röd terror
I augusti 1918 sköts Lenin av en attentatsman och skadades allvarligt. Dagen därpå utlyste Tjekan massiv hämndag. Gisslan från ”borgerliga klasser” avrättades i tusental. Koncentrationsläger – som bolsjevikerna själva kallade dem – inrättades för politiska fiender.
Historiker uppskattar att Tjekan avrättade mellan 100 000 och 200 000 personer under inbördeskriget. De exakta siffrorna är omöjliga att fastställa – Tjekan förde inte alltid protokoll.
Vit terror
De vita var inte bättre. I de områden de kontrollerade genomfördes pogromer mot judar – uppskattningsvis 100 000–150 000 judar mördades, mestadels av vita styrkor och kosacker. Fackföreningsledare, misstänkta kommunister och alla som samarbetat med de röda avrättades.
Armén måste förstå att judarna är roten till allt ont. De är bolsjevikernas agenter. Visa ingen nåd.
— Order från vit general, 1919Svälten
Det värsta kom inte från kulorna utan från hungern. Båda sidor beslagtog bönders spannmål. Städerna svalt. 1921–22, när kriget var över, drabbades Volga-regionen av en fruktansvärd hungersnöd som dödade uppskattningsvis fem miljoner människor. Det var priset för tre års förstörelse.
Vems sida hade du valt?
Du är en bonde i Ukraina 1919. Röda armén kommer och tar hälften av din skörd för att mata städerna – om du vägrar blir du skjuten som ”kulak”. Vita armén kommer och bränner din by för att du ”hjälpt bolsjevikerna”. De gröna gerillan erbjuder skydd, men riskerar att dra ner hämnd över hela regionen. Vad gör du?
Segrarnas pris
När kriget slutade 1921 hade bolsjevikerna vunnit – men de styrde ett land i ruiner.
Demografisk katastrof: Mellan sju och tolv miljoner döda. Miljoner fler hade flytt – den så kallade ”vita emigrationen” till Paris, Berlin, Shanghai. Rysslands utbildade klass – läkare, ingenjörer, jurister – var decimerad.
Ekonomisk kollaps: Industriproduktionen var 20 procent av 1913 års nivå. Järnvägarna sönderbombade. Hälften av Petrograds befolkning hade flytt eller dött. Pengar var värdelösa – man bytte varor mot varor.
Politisk förhärdning: Bolsjevikerna hade lärt sig att överleva genom terror, centralisering och misstro. Det parti som 1917 talat om arbetardemokrati hade 1921 förbjudit alla andra partier, krossat fria fackföreningar och satt politisk polis över lagen. De mönster som Stalin senare skulle fullända skapades under inbördeskriget.
I mars 1921 gjorde matroserna i Kronstadt – samma matroser som hjälpt bolsjevikerna ta makten 1917 – uppror mot enpartiväldet. De krävde fria val, yttrandefrihet, oberoende fackföreningar. Röda armén krossade upproret på Trotskijs order. Tusentals avrättades. Revolutionen hade ätit sina barn.
