I en marknadsekonomi bestäms priser och produktion av utbud och efterfrågan på en fri marknad. Företag och privatpersoner äger produktionsmedlen och konkurrerar fritt. I en planekonomi äger staten produktionsmedlen och bestämmer centralt vad som ska produceras, hur mycket och till vilket pris. De flesta länder idag har en blandekonomi som kombinerar marknadskrafter med statlig reglering.

Inflation innebär att den allmänna prisnivån stiger över tid, vilket gör att pengarna blir mindre värda. Om inflationen är hög förlorar sparade pengar sitt värde snabbt, det blir svårt för företag att planera och människor med fast inkomst (t.ex. pensionärer) drabbas hårt. Riksbankens mål är att hålla inflationen kring 2 procent per år – lagom för en stabil ekonomi.

Högkonjunktur är när ekonomin går på högvarv: produktionen är hög, arbetslösheten låg och företagen investerar. Risken är att ekonomin överhettas och inflationen stiger. Lågkonjunktur är motsatsen: efterfrågan minskar, företag säger upp personal, och konsumtionen sjunker – en negativ spiral. Staten och Riksbanken använder finans- och penningpolitik för att jämna ut dessa svängningar.

Utbud är mängden varor producenter vill sälja vid ett visst pris. Efterfrågan är mängden konsumenter vill köpa. När efterfrågan ökar (fler vill ha varan) men utbudet är oförändrat, stiger priset. När utbudet ökar men efterfrågan är densamma, sjunker priset. Där utbud och efterfrågan möts uppstår jämviktspriset – det pris där marknaden är i balans

Penningpolitik sköts av Riksbanken och handlar främst om att styra räntan (styrräntan) för att påverka inflation och ekonomisk aktivitet. Finanspolitik sköts av regeringen och handlar om statens budget – skatter och offentliga utgifter. I lågkonjunktur kan staten sänka skatter eller öka utgifter (expansiv finanspolitik) för att stimulera ekonomin, medan Riksbanken kan sänka räntan.

Globalisering innebär ökad rörlighet av människor, varor, tjänster och kapital över nationsgränser. Fördelar: ökad handel leder till ekonomisk tillväxt, lägre priser för konsumenter, och har lyft miljarder ur fattigdom. Nackdelar: ökad sårbarhet vid globala kriser, risk för ”race to the bottom” där länder sänker skatter och regler för att locka företag, samt utmaningar för miljön och lokala industrier.