Afrika och kolonierna under WW1
När skotten i Sarajevo ekade 1914 dröjde det inte länge förrän elden spred sig långt utanför Europas gränser. Storbritannien och Frankrike såg chansen att erövra Tysklands enorma afrikanska kolonier för att roffa åt sig ännu mer mark och resurser. Men kriget här handlade inte om skyttegravar. På den här sidan lämnar vi den europeiska leran för att titta på hur kriget drabbade stormakternas undersåtar över hela världen. Vi utforskar det osannolika och brutala gerillakriget i Tyska Östafrika, hur miljontals obeväpnade afrikanska bärare offrades åt sjukdomar och svält, och hur hundratusentals unga män från länder som Indien och Senegal skeppades iväg för att frysa och blöda i västfrontens iskalla köttkvarn.
Afrika & Kolonierna: Det bortglömda kriget
Porträtt av en afrikansk soldat. Miljontals män från kolonierna kläddes i europeiska uniformer och tvingades strida i första världskriget.
När Första världskriget bröt ut i augusti 1914 dröjde det inte länge innan skotten ekade över den afrikanska kontinenten. Vid denna tid var nästan hela Afrika uppdelat mellan Europas stormakter. När länderna i Europa förklarade krig mot varandra, innebar det automatiskt att deras kolonier också hamnade i krig.
Detta kapitel av kriget handlar sällan om enorma skyttegravar och artillerield. Det handlar om gerillakrig i tät djungel, afrikanska soldater i Frankrikes isande kyla, och ett av krigets allra mörkaste, men mest okända, tragedier: De mänskliga lastbilarna.
”Vi tvingades lämna våra byar för att slåss mot andra svarta män, under befäl av vita män, i ett krig som handlade om vita mäns gränser.”
Djungelns lagar: Kampen om Tyska Östafrika
Tyskland hade några få, men stora, kolonier i Afrika. De allierade (främst Storbritannien och Frankrike) attackerade omedelbart dessa kolonier för att ta över dem och förhindra att tyska krigsfartyg kunde tanka där.
I Tyska Östafrika (dagens Tanzania, Rwanda och Burundi) fanns den tyske generalen Paul von Lettow-Vorbeck. Han insåg att han var helt omringad och chanslös i ett öppet krig. Istället startade han en mästerlig, men skoningslös, gerillakampanj. Med en liten styrka på cirka 14 000 man – varav majoriteten var afrikanska soldater kallade Askaris – lyckades han dra till sig och uppehålla över 300 000 brittiska, belgiska och portugisiska soldater i över fyra år.
Ett kompani av tyska ”Askaris” i Tyska Östafrika. Dessa afrikanska soldater var extremt skickliga i djungelstrid och bedrev ett framgångsrikt gerillakrig mot en övermäktig fiende under hela kriget.
Miljön de slogs i var vidrig. Vänd på korten för att förstå varför djungeln var farligare än fiendens kulor.
🦟
Djuren
En omöjlig fiende
Tsetseflugan och Bina
Klimatet dödade fler än kulorna. Malaria och dysenteri var vanligt. Tsetseflugan bar på en sjukdom som dödade nästan alla hästar och åsnor, vilket gjorde transporter omöjliga. Vid Slaget vid Tanga 1914 attackerades till och med båda arméerna av enorma svärmar av vilda afrikanska mördarbin!
🔥
Taktiken
Brända jordens taktik
Ingen mat kvar
Eftersom general von Lettow-Vorbeck inte kunde få leveranser från Tyskland, stal hans trupper mat från lokala afrikanska byar när de flydde genom djungeln. De brände sedan fälten bakom sig. Resultatet blev en massiv hungersnöd som dödade hundratusentals civila afrikaner.
📦
Bärarna
De mänskliga lastbilarna
The Carrier Corps
Eftersom tsetseflugan dödade dragdjuren, tvingades britterna och tyskarna använda miljontals afrikanska män och kvinnor som bärare (Carrier Corps). De bar ammunition och mat på sina huvuden i hundratals mil. Minst 100 000 av dessa bärare dog av utmattning och sjukdomar.
Döden i det kalla Europa
Det var inte bara i Afrika som afrikaner stred. Kolonialmakterna – i synnerhet Frankrike och Storbritannien – förde över miljontals människor från sina kolonier för att fylla hålen på västfronten i Europa.
Frankrike skeppade över enorma mängder trupper från Väst- och Nordafrika, bland annat de berömda Tirailleurs Sénégalais (senegalesiska skyttar). De sattes ofta in i de allra värsta offensiverna som ”chocktrupper”. Storbritannien skeppade över 1,5 miljoner män från Indien. Många av dessa soldater kom från varma klimat och led fruktansvärt i de kalla, isiga, regniga skyttegravarna i norra Frankrike.
Västafrikanska soldater. Kolonialmakterna använde flitigt trupper från bland annat Afrika och Asien för att fylla de enorma förlusterna i sina egna led.
Tidslinje: Kriget i Kolonierna
De första skotten
Brittiska och franska trupper anfaller omedelbart Tysklands afrikanska kolonier (Togoland, Kamerun och Tyska Sydvästafrika). Tyskarna ger relativt snabbt upp i de flesta områden, förutom i Östafrika.
Britternas fiasko
En enorm brittisk-indisk styrka försöker landstiga i staden Tanga (Tanzania). De blir besegrade av von Lettow-Vorbecks mycket mindre styrka av afrikanska Askaris, delvis för att galna bisvärmar anfaller britterna.
Djungelns gissel
Hundratusentals brittiska soldater letar efter tyskarna i djungeln. Den brända jordens taktik och användningen av mänskliga ”Carrier Corps” leder till en obeskrivlig mänsklig tragedi för civilbefolkningen.
De gav aldrig upp
Två veckor efter att kriget i Europa tagit slut (11 nov) får von Lettow-Vorbeck äntligen nyheten. Han och hans trötta Askaris överlämnar sina vapen i nuvarande Zambia. De blev den enda tyska styrkan under kriget som aldrig besegrades i fält.
Bikupan: Reflektera över Koloniernas roll
Klicka på knappen för att få en historisk diskussionsfråga till er grupp.
Testa dina kunskaper om Kolonialkriget
Slutuppgift: Imperialismens hyckleri
Kriget i Europa handlade ofta, enligt propagandan, om att slåss för små länders ”frihet” (som Belgien). Samtidigt tvingade samma stormakter miljoner afrikaner och indier att dö för imperier som förtryckte dem.
Få en ledtråd för att komma igång
När afrikanska soldater återvände hem efter kriget förväntade de sig att bli behandlade med respekt och kanske få självständighet som tack för sin blodiga insats. Så blev det sällan. Hur tror du detta påverkade länderna i Afrika och Indien under årtiondena som följde (t.ex. avkoloniseringen)?
- Tyska Askaris: Wikimedia Commons
- Afrikansk soldat: Picryl
- Västafrikanska soldater: GetArchive
Före kriget hade Europas stormakter delat upp nästan hela Afrika mellan sig (imperialismen). Tyskland ägde stora områden som Togo, Kamerun, Tyska Sydvästafrika (Namibia) och Tyska Östafrika (Tanzania). När kriget bröt ut ville britterna och fransmännen omedelbart attackera dessa tyska kolonier för att ta över deras hamnar, naturresurser och radiostationer.
Här utspelade sig en av krigets mest osannolika militära kampanjer. Den tyske generalen Paul von Lettow-Vorbeck visste att han var helt underlägsen britterna. Tillsammans med sina skickliga afrikanska soldater (kallade Askaris) startade han ett gerillakrig. Genom snabba ritter, bakhåll och ständig förflyttning i djungeln lyckades hans lilla armé hålla hundratusentals brittiska soldater upptagna i fyra hela år. De gav inte upp förrän kriget i Europa redan var över!
Ja, i hundratusental! Stormakterna tvingade folk från sina kolonier att slåss i skyttegravarna. Frankrike tog in över 200 000 soldater från Nord- och Västafrika (kända som Tirailleurs Sénégalais). Storbritannien skeppade över en miljon indiska soldater till fronterna. För många av dessa män från varma klimat var kylan, leran och sjukdomarna i Europa en total mardröm.
Eftersom det fanns väldigt få vägar och järnvägar i Afrika, var de stridande arméerna tvungna att bära med sig all mat, ammunition och kanoner för hand genom djungeln och över bergen. Kolonialmakterna tvångsrekryterade över två miljoner afrikanska civilpersoner som ”bärare” (porters). Detta var ett extremt slitsamt och livsfarligt slavarbete.
Katastrofalt hårt. Av de miljontals bärare som tvångsrekryterades, dog hundratusentals. De flesta dog inte av kulor, utan av utmattning, svält och tropiska sjukdomar. Arméerna som rörde sig genom landskapen brände byar och stal böndernas mat, vilket ledde till massvält. När kriget var över svepte dessutom Spanska sjukan in och dödade ytterligare miljontals försvagade människor.
Källor
Wikipedia – African theatre of World War I https://en.wikipedia.org/wiki/African_theatre_of_World_War_I Ger en väldigt omfattande och detaljerad översikt över samtliga krigsskådeplatser på den afrikanska kontinenten (Nordafrika, Västafrika, Östafrika och Sydvästafrika) under första världskriget.
Wikipedia – East African campaign (World War I) https://en.wikipedia.org/wiki/East_African_campaign_(World_War_I) En djupdykning i fälttåget i Tyska Östafrika och den tyske generalen Paul von Lettow-Vorbecks berömda och utdragna gerillakrigföring som band upp stora allierade resurser.
Nationalencyklopedin (NE) – Tanganyikaterritoriet https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/tanganyikaterritoriet En kort men pålitlig svensk källa som förklarar hur Tyska Östafrika (dagens Tanzania) omvandlades till ett brittiskt mandatområde under Nationernas Förbund efter kriget.
1914-1918 Online – War Losses (Africa) https://encyclopedia.1914-1918-online.net/article/war-losses-africa/ En högt ansedd internationell akademisk resurs som belyser de enorma, och ofta bortglömda, mänskliga förlusterna bland afrikanska soldater och bärare som tvingades tjäna de europeiska imperierna.
Wikipedia – Tyska Östafrika https://sv.wikipedia.org/wiki/Tyska_%C3%96stafrika En bred svensk artikel som beskriver kolonins uppgång, det extremt svåra läget för civilbefolkningen under kriget och hur området styckades upp efter det tyska nederlaget.
Encyclopaedia Britannica – Battle of Tanga https://www.britannica.com/event/Battle-of-Tanga Beskriver det avgörande ”Bislaget” 1914, där underlägsna tyska och afrikanska (Askari) styrkor lyckades besegra en mycket större brittisk-indisk expeditionsstyrka.
Imperial War Museums (IWM) – The black British soldiers who were deliberately forgotten https://www.iwm.org.uk/history/the-black-british-soldiers-who-were-deliberately-forgotten Lyfter fram de afrikanska bidragen på den brittiska sidan, med särskilt fokus på hur de behandlades, bärarnas (”porters”) stenhårda arbetsvillkor och hur de raderades ur efterkrigstidens hjälteberättelser.
Wikipedia – South West Africa campaign https://en.wikipedia.org/wiki/South_West_Africa_campaign Täcker invasionen av Tyska Sydvästafrika (dagens Namibia). Fälttåget leddes av Sydafrikas premiärminister Louis Botha på uppdrag av den brittiska kronan och belyser en helt annan del av kriget på kontinenten.
Wikipedia – Kapplöpningen om Afrika https://sv.wikipedia.org/wiki/Kappl%C3%B6pningen_om_Afrika Artikeln innehåller ett viktigt avsnitt (”Efter första världskriget”) som redogör för hur kriget satte punkt för den klassiska koloniala kapplöpningen när Tyskland tvingades ge upp samtliga av sina afrikanska besittningar.