Världen utanför Europa
Mellankrigstiden handlade inte bara om Europa. Efter första världskriget växte frågor om frihet, självbestämmande och kolonialt förtryck fram i stora delar av världen. Här får du möta koloniernas kamp, Gandhis ickevåld i Indien och Atatürks försök att skapa ett nytt Turkiet ur det osmanska rikets fall.
Världen utanför Europa
Medan Europa låg i spillror satte sig folk på tre kontinenter och ställde en fråga: om frihet och demokrati är så viktiga — varför gäller de inte oss?
Versaillesfreden 1919 handlade om Europa. Men kriget hade dragit in miljoner människor från Afrika, Asien och Mellanöstern. De hade slåss under löfte om frihet och erkännande. Det de fick var i stället ett nytt namn på den gamla kolonialismen: mandatsystemet.
Det här avsnittet följer tre berättelser om vad som hände utanför det europeiska rampljuset — och hur de bär på frön till en rörelse som skulle omforma världen under resten av 1900-talet.
Varför börjar historien om kolonialismens fall — här?
Versailleskonferensen 1919 ignorerade systematiskt krav från koloniala folk. Men konferensen satte också igång något annat: den visade att de stora makternas löften om självbestämmande var selektiva. Det var en läxa som Ho Chi Minh, Gandhi, Marcus Garvey och otaliga andra drog.
Mellankrigstiden är inte bara en europeisk berättelse om depression och fascism. Det är också det decennium då de rörelser sätter sig som sedan — efter andra världskriget — avkoloniserar två tredjedelar av jordens yta.
”Ni talar om frihet och självbestämmande. Men ni menar bara Europa.”
— Parafras på Ho Chi Minh, Paris 1919 — vid Versailleskonferensen som nekade honom audiensLäs undersidorna för att förstå hur tre rörelser — på tre kontinenter — svarade på den frågan.
Under mellankrigstiden växte krav på frihet, självbestämmande och reformer i flera delar av världen. Många människor i kolonier och tidigare imperier började ifrågasätta varför Europas tal om demokrati inte gällde dem.
Den är viktig eftersom den visar att perioden inte bara handlade om Europas kriser. Samtidigt som fascism och depression präglade Europa växte rörelser fram i Asien, Afrika och Mellanöstern som senare skulle bidra till avkoloniseringen.
Många människor från kolonierna hade deltagit i kriget som soldater, arbetare eller genom resurser. Efter kriget hoppades många på större rättigheter, men ofta fortsatte kolonialmakterna att styra som tidigare.
Mandatsystemet var ett system där segrarmakter fick kontroll över tidigare tyska och osmanska områden efter första världskriget. Det presenterades som tillfällig förvaltning, men liknade ofta fortsatt kolonial kontroll.
Gandhi blev en central ledare i Indiens kamp mot brittiskt styre. Genom ickevåld, civil olydnad och Saltmarschen visade han hur motstånd kunde organiseras utan väpnad kamp.