Denna artikel studerar hur buddhismen syns i dagens stora samhällsfrågor. Vi tittar på idealet om ickevåld (ahimsa), hur religion och politik möts i Myanmar, och arbetet för klimatet. Målet är att visa att ingen religion är entydigt ”snäll eller ond” utan alltid tolkas av människor.
Ahimsa – att inte skada
Ordet ahimsa kommer från sanskrit och betyder ”icke-skada” eller ”ickevåld”. För en buddhist innebär ahimsa att man strävar efter att inte skada någon levande varelse, varken genom handlingar, ord eller ens tankar. Våld och illvilja skapar dålig karma. Många buddhister väljer därför en vegetarisk eller vegansk kost som ett konkret sätt att undvika att djur dödas.
Enligt buddhistisk psykologi handlar principen om att odla omtanke och medkänsla inifrån, så att även vår inställning blir icke-våldsam. I buddhistiska länder uttrycks detta i form av fredsmeditationer och stöd till fattiga. Men idealet har också tolkats olika – ickevåld har inte alltid följts i praktiken.
Myntets två sidor
Klicka på korten för att se kontrasten mellan det vackra idealet och den politiska verkligheten.
Ett tydligt exempel är den indiske kejsaren Ashoka. Han erövrade delar av Indien med stor brutalitet, men ångrade sig, konverterade till buddhismen och införde ickevåld. Han menade att en härskare skulle styra genom mildhet och respekt för alla varelser.
I modern tid har nationalistiska munkar i Sri Lanka och Myanmar lett angrepp på minoriteter. I Myanmar har munkar spridit hatpropaganda och stöttat den etniska rensningen av den muslimska folkgruppen rohingyerna. Religionen eldar här på konflikten.
Buddhism och makt
I modern tid finns ingen enhetlig ”buddhistisk politik”. Engagerade buddhister har väldigt olika uppfattningar om hur samhället bör förändras. Religiösa texter har historiskt använts för att motivera allt från hänsynslös kapitalism till auktoritär planhushållning.
Många buddhister förenas ändå av en grön och humanistisk linje där icke-våld, gräsrotsdemokrati och naturens roll betonas. Den thailändske munken Buddhadasa tolkade på 1900-talet buddhismen som en form av socialism och betonade att politiken måste vara samhällsengagerad för allas bästa.
Buddhismen ger ingen färdig partifärg, utan ett etiskt ramverk – medkänsla och ickevåld – som kan tillämpas på olika sätt i politiken.
Engagerad buddhism
På 1960-talet myntade den vietnamesiske zenmästaren Thich Nhat Hanh begreppet engagerad buddhism. Det syftar på en rörelse där meditativt inre arbete kombineras med konkret samhällsaktivism utomhus.
I Sri Lanka organiserade aktivisten A.T. Ariyaratne under inbördeskriget en marsch där över en halv miljon människor klädda i vitt avslutade manifestationen med en gigantisk, tyst meditation. De använder en icke-dömande närvaro som ett vapen mot krig.
Ett begrepp där lärorna används för att hantera miljöproblem. Man betonar att allt liv hänger ihop. Projekt som ”Buddhist Green Days” uppmanar till växtbaserad kost, och man samarbetar med organisationer för att uppmärksamma vattenbrist och naturförstöring.
Engagerade buddhister arbetar praktiskt bland sluminvånare och för kvinnors rättigheter. I Thailand kämpar nunnor för att bli andliga ledare på samma villkor som män. I Indien drivs stora kampanjer för att skydda de fattigaste från diskriminering.
”Man skyddar klimatet – inte för att en gud har beordrat det, utan för att det minskar lidandet för allt levande.”
En religion med många ansikten
Buddhismen är en global religion som sträcker sig från tysta, små tempel till massiva, högljudda samhällsrörelser. Ideal som ahimsa och medkänsla ger hundratals miljoner människor inspiration till fredsarbete, klimatkamp och social rättvisa. Samtidigt har samma religion också använts för att rättfärdiga våld, politisk makt och förtryck, precis som i Myanmar.
När vi studerar hur buddhismen påverkar fred, våld och miljö upptäcker vi nyanser. Inga religioner är per automatik ”goda” eller ”onda”; det avgörs helt av hur människor tolkar och använder dem i sin egen tid. Att känna till både idealen och avvikelserna hjälper oss att föra smartare samtal om religionens plats i samhället.
