Med små och enkla fartyg gav sig europeiska sjöfarare ut på riskfyllda resor över världshaven. De nådde kontinenter som var okända för dem och mötte människor med andra traditioner, levnadssätt och kulturer. För många av de folk européerna kom i kontakt med fick mötet allvarliga konsekvenser.

Medeltiden – nedgång eller utveckling?

När det romerska riket föll samman under 400-talet inleddes den period som kallas medeltiden. Eftersom det inte längre fanns ett stort, enhetligt rike styrt från Rom har perioden länge beskrivits som en tid av nedgång och förfall – därför kallad den ”mörka” medeltiden.

Denna bild har dock förändrats. Genom den kristna kyrkan bevarades delar av det antika kulturarvet, bland annat genom kloster som fungerade som centra för lärande. Det östromerska riket levde vidare med sin huvudstad i Konstantinopel, och i de muslimska rikena runt Medelhavet bevarades och utvecklades mycket av antikens vetenskap och filosofi.

Jordbruk, bönder och befolkningstillväxt

Under medeltiden förändrades jordbrukssamhället. Till skillnad från antiken, då stora gods drevs med slavarbete, brukades jorden nu av livegna bönder – bundna till jorden men räknade som fria människor. Jordägarna bestämde arrendet, ofta i form av en del av skörden. När bönderna fick behålla resten fanns drivkrafter att förbättra jordbruket. Skördarna ökade, befolkningen växte och handeln tog fart, vilket ledde till att städer växte fram.

Digerdöden och samhällets förändring

I mitten av 1300-talet drabbades Europa av digerdöden, en pandemi som dödade omkring en tredjedel av befolkningen. För dem som överlevde förbättrades levnadsförhållandena – jordägarna hade svårare att kräva höga arrenden, och hantverkare fick bättre betalt. Tekniska förbättringar som järnskor, bättre sele och plogar med hjul bidrog till ökad produktion.

Ny teknik förändrar världen

Tryckpressen på 1400-talet gjorde kunskap billigare och mer tillgänglig. Eldvapen förändrade krigföringen. Kompassen underlättade navigation till sjöss. Papper, krut och kompassen hade alla sitt ursprung i Kina.

Handelns utveckling

Handeln längs Sidenvägen mellan Europa och Asien var lönsam – kryddor, siden och ädelstenar transporterades i stora karavaner. Venedig, Florens och Genua dominerade i söder; Amsterdam, Antwerpen, Lübeck och Hamburg i norr. Lübeck och Hamburg ingick i Hansan, ett mäktigt handelsförbund. Under 1400-talet erövrade kristna kungar Spanien från muslimska härskare, medan osmanerna intog Konstantinopel och grundade det mäktiga Osmanska riket.

Vid medeltidens slut var stora delar av världen okända för européerna. Det fanns sedan länge rykten om avlägsna länder, men kunskaperna om Afrika och Asien var bristfälliga – och att det fanns två stora världsdelar västerut kände man inte till alls.

Riken i Amerika

Aztekriket

I området som i dag är Mexiko låg Aztekriket – det mäktigaste riket i regionen. Aztekerna styrde hundratals städer och byar som tvingades betala skatt. Huvudstaden Tenochtitlán, med över 200 000 invånare, var en av världens största städer. Där fanns palats, tempel och akvedukter. Jämfört med europeiska städer var Tenochtitlán mycket ren – det fanns offentliga toaletter och avföring användes som gödsel.

Mayariket

Mayariket bestod av självständiga stadsstater. Det rymde avancerade kunskaper inom astronomi och matematik, men försvagades av inbördeskrig och missväxt. Vid slutet av 1400-talet hade storhetstiden passerat.

Inkariket

Inkafolket skapade under 1400-talet ett enormt imperium i nutidens Peru. Riket hade välutvecklat vägnät samt stora palats och tempel. Bönderna saknade dragdjur, vagnar med hjul och kunskap om järn och brons.

Afrikanska riken

Afrika hade mäktiga kungariken med stora städer. Timbuktu i Mali var berömt för bibliotek och lärdom. Afrikanska riken kände till järnframställning. Längs östkusten bedrevs livlig handel med arabländer.

Riken i Asien

Osmanska riket (erövrade Konstantinopel 1453) var ett av historiens mäktigaste imperier. Mogulriket i Indien styrde stora delar av Indien och var känt för rik konst. Japan var relativt slutet – formellt styrde kejsaren men den verkliga makten låg hos shogunen och samurajerna. Kina under Mingdynastin låg långt före Europa i vetenskap och teknik. Zheng He ledde enorma expeditioner till Indien, Arabien och Östafrika på 1400-talet – men resorna upphörde på 1430-talet.

Under 1400-talet var handeln mellan Europa och Asien mycket lönsam. Kryddor, siden och bomull kontrollerades av mellanhänder. I Portugal och Spanien växte idén om att en direktsjöväg till Asien kunde ge mycket större vinster.

Portugals väg runt Afrika

Prins Henrik Sjöfararen arbetade målmedvetet för att utveckla navigation och skeppsbyggnad. Portugiserna seglade längs Afrikas västkust och nådde Guineabukten, där de mötte välutvecklade samhällen som Beninriket – känt för städer och konst i elfenben och brons av mycket hög kvalitet.

Vasco da Gama lyckades segla runt Godahoppsudden – Afrikas sydspets – med hjälp av en erfaren arabisk lots. I Calicut i Indien mötte portugiserna dock besvikelse: de lokala köpmännen var inte intresserade av europeiska varor.

Kanoner förändrar handeln

Portugiserna återvände med bättre utrustade fartyg med tunga kanoner. De arabiska skeppen saknade motsvarande beväpning. Portugiserna vann sjöslag och tog kontroll över hamnar runt Indiska oceanen, ända till Malackahalvön. De styrde dock mest kuststäder – inte stora landområden.

Columbus och Spaniens väg västerut

År 1492 seglade Christofer Columbus med tre fartyg västerut. Efter drygt två månader nådde expeditionen Västindien – men Columbus trodde sig ha nått Indien. Spanjorerna kände inte till att en ny kontinent (Amerika) låg i vägen. Den befolkning Columbus mötte kallade han indianer – ett felaktigt namn som lever kvar.

De spanska erövrarna som följde kallades conquistadorer. Ombord fanns vetenskapsmän, handelsmän, soldater och missionärer.

År 1519 seglade en spansk expedition in mot Mexikos kust under ledning av Hernán Cortés. Det som följde förändrade Amerika för alltid.

Aztekernas fall

Cortés hade militärt övertag genom metallrustningar, eldvapen, kanoner och hästar – teknik okänd i Amerika. Dessutom fick han stöd av tusentals krigare från folk missnöjda med aztekernas skatter. Montezuma II tillfångatogs. Spanjorerna förstörde stadens vattenförsörjning. Smittkoppor – sjukdomar ursprungsbefolkningen saknade immunitet mot – tog enorma dödstal.

Tenochtitlán föll i ruiner. Området blev kolonin Nya Spanien; på ruinerna byggdes Mexico City.

Inkarikets fall

År 1533 nådde Francisco Pizarro inkarikets huvudstad Cusco. Samma mönster upprepades: militära angrepp, plundring, sjukdomar och politiskt sammanbrott.

Konsekvenser för ursprungsbefolkningarna

Kombinationen av sjukdomar, våld och hårt tvångsarbete i gruvor och jordbruk ledde till en av historiens största befolkningskatastrofer. Under 1500-talet sjönk befolkningen i Amerika dramatiskt – från tiotals miljoner till en bråkdel. Den minskade arbetskraften ersattes av förslavade afrikaner.

Silver, guld och nya grödor

Silverfyndigheterna var enorma och bidrog till att göra Spanien till en ledande stormakt. Nya grödor spreds till Europa: potatis, majs, tomater och kakao. Mot slutet av 1500-talet var nästan hela Syd- och Mellanamerika koloniserat.

Portugal och Spanien dominerade till en början. Men under 1600–1700-talen tog Nederländerna, England och Frankrike över – och en hård konkurrens om haven och handeln tog form.

Nederländernas framväxt

Från slutet av 1500-talet satsade Nederländerna på effektiva fartyg – fluyt – lättseglade och med liten besättning men stor lastkapacitet. Nederländerna etablerade Nya Amsterdam i Nordamerika (1664 erövrat av England och döpt om till New York). Störst framgång nåddes i Asien där man konkurrerade med Portugal om kryddhandeln, framförallt muskotnöt från nutidens Indonesien.

Engelska och franska kolonier i Nordamerika

År 1620 anlände Mayflower med engelska nybyggare till östkusten – grunden till New England. Frankrike hade kolonier i Kanada och vid Mexikanska golfen. De motstridiga intressena bidrog till spänningar mellan länderna.

Engelsk dominans till havs

År 1588 besegrade England oväntat den spanska armadan. Vinsterna från handeln – bland annat triangelhandeln – stärkte flottan. Parlamentet bestämde att handeln med kolonier endast fick ske med brittiska fartyg. Successivt fick England ett tydligt övertag på världshaven.

Sjuårskriget 1756–1763

Det sista stora uppgöret stod mellan Storbritannien och Frankrike. Kriget utkämpades i Europa, Nordamerika och Asien – därför kallas det ibland ”det första världskriget”. Storbritanniens seger var tydlig: stora delar av Frankrikes nordamerikanska kolonier togs över och inflytandet i Indien ökade. Vid mitten av 1700-talet var Storbritannien världens ledande stormakt.

Mest lönsam av all handel blev handeln med människor. Miljontals afrikaner tvingades lämna sina hem för att arbeta utan lön och frihet i Amerika. Det var en av historiens största tvångsförflyttningar.

Slavhandel före den europeiska expansionen

Slavhandel existerade redan i östra Afrika, i arabiska handelsnätverk. Lokala afrikanska slavjägare tillfångatog människor, ibland i räder långt in i inlandet. Förhållandena på marschen till kusten var brutala och många dog. De som överlevde såldes i kuststäderna och transporterades till Mellanöstern.

När portugiserna började utforska Afrikas västkust tog de över detta system. År 1444 anlände den första kända transporten med tillfångatagna afrikaner till Portugal.

Den transatlantiska slavhandeln

Under 1700-talet ökade slavhandeln kraftigt. Portugisiska, brittiska, franska och nederländska handelsmän – och även danska och svenska köpmän – deltog. De tillfångatagna packades tätt i slavskepp utan tillräcklig mat, vatten eller hygien. Sjukdomar spreds snabbt och dödligheten var hög. De som dog under resan kastades överbord.

Slaveriet i Amerika

Framme i Amerika såldes slavarna vidare. Många hamnade på sockerplantager i Västindien, i gruvor i Brasilien, eller på bomullsplantager i Nordamerika. Bomull, ris och tobak var de viktigaste grödorna. Det uppskattas att minst elva miljoner människor fördes från Afrika till Amerika som slavar.

Triangelhandeln

Städer som Liverpool, Bristol och London var viktigaste centra. Fartyg seglade till Västafrika med industrivaror (vapen, verktyg). Varorna byttes mot människor. Slavarna skeppades till Amerika och såldes. Med vinsterna köptes socker, tobak, bomull och rom – såldes sedan i Europa med stor förtjänst. Tre ben, tre kontinenter: triangelhandeln.

Sverige ville bli stormakt – och deltog i världshandeln, grundade kolonier i Afrika och Amerika, och handlade med Kina via Ostindiska kompaniet.

Svenska Afrikakompaniet

I mitten av 1600-talet etablerades en handelsstation på Guldkusten (nuvarande Ghana) i Cabo Corso. Handel med guld, elfenben – och slavar. Konkurrensen var för hård: Nederländerna tog snart över stationen.

Nya Sverige i Nordamerika

År 1638 seglade fartygen Kalmar Nyckel och Fågel Grip till Delawarefloden. Kolonin Nya Sverige grundades – bland nybyggarna fanns finska svedjebönder. Sverige var engagerat i trettioåriga kriget och saknade resurser. År 1655 angrep Nederländerna och Nya Sverige upphörde. Området hamnade senare under brittiskt styre – men svenska och finska språk och traditioner levde kvar långt in på 1700-talet.

Svenska Ostindiska kompaniet

År 1731 grundades Svenska Ostindiska kompaniet. Från Göteborg seglade fartygen via Cádiz, där silver köptes in – det enda betalningsmedlet som accepterades i Asien. Hemvändande skepp bar te, kryddor, siden, porslin och ris. Totalt 132 resor, de flesta till Kina. Dokumentationen förstördes efter varje resa för att skydda affärshemligheter.

Vetenskap och världshandel

1700-talets globala kontakter bidrog till vetenskaplig blomstring i Sverige. Carl von Linné skapade det biologiska klassificeringssystemet som fortfarande används – hans elever följde med Ostindiska kompaniets fartyg. Jonas Alströmer startade textilindustri i Alingsås. Anders Celsius skapade temperaturskalan. Eva Ekeblad visade hur potatis kunde användas industriellt.