Hitlers väg till makten
Hitlers uppgång
till makten
En demokrati föds ur nederlag och skam
Den 11 november 1918 lade Tyskland ner sina vapen. Kriget var förlorat. Men för miljoner tyskar var det inte riktigt — det kunde inte vara sant. Deras armé hade kämpat tappert i fyra år. Hur kunde de ha förlorat? Svaret som spreds snabbt i tysk press och hos politiska agittatorer var enkelt och lockande: de hade blivit knivhuggna bakifrån. Av judar. Av kommunister. Av de svaghjärtade politikerna som valt att signera vapenstilleståndet.
Det var en lögn. Men det var en lögn som gav svar på en outhärdlig fråga, och den skulle komma att forma Tysklands öde under de följande femton åren.
”Vi fick inte ta emot ett sådant Versailles. Aldrig.”
— Ur en tysk dagstidning, november 1918In i detta traumatiserade, ekonomiskt splittrade land klev en liten österrikisk man med en flamsig mustasch och en obegränsad tro på sin egen historiska kallelse. Hans namn var Adolf Hitler, och han kom att utnyttja varje spricka i den unga Weimarrepubliken med en precision som fortfarande förfärar historiker.
Vad var Weimarrepubliken? ›
Weimarrepubliken var Tysklands demokratiska stat 1919–1933, uppkallad efter staden Weimar där konstitutionen antogs. Den var i teorin en av Europas mest progressiva demokratier — med proportionell representation, allmän rösträtt och ett starkt parlament.
I praktiken var den byggd på ett stormigt fundament: den hade aldrig fått chansen att förtjäna medborgarnas förtroende. Den ”ägde” nederlaget i kriget, den ”ägde” Versaillesfreden. Redan från födseln hatades den av både vänster och höger — av kommunister som ville ha revolution, och av nationalister som ville ha revansch.
En extremistisk rörelse föds
1919 gick Hitler med i ett litet, obskyrt parti kallat Deutsche Arbeiterpartei — Tyska Arbetarpartiet. Det höll sina möten i ölkällare och hade knappt femtio medlemmar. Men Hitler hade en gåva som visade sig vara mer värd än pengar eller anhängare: han kunde tala. Hans rasande, rytmiska tal mot Versailles, mot judar, mot ”novemberskurkar” drog publik som magneter.
Partiet döptes snart om till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei — NSDAP, och Hitler tog kontrollen. Hakkorset antogs som symbol. Bruna skjortor köptes in. En privat armé av slagnävar — SA, Sturmabteilung — bildades för att skydda möten och slå upp kommunister.
Vad stod NSDAP egentligen för? ›
NSDAP:s 25-punktsprogram från 1920 blandade nationalism, antisemitism och socialpolitik på ett sätt som var svårt att kategorisera. Partiet lovade:
• Att riva upp Versaillesfreden
• Att utesluta judar från det tyska medborgarskapet
• Att nationalisera storföretag
• Att ”rena” det tyska folket från ”parasiter”
Det var ett program konstruerat för att appellera till så många som möjligt — desperata veteraner, småborgare som fruktat bolsjevikerna, och alla som ville sätta skylden för Tysklands missöden på en yttre fiende.
I november 1923 försökte Hitler ta makten med ett kuppförsök i München — ölkällarkuppen. Han och sina anhängare marscherade mot stadshuset men möttes av polis. Femton kuppmakare sköts ihjäl. Hitler flydde, greps och dömdes till fem års fängelse.
Han satt åtta månader. Det var mer än nog.
”Jag ska bli Tysklands herre, eller inte alls.”
— Adolf Hitler, under rättegången 1924Mein Kampf — boken som var en plan ›
I fängelse dikterade Hitler sin politiska självbiografi Mein Kampf — ”Min kamp”. Boken är en blandning av rasistisk ideologi, hatretorik och konkreta politiska mål.
Hitler argumenterade för att:
• Den ariska rasen var överlägsen alla andra
• Judarna var inte en religion utan en ras — och en biologisk fiende
• Tyskland behövde Lebensraum — ”livsrum” — i öst, på bekostnad av slaviska folk
• Demokrati var ett svaghetstecken; det tyska folket behövde en stark Führer
Boken sålde dåligt i början. Men 1933, när Hitler kom till makten, hade den lästs av miljoner. Planerna hade alltid funnits där, svart på vitt.
Krisen som öppnade dörren
När Hitler lämnade fängelse 1924 hade den värsta inflationsperioden klingat av. Weimarrepubliken verkade stabiliseras. Utländska lån strömmade in via Dawes-planen, ekonomin växte, och Hitler betraktades av de flesta som en marginell agitator utan framtid.
Sedan kom oktober 1929. Wall Street kollapsade. Amerikanska banker krävde tillbaka sina tyska lån. Krediterna frös. Fabriker stängde. Köerna vid soppkök växte vecka för vecka.
I september 1930 hade 6 miljoner tyskar förlorat jobbet. NSDAP:s andel i riksdagsvalet rusade från 2,6% till 18,3%. Fyra månader hade gått sedan kraschen. Hitler hade inte ändrat ett ord i sin retorik. Men nu lyssnade folket.
Varför valde folk Hitler — och inte kommunisterna? ›
Det är en av historiens mest studerade frågor. Svaret är inte enkelt, men några faktorer sticker ut:
Rädsla för kommunism: Många tyskar — särskilt medelklassen, bönder och småföretagare — fruktade att en kommunistisk revolution skulle ta deras egendom. NSDAP marknadsförde sig som det enda alternativet till ”judisk bolsjevism”.
Nostalgi och nationalism: Hitler talade om ett storslaget Tysland, om revansch, om att återupprätta hedern. Det var lockande för en generation som växt upp med WWI-veteraner som förebilder.
Propaganda och organisering: Goebbels var en mästare på modern kommunikation. NSDAP använde flygplan, radio och massrörelser på ett sätt som ingen annan rörelse matchade.
Rikskansler 1933 — demokratins självmord
Den 30 januari 1933 utnämnde president Hindenburg Adolf Hitler till rikskansler. Det skedde inte genom revolution eller kupp — det skedde genom demokratiska processer, av en äldre man som trodde sig kunna kontrollera Hitler och använda hans folkliga stöd.
Han hade fel.
Den 27 februari brann riksdagshuset ner. Hitler skyllde på kommunisterna och utverkade nödlagar som upphävde grundläggande medborgerliga rättigheter. I mars 1933 röstade riksdagen — med SA-trupper posterade utanför salens dörrar — igenom Ermächtigungsgesetz, ”fullmaktslagen”, som gav Hitler rätt att stifta lagar utan parlamentets godkännande.
Demokratin hade röstat bort sig själv.
Hur gick det till steg för steg? ›
Jan 1933: Hitler utnämns till rikskansler — men är en av flera ministrar i en koalitionsregering.
27 feb 1933: Riksdagsbranden. En ung holländsk kommunist grips på platsen. Hitler utropar kommunistisk terrorattack.
28 feb 1933: Riksdagsbranddekret. Pressfrihet, mötesfrihet och brevhemlighet upphävs tillfälligt — det tillfälliga varar tolv år.
5 mars 1933: Riksdagsval. NSDAP får 43,9% — inte majoritet, men tillräckligt med koalitionspartners.
23 mars 1933: Ermächtigungsgesetz antas med 444 mot 94 röster. Socialdemokraterna röstar nej. Kommunisterna är redan förbjudna att sitta i riksdagen.
Juli 1933: Alla partier utom NSDAP förbjuds. Tyska enpartistatens diktatur är ett faktum.
Hitlers väg till makten — år för år
Klicka på ett år för att läsa mer om händelsen.
Nyckelbegrepp — klicka för att vända
Analysera en nazistisk propagandaaffisch
Nedanför ser du en rekonstruktion av en typisk valaffisch från NSDAP:s kampanjer 1932. Använd frågorna för att analysera vad affischen vill uppnå och vilka metoder den använder.
Källanalys — svara i fälten
Testa dina kunskaper — 8 frågor
Resonera och exportera
Uppgift: Demokratins sårbarhet
Hitler kom till makten lagligt — genom val och parlamentsbeslut. Hur var det möjligt? Vad säger det om demokratins styrka och sårbarhet? Använd minst två konkreta exempel från det du läst.
Hur kunde Adolf Hitler gå från misslyckad kuppmakare till ledare för Tyskland? På den här sidan får du följa Hitlers väg till makten steg för steg. Du får lära dig hur ekonomisk kris, propaganda, politiskt våld och rädsla bidrog till att den tyska demokratin försvagades och till slut föll.
Hitler kom inte till makten genom en vanlig militärkupp. Han utnämndes till rikskansler den 30 januari 1933 och använde sedan kriser, lagar och politiskt våld för att snabbt förvandla Tyskland till en diktatur
NSDAP var Hitlers nazistparti. Partiet byggde sin politik på nationalism, antisemitism, antikommunism och löften om att återupprätta Tysklands styrka efter första världskriget
Den ekonomiska depressionen skapade arbetslöshet, fattigdom och rädsla. När många tyskar tappade förtroendet för demokratin kunde Hitler framställa sig som en stark ledare med enkla lösningar
Riksdagsbranden var branden i det tyska riksdagshuset i februari 1933. Hitler använde händelsen för att skylla på kommunisterna och driva igenom hårda undantagslagar
Fullmaktslagen gav Hitlers regering rätt att stifta lagar utan riksdagens vanliga godkännande. Den blev ett avgörande steg från demokrati till diktatur.
Källor
Nationalencyklopedin – Adolf Hitler https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/adolf-hitler Ger en faktagranskad överblick av Adolf Hitlers liv och väg från misslyckad kuppmakare till rikskansler i Tyskland.
Nationalencyklopedin – Weimarrepubliken https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/weimarrepubliken Beskriver den politiskt sköra mellankrigstiden och hur inbyggda svagheter i Tysklands första demokrati krattade manegen för nazisternas framgångar.
Wikipedia – Nazisternas maktövertagande https://sv.wikipedia.org/wiki/Nazisternas_makt%C3%B6vertagande Fokuserar i detalj på händelserna under åren 1933–1934 då regeringen stegvis och via lagar (som Fullmaktslagen) ersattes av en nazistisk enpartidiktatur.
Wikipedia – Ölkällarkuppen https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96lk%C3%A4llarkuppen Redogör för Hitlers första, misslyckade statskupp i München 1923, och hur den efterföljande rättegången fungerade som en plattform för att göra honom rikskänd.
Encyclopædia Britannica – Adolf Hitler (Rise to power) https://www.britannica.com/biography/Adolf-Hitler/Rise-to-power En djuplodande engelskspråkig analys av Hitlers och NSDAP:s taktik att använda demokratins egna spelregler för att slutligen störta den inifrån.
Encyclopædia Britannica – Weimar Republic https://www.britannica.com/place/Weimar-Republic Förklarar de underliggande ekonomiska och politiska kriserna under mellankrigstiden, såsom den förödande hyperinflationen, som radikaliserade det tyska folket.
United States Holocaust Memorial Museum (USHMM) – Adolf Hitler and the Nazi Rise to Power, 1918–1933 https://encyclopedia.ushmm.org/content/en/article/the-nazi-rise-to-power Sätter in maktövertagandet i en historisk och ideologisk kontext, och förklarar steg för steg hur nazisterna gick från ett marginaliserat extremistparti till att styra landet.
Wikipedia (Engelskspråkiga) – Adolf Hitler's rise to power https://en.wikipedia.org/wiki/Adolf_Hitler%27s_rise_to_power En mycket massiv och detaljerad artikel som bryter ner det politiska spelet bakom kulisserna, inklusive alliansen med konservativa politiker som trodde att de kunde "kontrollera" Hitler