Affischer och bilder
Långt innan TV-apparater, radio och sociala medier fanns i var mans hem, var gatan den viktigaste platsen för masskommunikation. När första världskriget bröt ut insåg staterna att de behövde ett snabbt, billigt och extremt effektivt sätt att nå ut till precis hela befolkningen – även de som inte kunde läsa särskilt bra. Lösningen blev färgstarka litografier: propagandaaffischer. De tapetserades på tågstationer, fabriksväggar och lyktstolpar i miljontals exemplar. På den här sidan ska vi titta närmare på hur staterna använde konst för att hjärntvätta folket. Vi utforskar historien bakom det berömda pekande fingret, hur USA snodde britternas mest framgångsrika design, och hur bilderna användes för att bokstavligen avhumanisera fienden.
Propaganda: Det psykologiska vapnet
Den klassiska brittiska affischen med Lord Kitcheners pekande finger blev mallen för krigspropaganda över hela världen, bland annat för den amerikanske ”Uncle Sam”.
Första världskriget var det första ”totala kriget”. Det räckte inte med att generalerna och soldaterna slogs vid fronten – hela nationens befolkning måste arbeta, offra sig och hata fienden för att landet skulle ha en chans att vinna. Men hur övertygar man miljontals vanliga fabriksarbetare och bönder att hata människor i ett grannland som de aldrig ens träffat?
Svaret var propaganda. Genom att tapetsera husväggar, tidningar och spårvagnar med färgglada, dramatiska och ofta rent lögnaktiga affischer, skapade staten ett psykologiskt vapen som visade sig vara precis lika viktigt som kanoner och stridsvagnar.
”När kriget bryter ut, är sanningen det första offret.”
Konsten att styra tankar
Propaganda handlar inte om att informera – det handlar om att manipulera. Det spelar ingen roll om informationen är sann eller falsk, så länge den framkallar rätt reaktion hos mottagaren. Under kriget anställde staterna sina allra bästa konstnärer, reklammakare och författare för att rita affischerna.
Klicka på korten nedan för att se vilka knep staterna använde för att kontrollera sin befolkning.
👹
Demonisering
Att skapa ett monster
Vilddjuret
Ett av de vanligaste knepen var att avhumanisera fienden. På brittiska och amerikanska affischer målades tyska soldater ofta upp som blodtörstiga gorillor (kallade ”The Hun”) som kidnappade oskyldiga kvinnor. Detta gjorde det lättare för soldater att döda dem utan att känna empati.
🥺
Skuld & Skam
Den sociala pressen
Vad gjorde du?
Många affischer vände sig direkt till unga mäns samvete. En klassisk brittisk affisch visar en pappa efter kriget där dottern frågar: ”Daddy, what did YOU do in the Great War?”. Ingen man ville riskera att framstå som en fegis inför sin familj eller sina grannar.
💰
Krigsobligationer
Att betala för döden
War Bonds
Krig är ofattbart dyrt. Mot slutet av kriget handlade majoriteten av all propaganda inte om att värva soldater, utan om att få civila att ge sina besparingar till staten. Affischerna skrek ut: ”Om du inte kan slåss – betala för de som kan!”
Lögnerna om ”Det våldtagna Belgien”
En av krigets allra mest framgångsrika (och delvis falska) propagandakampanjer drevs av Storbritannien. När Tyskland invaderade Belgien 1914 mördades tusentals civila – ett faktum som i sig var fruktansvärt. Men för den brittiska propagandan räckte inte sanningen; de behövde något som gjorde folk helt vansinniga av ilska.
De brittiska tidningarna (bland annat genom den officiella Bryce-rapporten) började publicera fabricerade och överdrivna historier. De skrev att tyska soldater kastade belgiska bebisar i luften och fångade dem på bajonetter, och att de skar händerna av tusentals belgiska pojkar. Dessa historier översattes och spreds till bland annat USA. Den fruktansvärda (och falska) berättelsen om monstren i Tyskland var en av huvudanledningarna till att USA:s befolkning senare accepterade att gå med i kriget.
”Destroy this mad brute” (Krossa det galna vilddjuret). En av de mest kända amerikanska affischerna, skapad för att få folket att köpa krigsobligationer. Fienden är inte längre mänsklig, utan en bokstavlig gorilla som stiger iland i Amerika.
Tidslinje: Kampen om sinnena
Den brittiske karaktären ”John Bull” uppmanar män att ta värvning. Affischer som talade direkt till individen (”Who’s absent? Is it YOU?”) var ett psykologiskt genidrag för att öka rekryteringen.
Den personliga appellen
I Storbritannien, som saknade värnplikt, publiceras affischen med Lord Kitchener. Det var revolutionerande att en affisch tycktes titta rakt på betraktaren och peka ut just honom. Miljontals anmäler sig frivilligt.
Bryce-rapporten
Storbritannien släpper en officiell regeringsrapport fylld med extremt överdrivna (och ofta helt påhittade) berättelser om tyska övergrepp i Belgien. Det skapar en våg av tyskhat i hela den engelskspråkiga världen.
Den amerikanska maskinen
När USA går in i kriget skapar president Wilson ”The Committee on Public Information” (CPI). På bara ett år trycker de miljontals affischer och utbildar 75 000 talare (”Four Minute Men”) som reser runt och håller korta propagandatal i pausen på biografer.
Lögnens pris
När kriget är över och sanningen om bland annat den belgiska propagandan avslöjas, känner sig många människor djupt lurade. Detta skapade en extrem misstänksamhet inför Andra världskriget – när rapporterna om Förintelsen kom, trodde många länge att det bara var ”ny brittisk krigspropaganda”.
Bikupan: Reflektera över lögnen
Klicka på knappen för att få en historisk diskussionsfråga till er grupp.
Snabb-Quiz: Det psykologiska vapnet
Slutuppgift: Sanningen som offer
Propagandan från första världskriget satte standarden för hur stater manipulerar information under konflikter än i dag.
Få en ledtråd för att komma igång
Fundera på hur affischerna under första världskriget använde känslor istället för fakta (rädsla, skuld, stolthet). Hur sprids liknande känslobaserad och förenklad propaganda i dagens samhälle, under nutida konflikter (t.ex. via sociala medier)?
- Lord Kitchener: GetArchive
- Destroy the Mad Brute: Picryl
- John Bull-affisch: SO-Portalen
Vid 1910-talets början hade trycktekniken (litografin) utvecklats så mycket att man billigt och snabbt kunde massproducera enorma affischer i starka färger. Eftersom rörlig bild (film) var i sin linda och radion inte hade slagit igenom kommersiellt, var det tryckta ordet och bilden allt. Affischerna var dåtidens virala sociala medier. De var omöjliga att undvika i stadsbilden.
Lord Horatio Kitchener var Storbritanniens krigsminister 1914. För att få unga män att ta värvning frivilligt ritade illustratören Alfred Leete ett porträtt av honom. På affischen tittar Kitchener allvarligt på betraktaren och pekar fingret rakt fram, under texten ”WANTS YOU”. Tekniken att blicken och fingret ”följer efter dig” oavsett var du står var psykologiskt briljant och skapade ett extremt obehagligt, personligt tryck på unga brittiska män.
Den brittiska affischen var så makalöst effektiv att andra länder kopierade den. När USA drogs in i kriget 1917 behövde de desperat soldater. Den amerikanska konstnären James Montgomery Flagg tog Kitcheners idé, men bytte ut ansiktet mot en fiktiv, vithårig gubbe i stjärnströdd hög hatt: Uncle Sam (en symbol för den amerikanska staten). Med texten ”I Want YOU for U.S. Army” blev den en av världshistoriens mest kända och reproducerade bilder.
Många affischer struntade i att visa vapen och hjältar. Istället siktade de rakt på männens rädsla för social utstötning. En av de mest ökända brittiska affischerna visar en framtida, fridfull scen där en pappa sitter i en fåtölj och hans lilla dotter frågar: ”Daddy, what did YOU do in the Great War?” (Pappa, vad gjorde du i det stora kriget?). Bilden tvingade unga män att välja: ta värvning nu, eller tvingas leva med livslång skam och förnedring inför dina egna barn.
De ritades inte som människor. För att folket skulle acceptera dödandet och det totala krigets lidande, var fienden tvungen att avhumaniseras (göras icke-mänsklig). Den tyska soldaten, ofta identifierbar genom sin spetsiga hjälm (pickelhuva), tecknades som en blodtörstig gorilla, en dreglande varulv eller en mörk demon som stod redo att våldta och mörda. Genom detta bildspråk blev kriget en episk kamp mellan ”godhet och total ondska”, istället för ett tragiskt bråk om landgränser.
Källor
Wikipedia – Krigspropaganda https://sv.wikipedia.org/wiki/Krigspropaganda Den svenska basartikeln som förklarar syftet med statlig propaganda under väpnade konflikter. Sektionen om första världskriget belyser hur krigsutbrottet skapade den första enorma explosionen av patriotiska bilder, illustrationer och affischer för att motivera de egna medborgarna.
Nationalencyklopedin – Greuelpropaganda https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/greuelpropaganda En kort men central faktatext från NE. ”Skräckpropaganda” var ett av de allra mest använda visuella verktygen under första världskriget; genom massproducerade affischer och teckningar spred man överdrivna rykten och fasansfulla illustrationer av fiendens krigsbrott (särskilt i Belgien) för att väcka hat.
Wikipedia – Nidbild https://sv.wikipedia.org/wiki/Nidbild Förklarar mekanismerna bakom de demoniserande teckningar som dominerade krigets affischer. Artikeln beskriver hur fienden medvetet och visuellt avhumaniserades – exempelvis hur tyska soldater i den brittiska och amerikanska propagandan ofta porträtterades som blodtörstiga barbarer eller gigantiska gorillor.
Stockholmskällan – Grönsaksodling i Vasaparken (film) https://stockholmskallan.stockholm.se/post/30350 Ett fascinerande svenskt exempel på hur även rörliga bilder började användas som propaganda. Artikeln belyser hur journalfilmer kablade ut starka bilder på matköer och demonstrationer på biograferna för att forma opinionen och förståelsen för kristiden på den neutrala svenska hemmafronten.
Wikipedia – Lord Kitchener Wants You https://en.wikipedia.org/wiki/Lord_Kitchener_Wants_You En djupdykning i världens kanske mest ikoniska krigsaffisch. Artikeln analyserar den brittiska originalillustrationen från 1914 där krigsministern pekar rakt på betraktaren – en oerhört banbrytande psykologisk designtaktik som skapade direkt ögonkontakt och sedermera kopierades av USA för deras berömda ”Uncle Sam”-affisch.
Wikipedia – Women of Britain Say ’Go!’ https://en.wikipedia.org/wiki/Women_of_Britain_Say_%27Go!%27 Detaljgranskar en av de mest intrikata och manipulativa rekryteringsaffischerna från 1915. Texten beskriver hur den visuella kompositionen – kvinnor och barn som stolt ser soldaterna tåga i väg genom fönstret – medvetet designades för att spela på de kvarvarande brittiska männens skuldkänslor och pliktkänsla gentemot familjen.
Imperial War Museums (IWM) – First World War Recruitment Posters https://www.iwm.org.uk/learning/resources/first-world-war-recruitment-posters Ett fantastiskt brittiskt arkiv som låter dig titta på och förstå det historiska bildmaterialet i sin helhet. Sidan samlar och analyserar originalaffischerna från kriget och förklarar exakt vilka visuella och retoriska knep konstnärerna använde för att pressa unga män att ta värvning.
Wikipedia – Propaganda in World War I https://en.wikipedia.org/wiki/Propaganda_in_World_War_I Den omfattande engelskspråkiga artikeln ger en global och djuplodande överblick. Den redogör för hur olika nationer använde helt olika grafiska motiv och stilar på sina affischer – från den franska och brittiska ”vi försvarar civilisationen”-vinkeln till den tyska mer upphöjda, kulturella bildkonsten