Italien WW1
När första världskriget bröt ut 1914 tillhörde Italien egentligen samma gäng som Tyskland och Österrike-Ungern (den så kallade Trippelalliansen). Men Italien vägrade att delta, och hävdade att avtalet bara gällde om de blev attackerade – och det var ju Österrike-Ungern som hade startat kriget. Italien ställde sig på sidlinjen och lät länderna bjuda över varandra för deras hjälp. År 1915 lockades de in i kriget på Ententens sida genom hemliga löften om att få erövra stora landområden från Österrike-Ungern. Men priset blev fruktansvärt. På den här sidan ska vi följa Italiens blodiga väg genom konflikten. Vi klättrar upp till det ofattbara ”vita kriget” i Alpernas glaciärer, tittar på den militära katastrofen vid Caporetto, och undersöker hur besvikelsen efter freden skapade ett nationellt raseri som snart skulle sätta diktatorn Benito Mussolini vid makten.
Italien: Kappan efter vinden och kriget i molnen
Den legendariska bergstruppen ”Alpini” slogs under omänskliga förhållanden på glaciärerna i det som kom att kallas ”Det vita kriget”.
När Första världskriget bröt ut i augusti 1914 drog världen efter andan. Alla ögon riktades mot Italien. Sedan 1882 var Italien nämligen medlem i Trippelalliansen tillsammans med Tyskland och Österrike-Ungern. Berlin och Wien förväntade sig att den italienska armén omedelbart skulle marschera till deras undsättning.
Men Italien rörde inte en muskel. Istället meddelade den italienska regeringen lugnt att de tänkte förbli neutrala. Deras förklaring? Trippelalliansen var en försvarsallians. Eftersom det var Österrike-Ungern och Tyskland som hade förklarat krig (mot Serbien respektive Ryssland och Frankrike), ansåg Italien att de inte hade någon skyldighet att hjälpa till. Deras forna vänner rasade över sveket.
Det hemliga avtalet
I nästan ett år höll sig Italien utanför skyttegravarna. Bakom lyckta dörrar pågick dock en cynisk diplomatisk budgivning. Både Centralmakterna och Ententen försökte muta Italien till att gå med i kriget på deras sida.
”Vår politik vilar på en enda grund: helig egoism för Italien.”
Det vinnande budet kom från Storbritannien och Frankrike. I det topphemliga Londonfördraget 1915 lovade de Italien stora landområden längs Adriatiska havet (bland annat Sydtyrolen, Trieste och delar av Dalmatien) – områden som tillhörde Österrike-Ungern. Frestelsen blev för stor. I maj 1915 vände Italien kappan efter vinden, svek sin gamla allians och förklarade krig mot Österrike-Ungern.
Det vita kriget
Klicka på korten nedan för att förstå varför den italienska fronten var olik alla andra fronter under kriget.
🏔️
Alpfronten
Ett vertikalt helvete
Slaget i molnen
Frontlinjen mellan Italien och Österrike-Ungern drogs rakt över Alperna. Detta skapade ”Det vita kriget” – en frontlinje på över 60 mil där soldaterna grävde skyttegravar i glaciäris på upp till 3000 meters höjd. För att flytta kanoner tvingades man använda repbanor och spränga tunnlar in i bergstopparna.
❄️
Vädret
Den osynliga mördaren
Döden i snön
Fler män dog av elementen än av fiendens kulor. Frostskador och blixtnedslag krävde sina offer, men allra värst var lavinerna. Ibland sköt artilleriet medvetet mot snömassor ovanför fiendens ställningar för att utlösa gigantiska laviner. Den 13 december 1916 (”Vita fredagen”) dog uppskattningsvis 10 000 soldater enbart av laviner.
🪖
General Cadorna
Den brutale ledaren
Luigi Cadorna
Italiens överbefälhavare var en hänsynslös man. Han trodde på stenhård disciplin och frontalattacker. Om en enhet flydde från fronten använde han sig av ”decimering” – han lät slumpmässigt avrätta var tionde soldat i det egna ledet för att statuera exempel. Över 750 italienska soldater avrättades av sina egna.
Tolv slag vid samma flod
Det fanns bara ett fåtal platser där arméerna faktiskt kunde mötas i storskaliga strider, och den absolut viktigaste var dalgången kring Isonzofloden. Taktiken var ofta obefintlig. General Cadorna beordrade attack efter attack rakt in i österrikarnas välförsvarade linjer. Sammanlagt utkämpades tolv blodiga slag vid Isonzo under kriget, vilket kostade hundratusentals italienska liv utan att de egentligen vann någon mark.
Italienska trupper. Vid Isonzofloden tvingades de fram i fruktlösa frontalangrepp gång på gång av sina generaler, vilket ledde till enorma förluster utan strategiska vinster.
Katastrofen vid Caporetto
Hösten 1917 fick de trötta österrikarna plötsligt förstärkning av stenhårda tyska stormtrupper. Tillsammans inledde de en överraskningsattack vid Caporetto (Det tolfte slaget vid Isonzo). De använde en ny, farlig blandning av giftgas och snabba infanteriattacker.
Den italienska fronten bröt samman fullständigt. Hundratusentals italienska soldater flydde i panik och kastade bort sina vapen. Tyskarna och österrikarna avancerade över tio mil rakt in i Italien och hotade att erövra Venedig. Endast genom brittisk och fransk krishjälp kunde italienarna till slut stoppa fienden vid floden Piave.
Tidslinje: Den stympade segern
Sveket i sista minuten
Italien vägrar uppfylla sina skyldigheter i Trippelalliansen och håller sig utanför kriget till både Tysklands och Österrikes stora ilska.
Londonfördraget
Lockade av löften om land förklarar Italien krig mot Österrike-Ungern. De går omedelbart till attack vid Isonzofloden och fastnar i ett blodigt dödläge.
Den stora katastrofen
Den tysk-österrikiska offensiven krossar den italienska linjen vid Caporetto. Över 250 000 italienska soldater tas till fånga och Cadorna tvingas avgå med skam.
Hämnden och slutet
Ett år senare gör Italien en sista, massiv offensiv vid Vittorio Veneto. Det Österrikisk-Ungerska imperiet kollapsar helt inifrån och deras armé ger upp. Italien står som segrare.
”Den stympade segern”
Vid freden i Versailles får Italien inte alls så mycket land som de blivit lovade i Londonfördraget (bland annat ges Dalmatien till det nya Jugoslavien). Italienarna känner sig svikna av de allierade, ett raseri som diktatorn Benito Mussolini snart utnyttjar för att gripa makten.
Bikupan: Reflektera över Italiens val
Klicka på knappen för att få en historisk diskussionsfråga till er grupp.
Snabb-Quiz: Kriget i bergen
Slutuppgift: En vinnare som kände sig besegrad
Italien satt på den vinnande sidan när kriget tog slut 1918, men det kändes inte så för befolkningen. Över 600 000 italienare hade dött för vad som kändes som ingenting.
Få en ledtråd för att komma igång
Fundera över vad uttrycket ”Den stympade segern” (Vittoria mutilata) betyder. Varför gick Italien med i kriget från första början, och hur reagerade de när Frankrike och Storbritannien bröt sina löften i fredsavtalet?
- Alpina trupper: Picryl
- Italienska trupper: Wikimedia Commons
Italien ville desperat ena alla italiensktalande folk och erövra landområden som kontrollerades av deras gamla fiende Österrike-Ungern (som Sydtyrolen och staden Trieste). I det hemliga Londonfördraget 1915 lovade Storbritannien och Frankrike att Italien skulle få allt detta, plus delar av Balkan, om de hjälpte till att krossa Centralmakterna.
Det var ett krig olikt alla andra – det kallades det vita kriget (Guerra Bianca). Fronten gick längs floden Isonzo och högt upp i Alpernas stelfrusna toppar (ibland på över 3 000 meters höjd). Istället för lera slogs soldaterna i meterhög snö och minusgrader. De tvingades bygga linbanor för att frakta upp mat och kanoner. Förutom fiendens kulor dog tiotusentals soldater av förfrysning och av gigantiska, ofta medvetet framkallade, laviner.
Den italienske överbefälhavaren Luigi Cadorna var ökänt stenhård och vägrade byta taktik. Under två års tid beordrade han sina soldater att attackera de österrikisk-ungerska linjerna längs Isonzofloden hela tolv gånger. Anfallen kostade hundratusentals italienska liv utan att gränsen flyttades mer än några få kilometer.
Hösten 1917 skickade Tyskland trupper för att hjälpa Österrike-Ungern. De använde ny infiltrationstaktik och giftgas, och bröt fullständigt igenom de italienska linjerna vid byn Caporetto. Den italienska armén kollapsade totalt och tvingades fly tiotals mil bakåt i ren panik. Storbritannien och Frankrike fick snabbt skicka trupper för att rädda Italien från att förlora kriget helt.
Italien lyckades till slut vinna en avgörande seger (vid Vittorio Veneto 1918) och befann sig på den vinnande sidan när freden kom. Men vid fredsförhandlingarna i Versailles bröt stormakterna sina löften. Italien fick inte alls så mycket mark som de hade blivit lovade 1915. Italienarna kände sig lurade och började kalla resultatet för en ”stympad seger” (vittoria mutilata). Denna djupa besvikelse utnyttjades bara några år senare av fascisten Benito Mussolini för att ta över makten.
Källor
Nationalencyklopedin – Italien (Historia) https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/italien/historia Den historiska sektionen ger en faktagranskad överblick av Italiens politiska utveckling. Här förklaras de bakomliggande orsakerna till att landet valde att inte sluta upp bakom Tyskland och Österrike-Ungern 1914, trots sin allians.
Encyclopaedia Britannica – Triple Alliance https://www.britannica.com/topic/Triple-Alliance-Europe-1882 Beskriver i detalj det hemliga försvarsförbundet som slöts 1882 mellan Tyskland, Österrike-Ungern och Italien. Artikeln klargör varför Italien, genom alliansens defensiva natur, ansåg sig ha rätt att förbli neutralt vid krigsutbrottet.
International Encyclopedia of the First World War (1914-1918-Online) – Italy https://encyclopedia.1914-1918-online.net/regions/italy/ En gedigen akademisk samlingssida som länkar vidare till djuplodande artiklar om Italiens inrikespolitik, ekonomiska mobilisering och de svåra sociala konflikterna som präglade landet under krigsåren.
International Encyclopedia of the First World War (1914-1918-Online) – Interventionism (Italy) https://encyclopedia.1914-1918-online.net/article/interventionism-italy/ En tung vetenskaplig artikel som analyserar den febriga politiska debatten i Italien under de nio neutrala månaderna (1914–1915). Den beskriver hur nationalister och interventionister – däribland en ung Benito Mussolini – drev fram beslutet att gå med i kriget.
Wikipedia – Trippelalliansen https://sv.wikipedia.org/wiki/Trippelalliansen En mycket god och överskådlig svensk sammanfattning av den pakt som band Italien till Centralmakterna, och hur motsättningarna mellan Italien och Österrike-Ungern kring landområden i Alperna till slut sprängde samarbetet.
Wikipedia – Londonfördraget (1915) https://sv.wikipedia.org/wiki/Londonf%C3%B6rdraget_(1915) Denna svenska artikel förklarar det hemliga avtal som Storbritannien, Frankrike och Ryssland slöt med Italien. Genom löften om stora territoriella erövringar på Österrike-Ungerns bekostnad köpte Ententen över Italien till sin sida.
Wikipedia – Military history of Italy during World War I https://en.wikipedia.org/wiki/Military_history_of_Italy_during_World_War_I En massiv engelskspråkig artikel som täcker in hela den italienska krigsinsatsen, från den svåra terrängen i Alperna och slagen vid Isonzo, till det katastrofala nederlaget vid Caporetto och den slutgiltiga segern vid Vittorio Veneto.
Wikipedia – Italian front (World War I) https://en.wikipedia.org/wiki/Italian_front_(World_War_I) Fokuserar specifikt på krigsskådeplatsen (Alpfronten) och den brutala bergskrigföringen mellan italienska och österrikisk-ungerska trupper. Den belyser också de extrema väderförhållandena där laviner ofta skördade fler liv än fiendens artilleri.