Bakgrunden: imperier, mandat och löften

Mellanösterns konflikter efter 1945 går inte att förstå om man bara börjar med att Israel bildades. Flera viktiga delar hade redan lagts under första världskriget och tiden efteråt. Det Osmanska riket, som länge hade styrt stora delar av Mellanöstern, föll samman. Storbritannien och Frankrike fick stort inflytande över områden som tidigare varit osmanska. Nya gränser drogs, ofta med europeiska intressen i centrum.

Samtidigt hade olika grupper fått olika löften. Arabiska ledare hade uppfattat att de skulle få mer självständighet om de hjälpte britterna mot Osmanska riket. Judiska grupper som drev sionismen, tanken om ett judiskt nationellt hem, såg Palestina som en plats där judar kunde bygga trygghet efter århundraden av förföljelse i Europa. Efter Förintelsen blev frågan ännu mer akut. Men i Palestina bodde redan en arabisk palestinsk befolkning med egna band till landet, egna samhällen och egna krav på självbestämmande.

Israel bildas och den palestinska flyktingfrågan

År 1947 föreslog FN att det brittiska mandatområdet Palestina skulle delas i en judisk och en arabisk stat. För judiska ledare var planen ett möjligt steg mot en stat efter lång förföljelse och efter Förintelsens katastrof. För många palestinska araber och arabiska grannländer uppfattades planen som orättvis, eftersom en stor del av landet skulle bli judisk stat trots att många araber bodde där.

Den 14 maj 1948 utropades staten Israel. Dagen efter gick flera arabiska grannländer in i kriget. För israeler blev 1948 året då en judisk stat överlevde trots hot från omgivningen. För palestinier blev samma period Nakba, katastrofen, då hundratusentals människor flydde eller fördrevs från sina hem. Redan här ser vi hur samma historiska händelse kan få helt olika betydelse beroende på vem som berättar.

Begrepp: sionism

Sionism är en nationalistisk rörelse som växte fram bland judar i Europa under 1800-talet. Den byggde på tanken att judar behövde ett eget nationellt hem, särskilt eftersom många judar levde som minoriteter och utsattes för diskriminering och våld.

Begrepp: Nakba

Nakba betyder ungefär katastrofen på arabiska. Begreppet används av palestinier om kriget 1948 och den flykt och fördrivning som gjorde att många palestinier hamnade i flyktingläger i Gaza, Västbanken, Jordanien, Libanon, Syrien och andra platser.

Begrepp: självbestämmande

Självbestämmande betyder att ett folk vill kunna styra sig självt politiskt. Efter 1945 blev det ett mycket viktigt begrepp i världen, särskilt när kolonier krävde frihet från europeiska imperier.

Tidslinje: från gamla löften till ny geopolitik

Arabisk nationalism, Suezkrisen och oljans makt

Efter 1945 växte arabisk nationalism. Många araber ville frigöra sig från europeiskt inflytande och bygga starka, moderna stater. I Egypten blev Gamal Abdel Nasser en symbol för detta. Han talade om självständighet, sociala reformer och att arabiska länder borde samarbeta. För många människor i regionen betydde det hopp: Europa skulle inte längre bestämma över Mellanöstern.

Suezkrisen 1956 blev ett tydligt exempel. Suezkanalen var en av världens viktigaste handelsvägar eftersom fartyg kunde ta sig mellan Medelhavet och Indiska oceanen utan att segla runt hela Afrika. När Nasser nationaliserade kanalen såg Storbritannien och Frankrike det som ett hot mot deras ekonomiska och strategiska intressen. Tillsammans med Israel angrep de Egypten. Men världen hade förändrats. USA och Sovjetunionen pressade angriparna att dra sig tillbaka. Krisen visade att de gamla europeiska imperierna inte längre kunde agera hur de ville.

Oljan gjorde regionen ännu viktigare. Länder som Saudiarabien, Irak, Iran och Kuwait hade stora oljetillgångar. För industriländerna blev oljan avgörande för transporter, fabriker, militär och ekonomi. Därför ville stormakter ha goda relationer, avtal, baser och inflytande i regionen. För länderna i Mellanöstern kunde oljan skapa rikedom och modernisering, men också beroende, korruption och kamp om vem som skulle kontrollera inkomsterna.

Stormakternas intresse

Under kalla kriget blev Mellanöstern en plats där USA och Sovjetunionen försökte vinna vänner och försvaga motståndaren. Det skedde inte alltid genom direkt krig mellan supermakterna. Ofta handlade det om vapenleveranser, ekonomiskt stöd, diplomati, spionage, militära rådgivare och stöd till olika regeringar.

USA ville ofta skydda oljeflöden, stödja allierade och hindra Sovjetunionen från att få större inflytande. Sovjetunionen stödde i perioder arabnationalistiska eller socialistiskt inspirerade regeringar och rörelser. För länder i regionen kunde stormakternas intresse ge pengar och militär hjälp, men det kunde också göra lokala konflikter större och svårare att lösa.

Kartor, bilder och propaganda som källor

Kartor och bilder kan se neutrala ut, men de är alltid skapade av någon. En karta kan lyfta fram oljefält, gränser och handelsvägar. En bild kan visa flykt, militär makt eller en politisk ledare på ett visst sätt. En karikatyr kan överdriva, förenkla och försöka få oss att känna något. Därför måste vi fråga: vem har gjort källan, vad vill den visa och vad lämnas utanför?

Quiz – 8 frågor

Varför blev Mellanöstern så politiskt laddat efter 1945?