Den industriella revolutionen förändrade samhället i grunden. För den som ägde kapitalet var det en tid av gränslös optimism. Men för de vanliga människorna, de som stod nere på fabriksgolvet, var vardagen snarare tyngre, farligare och mer osäker.
Arbetet styrs av klockan
Under tusentals år hade det varit solen, vädret och årstiderna som bestämt när en människa skulle arbeta. Om det regnade kunde man inte skörda. Om det blev mörkt gick man och lade sig. Nu, i fabrikerna, förändrades allt detta. Arbetet styrdes inte längre av dagsljus eller årstider, utan av fabriksägarens klocka.
När fabrikerna växte fram samlades många människor på samma arbetsplats, ofta i stora lokaler fyllda av bullrande maskiner. Arbetsdagarna var mycket långa, ofta mellan tolv och sexton timmar, och arbetet pågick sex dagar i veckan. Söndagen var vanligtvis den enda lediga dagen.
Lönen var låg och räckte sällan till mer än det allra nödvändigaste. Många familjer levde från vecka till vecka och var helt beroende av att alla som kunde arbeta bidrog med inkomst. Att bli sjuk eller skadad kunde få katastrofala följder, eftersom det sällan fanns någon hjälp att få.
Fabriksarbetet var dessutom farligt. Maskiner saknade skydd, luften var full av damm och ljudnivån var hög. Olyckor var vanliga, och om någon skadades fanns ingen garanti för vård eller ersättning. I många fall förlorade man både jobbet och inkomsten.
”Man ägde inte sin egen tid. Tiden ägdes av maskinen.”
De som byggde framtiden
Drevs av vinst. Ägde maskinerna och bestämde reglerna. För honom var arbetarna en kostnad som behövde hållas så låg som möjligt. Det var hans klocka som bestämde när dagen började och slutade.
Kvinnor utgjorde en stor del av arbetskraften under industrialiseringen, särskilt inom textilindustrin. Trots att deras arbete var avgörande fick kvinnor lägre lön än män.
Barnarbete var en självklar del av industrisamhället. Många barn började arbeta redan vid fem eller sex års ålder. Fabriksägare såg barn som billig arbetskraft, lätta att kontrollera.
Kvinnornas osynliga slit
Kvinnors arbete var avgörande för både fabrikerna och familjernas ekonomi. Men de hade sämre möjligheter att påverka sina arbetsvillkor. Arbetsuppgifterna var ofta monotona och krävande, och arbetsdagarna lika långa som männens.
Det stora problemet började dock när skiftet äntligen var över. När arbetsdagen i fabriken var slut tog arbetet hemma vid. Kvinnor hade ansvar för hushållet, barnen, maten och tvätten. Det innebar att många kvinnor arbetade nästan hela dagen utan riktig vila.
Detta så kallade dubbelarbete gjorde kvinnors liv särskilt slitsamt och bidrog till att deras hälsa ofta försämrades.
Tvingade in i mörkret
Den viktigaste orsaken till att barn arbetade var fattigdom. Familjernas inkomster räckte inte till, och barnens löner behövdes för att klara vardagen. Dessutom kunde barn utföra uppgifter som vuxna hade svårt att klara, till exempel att krypa in under maskiner eller arbeta i trånga utrymmen.
Arbetsvillkoren för barn var ofta mycket hårda. De arbetade långa dagar, ibland lika länge som vuxna, och utförde monotona och riskfyllda arbetsuppgifter. Många barn skadades eller blev sjuka för livet.
Det är 1840. Du är en förälder.
Din lön från spinneriet räcker knappt till hyran i den fuktiga källarlägenheten. Din sjuåriga son drömmer om att gå i skolan och lära sig läsa. Men idag frågar fabriksägaren om pojken vill börja som ”sopare” under vävstolarna – annars ger han jobbet till grannens barn. Vad gör du?
Trångboddhet och sjukdom
Industrialiseringen ledde till att människor i stora mängder flyttade från landsbygden till städerna för att söka arbete. Städerna växte snabbt, men bostäderna räckte inte till.
Många arbetarfamiljer bodde trångt i små, mörka och fuktiga lägenheter. Det var vanligt att flera personer delade ett enda rum, ibland till och med flera familjer. Saniteten var dålig och tillgången till rent vatten begränsad. Avloppssystem saknades ofta, vilket gjorde att smuts och avfall spreds i bostadsområdena.
Detta ledde till att sjukdomar som kolera, tuberkulos och tyfus spreds snabbt. Barnadödligheten var hög och många människor dog unga.
