Mannen bakom myten: Franz Ferdinand

Franz Ferdinand var mannen vars död satte världen i brand, men vem var han egentligen? Ofta reduceras han till ett namn i historieböckerna, ett offer i en öppen bil. Men ärkehertigen av Österrike-Ungern var en extremt komplex person. Han var en envist konservativ aristokrat med ett hett temperament, en fanatisk jägare och en djupt hängiven familjefar som bröt mot kejsardömets allra heligaste regler för kärlekens skull.

Som tronföljare till ett splittrat imperium hade han fiender överallt – inte minst vid sitt eget hov och i sin egen familj. Den åldrade kejsaren Franz Josef avskydde sin brorson, och känslorna var besvarade.

Faktaruta: Den fanatiske jägaren

Franz Ferdinand hade en passion för jakt som gränsade till besatthet. Under sin livstid förde han noggrann statistik över sitt skjutande. Enligt hans egna journaler sköt han under sitt liv över 274 800 djur. Ofta stod han stilla medan tjänare drev fram hundratals djur framför hans gevär. Ett minst sagt annorlunda tidsfördriv, även för den tidens adel!

Människan bakom uniformen: Rosor, knödel och familjeliv

Bakom den stela militära fasaden och hans rykte som en grinig politiker fanns en helt annan personlighet som få utanför den innersta kretsen fick se. Franz Ferdinand avskydde det konservativa hovlivet i Wien. Hans fristad var slottet Konopiště (i nuvarande Tjeckien), där han drog sig undan för att leva ett för tiden mycket otypiskt liv.

Här tillbringade han timmar i sina vidsträckta trädgårdar; han älskade nämligen att odla rosor och anlade enorma rosenträdgårdar. När det kom till mat var tronföljaren ingen vän av fina, franska lyxmiddagar. Han föredrog rustik österrikisk och böhmisk husmanskost, allra helst Zwetschgenknödel (plommonfyllda degknyten) och rejäl gulasch.

En ovanligt kärleksfull pappa

I de flesta europeiska kungafamiljer under tidigt 1900-tal uppfostrades barn uteslutande av guvernanter och träffade knappt sina föräldrar. Franz Ferdinand bröt helt mot denna norm. Han och Sophie fick tre barn – Sophie, Maximilian och Ernst – och familjen var oerhört sammansvetsad. Franz Ferdinand sågs ofta sitta och leka på golvet med barnen, något som fick tjänstefolket i Wien att häpna. Eftersom barnen, på grund av det morganatiska äktenskapet, inte bar den högsta kungliga titeln, slapp de mycket av den värsta stela etiketten och kunde leva ett relativt ”vanligt”, varmt familjeliv. Hans sista tankar i bilen i Sarajevo gick också direkt till barnen.

Den förbjudna kärleken: Sophie Chotek

Det som verkligen definierade Franz Ferdinands liv var inte makt, utan kärlek. Han förälskade sig i Sophie Chotek, en kvinna som var grevinna, men inte tillhörde någon av Europas kungafamiljer. Enligt kejsarfamiljens stenhårda regler (Habsburgarna) var hon därmed för lågborgerlig för att få gifta sig med den blivande kejsaren.

Men Franz Ferdinand vägrade ge vika. Han hotade att avsäga sig tronen om han inte fick gifta sig med henne. Till slut tvingades kejsaren gå med på en kompromiss: ett så kallat morganatiskt äktenskap. Detta innebar att de fick gifta sig, men Sophie skulle aldrig få titeln kejsarinna, och deras framtida barn skulle aldrig få ärva tronen. Dessutom behandlades hon fruktansvärt illa vid hovet; vid officiella middagar tvingades hon gå långt bakom de andra kungligheterna och fick sällan sitta vid sin makes sida.

Reformatorn som fienderna fruktade

Politiskt förstod Franz Ferdinand att kejsardömet höll på att spricka. Österrike-Ungern var ett imperium med över ett dussin olika nationaliteter. Slaverna (t.ex. kroater, serber, slovener) kände sig förtryckta. Franz Ferdinands plan för att rädda riket kallades ofta för Trialism.

Klicka på korten nedan för att se skillnaden mellan hur riket styrdes, och hur Franz Ferdinand ville förändra det.

Den blodiga paradoxen

Man kan tycka att serberna borde gillat Franz Ferdinands idé om att ge dem mer makt. Men det var precis tvärtom! Den serbiska terrorgruppen Svarta Handen ville att slaverna i Österrike-Ungern skulle vara förtryckta och olyckliga – för då skulle de vilja bryta sig loss och gå med i ett ”Stor-Serbien”. Om Franz Ferdinand gjorde slaverna nöjda med fredliga reformer, skulle drömmen om ett stort serbiskt rike dö. Därför var reformatorn Franz Ferdinand, paradoxalt nog, det största hotet mot extremisterna.

Den sista dagen: 28 juni 1914

När Franz Ferdinand åkte till Sarajevo var det inte bara för att inspektera trupper. Det var också en av de få gånger där Sophie, som inte var välkommen vid hovet i Wien, fick följa med och behandlas med kunglig respekt. Bilen de färdades i var en öppen Gräf & Stift, vilket gjorde dem till extremt enkla måltavlor.

Bikupan: Reflektera över tronföljarens liv

Testa dina kunskaper om Franz Ferdinand