Vägen mot andra världskriget
Vägen mot Andra världskriget
Varje krig föregås av val. Mellan 1936 och 1939 fattade demokratierna val efter val som de inte förstod konsekvenserna av — tills det var för sent.
Andra världskriget utbröt inte ur tomma intet. Det var resultatet av sex år av systematiska provokationer, tillbakadraganden och en chockerande pakt mellan krigets två blivande huvudmotståndare. Det här avsnittet undersöker de avgörande valen — och de som tvekade att fatta dem.
Från Rhenlandet 1936 till Polen 1939: varje steg på vägen var en möjlighet att stoppa det som kom. Varje steg missades.
”Vi har uppnått fred i vår tid.”
— Neville Chamberlain, Londons flygplats Heston, 30 september 1938. Elva månader senare utbröt andra världskriget.Varför gav demokratierna efter — gång på gång?
Appeasement var inte feghet. Det var en rationell, om felinriktad, strategi grundad på tre faktorer: traumat från första världskrigets fasor, den ekonomiska depressionens påfrestningar och en genuin övertygelse att Hitler hade rimliga, begränsade mål.
Churchill förstod vad Chamberlain inte kunde se: att varje eftergift inte mättade Hitlers ambitioner — den stärkte dem. Det är historiens kanske viktigaste läxa om hur diktaturer och demokratier förhandlar.
Två kapitel. En oundviklig slutsats: kriget den 1 september 1939 var inte oundvikligt — men det krävde år av fel val för att bli verklighet.
Andra världskriget började av flera orsaker. Versaillesfredens följder, Nazitysklands expansion, demokratiernas eftergiftspolitik, svaga internationella organisationer och Molotov-Ribbentrop-pakten bidrog alla till att kriget kunde bryta ut.
Många ledare i Storbritannien och Frankrike ville undvika ett nytt världskrig. Minnet av första världskriget var starkt, ekonomin var pressad och många hoppades att Hitler skulle nöja sig om han fick igenom vissa krav.
Pakten gjorde att Hitler kunde anfalla Polen utan att direkt behöva frukta krig mot Sovjetunionen. När Tyskland invaderade Polen den 1 september 1939 förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland.
Invasionen av Polen blev startskottet eftersom Storbritannien och Frankrike hade lovat att stödja Polen. När Tyskland anföll Polen den 1 september 1939 gick gränsen för vad västmakterna kunde acceptera.
Nej, det går att argumentera för att kriget inte var oundvikligt. Men flera års eftergifter, felbedömningar, aggressiv expansion och stormaktspolitik gjorde kriget allt mer sannolikt.