Moral är det vi gör i praktiken – våra faktiska handlingar och beteenden. Etik är våra tankar och teorier om varför vi gör som vi gör. Man kan säga att etiken är teorin och moralen är praktiken.

Etik och religion har alltid hängt ihop. Alla religioner har gyllene regler och etiska riktlinjer för hur människor ska leva tillsammans (som de tio budorden i kristendomen eller ahimsa inom hinduismen/buddhismen). Men man kan självklart diskutera etik och ha en stark moralisk kompass helt utan att vara religiös.

Pliktetiken utgår från att dina handlingar är rätta om de stämmer överens med en specifik regel eller plikt (till exempel lagar, skolregler eller religiösa budord). För en pliktetiker är det alltid fel att ljuga, även om en lögn i stunden hade kunnat rädda situationen.

Här tittar man enbart på resultatet av en handling. Handlingen är rätt om den leder till de bästa möjliga konsekvenserna för största möjliga antal människor. En konsekvensetiker kan tycka att det är rätt att stjäla medicin, om konsekvensen är att en människas liv räddas.

Sinnelagsetik menar att det är din avsikt (ditt motiv) som räknas. Om du menade väl, var handlingen rätt, även om det råkade gå helt fel. Dygdetik handlar istället om hur du bör vara som person. Man övar på goda karaktärsdrag (dygder), som att vara modig, ärlig och rättvis, så att man automatiskt fattar rätt beslut när svåra situationer uppstår.