Ras och skred i Sverige
Ras och skred i Sverige
Varför lera, vatten, sluttningar och byggande kan skapa risk – och hur vi kartlägger och förebygger den.
En vanlig tisdag i januari 2022 rörde sig marken under ett villaområde i Gothenburg. Inga förvarningar. Ingen jordbävning. Det var leran – den blöta, tunga, formbara leran som Sveriges västra kust vilar på – som plötsligt sluttade mot Göta älv. Hus sprack. Vägar sjönk. Drygt 1 500 hushåll evakuerades från sina hem. Ingen dog, men det kunde ha slutat mycket värre.
Det som hände i Gothenburg är inget ovanligt i Sverige. Varje år registreras uppskattningsvis tusentals ras och skred, de flesta små och ofarliga – men ibland, under rätt omständigheter, kan de bli katastrofala. Det handlar om jordarter, vatten, lutning och mänskliga beslut: fyra faktorer som tillsammans avgör om marken håller eller ger vika.
Den här artikeln förklarar varför ras och skred händer, var i Sverige risken är störst och vad man kan göra för att förebygga det.
Vad är ras och vad är skred?
De två begreppen blandas ofta ihop – och det är inte konstigt. Båda handlar om att mark rör sig nedför en sluttning på grund av tyngdkraften. Men de skiljer sig åt i hur materialet rör sig, vilket material det handlar om och hur snabbt det sker.
Ras
Ras är en snabb, ofta plötslig rörelse av löst material – sten, grus, sand eller jord – nedför en brant sluttning. Materialet faller och rullar snarare än glider.
- Ofta av sten, berg eller grus
- Sker snabbt, ibland på sekunder
- Vanligt vid branta bergssidor och vägskärningar
- Exempelplats: Vassdalen, Norrbotten
Skred
Skred innebär att en massa av jord eller lera glider som en enhet längs en svag plan i marken. Kan vara mycket stora och röra sig långsammare.
- Ofta av lera, mjäla eller silt
- Kan ske sakta eller snabbt
- Vanligt vid flodstränder och älvdalar
- Exempelplats: Surte 1950, Göta älv
Det finns också jordflöden – en blandning av vatten och jord som flödar som en trögflytande massa – och snöskred (lavin), som följer liknande principer men i snö och is. Gemensamt för alla är att gravitationen är drivkraften och att något stör markens jämvikt.
Du har nu lärt dig skillnaden mellan ras och skred. Testa dig! Klicka på ett fenomen i listan, välj sedan rätt kategori.
Varför är lera så känslig?
Om man ska förstå varför Sverige har skredrisk, måste man förstå lera. Och för att förstå lera måste man börja med istiden.
När inlandsisen smälte för 10 000–12 000 år sedan pressade den isens smältvatten ut stora mängder finmalet material i dåtidens hav och sjöar. Det materialet – sediment som vi idag kallar lera – lade sig i tjocka lager på havsbottnen. Eftersom landet var nedtryckt av isen låg stora delar av nuvarande södra och mellersta Sverige under vatten. När landet sedan höjde sig (landhöjning) kom de gamla havsbottnarna upp ovan ytan – och med dem de tjocka lerlagren.
Det är därför Sverige – framför allt Västra Götaland, Göta älvdalen och Mälardalen – har så mycket lera i marken idag.
Vad gör lera speciell?
Lera är inte som sand eller grus. Den har unika egenskaper som gör den svår att förutsäga:
- Lera suger åt sig vatten – och expanderar. Torr lera krymper och spricker.
- Blöt lera minskar i hållfasthet – den kan gå från fast till flytande under belastning.
- Snabb lera (kvicklera) – en speciell typ av lera som bildats i saltvatten och nu urlakatats. Om den störs kan den omedelbart flyta som en vätska, trots att den nyss var fast.
- Lera kan bära byggnader – men bara om belastning och vattentryck kontrolleras.
Kvicklera – det tysta hotet
Kvicklera är ett begrepp som är extra viktigt i Sverige och övriga Skandinavien. Det bildades när lera avsattes i saltvatten under istiden. Saltet i vattnet höll lerpartiklarna samman i ett stabilt mönster. Men när landet höjde sig och saltvatten ersattes av sötvatten, löstes saltet ur leran. Resultatet: en lera som till det yttre ser stabil ut, men som vid minsta störning kan förvandlas till en flytande gröt och rusa nedför sluttningen.
Kvicklera kan i ett ögonblick gå från fast mark till en flytande massa. Det är det som gör den så farlig – och så svår att upptäcka utan geotekniska undersökningar.
Det värsta skredkatastrofen i Skandinaviens historia – Surte-skredet i Göta älvdalen 1950 – orsakades av kvicklera. På under tre minuter rasade 27 hektar mark ner i älven. 31 hus förstördes. En person omkom. Massan av lera var så flytande att den flöt som en het soppa ut i älven.
Lera
Kvicklera
Skred
Ras
Jordart
Markstabilitet
Hur vatten destabiliserar marken
Vatten är den viktigaste faktorn bakom de flesta ras och skred. Det verkar på tre sätt: det ökar markens vikt, det minskar friktionen i jorden och det skapar ett tryck som kan lyfta och pressa material.
Grundvatten är vatten som samlats under markytan i porer och sprickor. När grundvattennivån stiger – efter kraftigt regn, snösmältning eller om naturlig dränering blockeras – ökar trycket i leran. Det minskar friktionen mellan jordpartiklarna och gör att en sluttning som tidigare var stabil plötsligt kan ge vika.
I Sverige är vår- och höstperioderna extra kritiska. Snösmältning på våren och höstregnens intensitet höjer grundvattennivån. Det är ingen slump att de flesta svenska skreden sker just under dessa perioder.
Klimatförändringen gör problemet värre. SGI (Statens geotekniska institut) beräknar att intensivare skyfall och mer oregelbunden grundvattennivå de kommande decennierna ökar skredrisk i delar av Sverige – framför allt längs älvarna i väst.
Inte bara mängden vatten – utan förändringen: Det är ofta inte en lång regnperiod i sig som utlöser ett skred, utan en snabb förändring i grundvattennivån. En extremt blöt vecka efter en torr period kan vara farligare än en kontinuerligt regnig säsong.
Klicka på varje scenario nedan för att se hur stor risken för skred är och varför.
Sandmark på plan mark, torrt väder, inga byggnader i närheten.
Lermark i svag sluttning mot en å, måttlig nederbörd senaste veckorna.
Tjockt kvicklerslager i sluttning mot Göta älv, kraftigt regn + snösmältning.
Moränmark på 25° sluttning, en ny väg schaktas längs kanten.
Byggande och mänskliga ingrepp
Naturen ställer in grundvillkoren: jordarten, lutningen, vattnets väg. Men det är mänskliga beslut som ofta avgör om ett naturligt riskområde blir till en katastrof. Byggande, schaktning, vägdragning och dränering kan dramatiskt förändra markens stabilitet.
Byggnader ökar trycket på marken. Om en tung byggnad placeras i överkanten av en sluttning ökar belastningen på lerskiktet – och kan vara den sista droppen som utlöser ett skred.
Att schakta bort jord i nederkanten av en sluttning tar bort stödmassa. Det är som att dra undan botten av ett sandslott. Vägbyggen längs älvdalar är en vanlig orsak till ökad skredrisk.
Gamla eller läckande ledningar under mark kan skapa en konstant vattenström in i lermarken. Felaktig dränering kring byggnader kan leda bort vatten till fel ställe och mätta en sluttning.
Trädrötter binder ihop marken och tar upp vatten. Avverkning på sluttningar tar bort denna naturliga förankring och minskar markens förmåga att hålla kvar vatten – riskerna ökar, särskilt på brantare marker.
Älvar och å skär kontinuerligt i sina stränder. Erosion vid nederkanten av en lersluttning tar bort stödmassa. Mudring, kanalisering och sjösänkning kan förstärka detta.
Ju mer som byggs på och kring riskmarker, desto fler människor och värden som hotas om skredet väl inträffar. Historiska bostadsval har inte alltid tagit hänsyn till geoteknisk risk.
Exemplet Göta älv
Göta älvdalen är Sveriges mest skredaktiva område. Det handlar om en perfekt storm av riskfaktorer: tjocka kvicklerslager avsatta under istiden, brant topografi längs älvens stränder, 100 000-tals invånare bosatta längs dalen och decennier av vägbygge, exploatering och underhållen infrastruktur.
SGI (Statens geotekniska institut) genomförde en stor riskkartering av Göta älvdalen åren 2012–2014 och hittade 136 kilometer av älvstränder med förhöjd skredrisk. Det är ett arbete som pågår kontinuerligt, eftersom klimatförändringar beräknas öka risknivåerna.
Hur riskområden kartläggs
Att förebygga skred börjar med att veta var risken finns. Det kräver flera typer av undersökningar och kartläggningar.
Geotekniska undersökningar
En geoteknisk undersökning tar reda på vad som finns under markytan. Det görs bland annat med:
- Sondering – en stång trycks ned i marken och motståndet mäts. Mjuk lera ger lågt motstånd, fast mark ger högt.
- Provtagning – jordstugor tas upp och analyseras i laboratorium för att bestämma lertyp, vattenhalt och hållfasthet.
- Grundvattenmätning – rör sätts ned för att mäta grundvattennivån över tid.
- Stabilitetsberäkningar – med datormodeller beräknas om en sluttning håller under olika väderförhållanden och belastningar.
Riskkartering – från punkt till karta
SGI, SMHI och kommunerna samarbetar för att skapa riskkartor – GIS-baserade kartor som visar var marken är känslig för skred, ras eller erosion. Dessa kartor används av kommuner när de planerar ny bebyggelse och infrastruktur.
Sedan 2007 kräver plan- och bygglagen att kommuner ska ta hänsyn till naturolycksrisker, inklusive skred, när de planerar bebyggelse. Det innebär att nya bostadsområden i princip inte får anläggas i rödklassade riskzoner utan att riskerna hanteras.
Riskklassning i Sverige
SGI använder vanligen tre risknivåer:
- Röd zon – Hög risk. Inga nya byggnader utan fullständig geoteknisk utredning och ofta förstärkningsåtgärder.
- Gul zon – Förhöjd risk. Utredning krävs innan bygge, restriktioner kan gälla.
- Grön zon – Låg risk. Normala krav på geoteknisk kontroll inför bygglov.
Historiska skred i Sverige
Det mest kända skredet i Skandinavien. 27 hektar mark rasade i älven på under tre minuter. 31 hus förstördes, en person dog. Kvicklera var orsaken och händelsen ledde till en ny era av geoteknisk forskning i Sverige.
Det dödligaste skredet i modern svensk historia. 65 bostadshus förstördes, 9 personer omkom. Utlöst av ett rörbrott som ledde vatten till lermarken i ett bostadsområde. Påminner om hur mänsklig infrastruktur kan utlösa naturolyckor.
E4 sjönk in i ett skredhål under en höstregnsperiod. Inga personskador, men stora störningar i trafiken. Påminde om att infrastruktur i skredkänsliga områden kräver löpande underhåll och geoteknisk kontroll.
Marken satte sig i ett villaområde. Inga allvarliga personskador, men drygt 1 500 hushåll evakuerades som försiktighetsåtgärd. Händelsen illustrerar hur stadsmiljöer i lerrika områden kan drabbas utan förvarning.
Hur kan risk förebyggas?
Det finns inga enkla lösningar – men många effektiva åtgärder. Förebyggande arbete sker på tre nivåer: den tekniska (vad vi gör i marken), den planeringsmässiga (var och hur vi bygger) och den samhälleliga (beredskap och varningssystem).
I marken
- Pålning och markförstärkning under byggnader
- Spontning – stödkonstruktioner längs sluttningens nederkant
- Dränering för att sänka grundvattennivån
- Erosionsskydd längs vattendrag
- Omschaktning för att minska lutning
I samhället
- Riskkartering och GIS-analys
- Planbestämmelser mot exploatering i riskzoner
- Kommuners åtgärdsplaner för klimatanpassning
- Övervakningssystem med sensorer i marken
- Tydliga evakueringsplaner och krisinformation
Klimatanpassning är ett nyckelbegrepp för framtiden. SMHI och SGI arbetar tillsammans med kommuner för att identifiera var ökad nederbörd och förändrade grundvattennivåer kan skapa nya riskzoner fram till år 2100. Det handlar inte bara om att skydda det som finns idag – utan om att fatta kloka beslut om var vi bygger imorgon.
Du är kommunens planchef. Det finns fyra föreslagna platser för ett nytt bostadsområde. Klicka på varje plats för att se om den är lämplig.
Välj den plats du tycker verkar säkrast för ett nytt bostadsområde:
Markundersökning innan byggande
Alla som bygger i Sverige – oavsett om det är ett enbostadshus eller ett helt bostadskvarter – är skyldiga att se till att marken tål byggnaden. I praktiken innebär det att en geotekniker ofta anlitas för att undersöka marken innan byggnadslov ges.
En typisk markundersökning börjar med att titta på geologiska kartor och SGI:s databaser för att förstå vilka jordarter som kan finnas på platsen. Sedan utförs sonderingar och provtagningar på plats. Resultaten analyseras och en rapport ges som underlag för hur byggnaden ska grundläggas.
Riskkartering
Systematisk kartläggning av områden med förhöjd risk för skred, ras, erosion eller översvämning. I Sverige utförs detta framför allt av SGI, SMHI och landets 290 kommuner. Karteringen används för att fatta beslut om markanvändning.
För elever och kommuner är det viktigt att förstå att det inte finns en enda ”skredsäker” lösning. Det handlar om en kombination av kunskap om jordarterna, förståelse för vattnets rörelser, respekt för topografi och kloka beslut om var vi väljer att bygga. I ett klimat som förändras är dessa kunskaper viktigare än någonsin.
Sluttning
Grundvatten
Riskkartering
Geoteknisk undersökning
SGI – Statens geotekniska institut
Testa dina kunskaper
8 frågor om ras, skred, lera och markstabilitet.
