En domare är jurist och har lagts ut till en livslång tjänst av regeringen. En nämndeman är en lekman som väljs av kommun- eller regionfullmäktige för fyra år i taget. I tingsrätten är det vanligast med en domare och tre nämndemän som dömer tillsammans — alla har lika rösträtt om utgången.

Det är beviskravet i brottmål. Domstolen får bara fälla någon om bevisningen är så stark att det inte finns några rimliga alternativ till att personen är skyldig. Räcker bevisen inte ska den tilltalade frikännas — även om hen kan vara skyldig.

Vid 15 år. Den som är yngre kan inte dömas i domstol, men socialtjänsten kan ändå sätta in åtgärder. Personer under 21 år får ofta lägre straff än vuxna (”ungdomsrabatt”) och socialtjänsten är inblandad också efter 15.

Huvudregeln är ja — i Sverige gäller offentlighetsprincipen och vem som helst får sitta som åhörare. Men i mål som rör barn, sexualbrott eller företagshemligheter kan domstolen besluta om stängda dörrar för delar av förhandlingen.

Vid allvarligare brottsmisstankar utses en offentlig försvarare som staten betalar. Vid lindrigare brott kan den tilltalade ansöka om det själv. Målsäganden kan i vissa fall få ett målsägandebiträde som också är gratis.

Villkorlig dom betyder att man döms men slipper fängelse — om man sköter sig under en prövotid på två år. Skyddstillsyn är en striktare variant med övervakning av frivården och ofta krav på att gå behandling. Båda används istället för fängelse vid brott där straffvärdet inte är så högt.