Fri konkurrens är när det finns många säljare och många köpare av en vara (till exempel torghandel med frukt, eller frisörsalonger). Inget enskilt företag kan bestämma priset helt själv – om en säljare blir för dyr går kunderna bara till någon annan. Det är här utbud och efterfrågan styr som allra mest.

Monopol är motsatsen till fri konkurrens. Det betyder att det bara finns en enda säljare på marknaden. Eftersom det inte finns någon konkurrens kan företaget i princip sätta vilket pris de vill. I Sverige har staten valt att ha monopol på vissa saker av folkhälsoskäl, det mest kända exemplet är Systembolaget.

Oligopol är när marknaden domineras av några få, stora företag. De är inte helt ensamma, men de är så få att de har väldigt stor makt över priserna. Exempel på detta är de stora bensinmackarna (Circle K, OKQ8, Preem), de stora bankerna eller elbolagen.

När företag inom ett oligopol tröttnar på att konkurrera med varandra kan de i hemlighet komma överens om att hålla priserna uppe. Det kallas för att bilda en kartell. Detta är strängt förbjudet i Sverige och EU, eftersom det sätter den fria konkurrensen ur spel och leder till att konsumenterna (vi) blir lurade att betala överpriser.

Priset styrs av utbud (hur mycket som finns att köpa) och efterfrågan (hur många som vill köpa det). Om utbudet är litet men efterfrågan är stor (som konsertbiljetter till en känd artist), blir priset högt. Om utbudet är enormt men ingen vill köpa (som vinterjackor i juli), blir priset lågt.