Mellanöstern
Medan Europa satt fast i lervällingen, utkämpades ett helt annorlunda krig i Mellanösterns vidsträckta öknar. Här handlade konflikten inte bara om skyttegravar, utan om snabba ritter på kamelrygg, gerillakrigföring och jakten på det nya, svarta guldet: olja. Det Osmanska riket, som hade styrt området i århundraden, utmanades plötsligt från flera håll. På den här sidan ska vi titta närmare på hur det brittiska imperiet manipulerade de arabiska stammarna till att göra uppror mot den turkiska sultanen. Vi följer den mytomspunne officeren ”Lawrence av Arabien”, och undersöker hur stormakternas cyniska, hemliga avtal efter kriget drog upp helt nya (och livsfarliga) gränser som för evigt skulle förändra Mellanöstern och lägga grunden för vår tids största konflikter.
Ökenkriget och Lawrence av Arabien
Thomas Edward Lawrence, mer känd som ”Lawrence av Arabien”. Hans förståelse för arabisk kultur och okonventionella gerillataktik gjorde honom till en legend i ökenkriget.
Kriget i Europa mättes i blodiga metrar av lera och taggtråd. Men kriget i Mellanöstern mättes i hundratals mil av obarmhärtig, stekhet öken. Här stred det brittiska imperiet mot det Osmanska riket (dagens Turkiet), ett imperium som vid denna tid kontrollerade stora delar av den arabiska halvön, inklusive nuvarande Syrien, Irak, Libanon och Saudiarabien.
För Storbritannien var Mellanöstern livsviktigt av två anledningar. För det första var de tvungna att skydda Suezkanalen i Egypten, eftersom den var den snabbaste sjövägen till deras absolut viktigaste koloni: Indien. För det andra hade man precis börjat inse värdet av en ny, svart vätska som hittats i marken i Persien (Iran) – olja, som var avgörande för britternas moderna krigsfartyg.
Australiska trupper (ANZAC) har slagit läger framför pyramiderna i Egypten. Skyddet av Suezkanalen var av absolut högsta prioritet för det brittiska imperiet.
Löftet i öknen: Den arabiska revolten
Britterna visste att det skulle bli extremt svårt att slå osmanerna på egen hand i det massiva ökenlandskapet. Därför skickade de diplomater till Mekkas härskare, Hussein bin Ali. Britterna gav honom ett löfte: ”Om ni, de arabiska stammarna, gör uppror mot era turkiska härskare och hjälper oss att vinna kriget, ska vi se till att ni får ett eget, enormt och självständigt arabiskt rike när kriget är över.”
Araberna, som länge känt sig förtryckta av osmanerna, tackade ja. 1916 utbröt den Arabiska revolten.
Blixtsnabba kavalleriattacker, ofta på hästar eller kameler, var helt avgörande i det vidsträckta ökenlandskapet där traditionell krigföring i skyttegravar var omöjlig.
Ett nytt sätt att kriga
För att hjälpa araberna med vapen och pengar skickade den brittiska armén en ung, excentrisk officer vid namn Thomas Edward Lawrence. Han blev snart känd som Lawrence av Arabien. Han fascinerades av den arabiska kulturen, klädde sig som en beduin och insåg snabbt att de inte kunde slå den osmanska armén i vanliga, öppna strider. Han blev en pionjär inom modern gerillakrigföring.
Blödande infrastruktur
Istället för att anfalla turkiska städer (där fienden var stark) attackerade Lawrence och araberna Hejazjärnvägen. Osmanerna använde tågen för att frakta soldater och vatten genom öknen. Genom att spränga broar och räls tvingade Lawrence osmanerna att sprida ut tiotusentals soldater bara för att vakta rälsen i ödemarken, vilket gjorde dem svaga överallt.
Spöken på kameler
Britternas armé var tung och långsam, bunden till vägar och stora läger. De arabiska rebellerna använde kameler. De kunde rida i dagar utan vatten, slå till blixtsnabbt mot en turkisk postering, och sedan försvinna ut i den obarmhärtiga öknen igen innan fienden hann reagera.
Att attackera från havet (av sand)
Det mest kända exemplet på denna taktik var erövringen av staden Akaba. Kanonerna i staden pekade ut mot riktiga havet. Lawrence och rebellerna red i två månader genom en öken som ansågs omöjlig att överleva i, och attackerade staden från landsidan (bakifrån), där försvaret var obefintligt. Staden föll utan stort motstånd.
Det stora sveket: Ett streck på en karta
Medan Lawrence och araberna blödde och dog i tron att de stred för sin framtida frihet, hände något helt annat i de lyxiga diplomatrummen i London och Paris. Ett svek som än idag kastar en mörk skugga över hela Mellanöstern.
Klicka på den hemligstämplade akten nedan för att bryta förseglingen och se vad stormakterna egentligen sysslade med bakom stängda dörrar.
Sykes-Picot-avtalet (1916)
Dokumentet visar en karta med raka linjer ritade tvärs över Mellanöstern.
Bakom arabernas ryggar träffades den brittiske diplomaten Mark Sykes och den franske diplomaten François Georges-Picot i hemlighet.
De struntade fullständigt i det brittiska löftet om ett fritt arabiskt rike. Istället tog de fram en linjal och ritade godtyckliga streck på kartan. De delade helt enkelt upp Mellanöstern mellan sig.
När kriget var vunnet och det Osmanska riket krossat, tog Frankrike kontroll över Syrien och Libanon. Storbritannien tog kontroll över Palestina, Jordanien och det oljerika Irak.
Detta enorma svek skapade artificiella landsgränser (de raka strecken på kartan idag) som klumpade ihop folkgrupper och religioner som var fiender, eller splittrade grupper som hörde ihop. Resultatet? Ett århundrade av instabilitet, diktaturer och krig i Mellanöstern.
Allierade trupper bemannar ett maskingevär i de tuffa och skoningslösa ökenförhållandena under striderna i Palestina och Syrien.
Tidslinje: Vägen till Damaskus
Mecka gör uppror
Hussein bin Ali startar upproret mot osmanerna i utbyte mot brittiska löften om självständighet. T.E. Lawrence skickas dit som rådgivare kort därefter.
Överraskningen i öknen
Araberna genomför den ”omöjliga” ritten genom öknen Nafud och erövrar hamnstaden Akaba bakifrån. Detta blir en avgörande framgång för rebellerna.
Ett till komplicerat löfte
Förutom Sykes-Picot (att dela upp landet själva) utfärdar britterna en deklaration där de ställer sig positiva till att skapa ett ”nationellt hem för det judiska folket” i Palestina. Samma mark hade nyss lovats till araberna.
Araberna portas
De arabiska styrkorna når Damaskus tillsammans med britterna. Osmanska riket kapitulerar. Men glädjen blir kortvarig när araberna inser att Storbritannien och Frankrike tänker ockupera länderna själva som ”mandatområden”.
Bikupan: Reflektera över Mellanöstern
Klicka på knappen för att få en historisk diskussionsfråga till er grupp.
Testa dina kunskaper om Ökenkriget
Slutuppgift: Historiens arv
Historiska beslut som tas med en linjal över en karta får ofta katastrofala konsekvenser för människorna som faktiskt bor där.
Få en ledtråd för att komma igång
Fundera över hur det känns för folkgrupper att slåss ett blodigt krig för löftet om frihet, bara för att bli lurade. Vilka problem tror du uppstår i ett modernt land (idag) om stormakter drog dess gränser på 1920-talet utan att bry sig om vilka religioner eller kulturer som tvingades bo ihop?
- Lawrence av Arabien: Wikimedia Commons
- Trupper framför pyramiderna: Picryl
- Kavallerichock (Magdhaba): Wikimedia Commons
- Maskingevär i Palestina: Picryl
Mer att läsa om första världskriget
Det handlade om makt, transport och naturresurser. Storbritannien var desperata efter att skydda Suezkanalen i Egypten (den snabbaste sjövägen till deras viktigaste koloni, Indien). Dessutom hade den brittiska flottan precis börjat gå över från att drivas av kol till att drivas av olja, och tillgången till oljekällorna i Persien (dagens Iran) var helt avgörande för att vinna kriget.
Araberna hade länge levt under det Osmanska rikets (turkarnas) styre och ville ha frihet. År 1916 lovade britterna att stödja skapandet av ett gigantiskt, fritt och enat arabiskt land efter kriget. I utbyte mot detta löfte startade de arabiska ledarna en massiv militär revolt mot det Osmanska riket, vilket tvingade osmanerna att kriga på hemmaplan och försvagade dem enormt.
Thomas Edward Lawrence var en ung brittisk officer och arkeolog som talade flytande arabiska. Han skickades ut i öknen för att hjälpa till att organisera det arabiska upproret. Han levde och klädde sig som beduinerna och ledde framgångsrika gerillaattacker där de sprängde de osmanska järnvägarna. Han blev en legend, men plågades senare av svåra skuldkänslor eftersom han kände till att britterna aldrig tänkte hålla sina löften till araberna.
Detta är en av historiens mest ökända dubbelspel. Redan 1916, samtidigt som britterna lovade araberna frihet, träffades diplomaterna Mark Sykes (från Storbritannien) och François Georges-Picot (från Frankrike) i hemlighet. De tog fram en linjal och drog raka streck över kartan för att helt enkelt dela upp Mellanöstern mellan sig. När kriget var över sveks araberna, och stormakterna tog kontrollen över länderna som ”mandatområden”.
Enormt mycket! De gränser som drogs upp av Frankrike och Storbritannien tog ingen som helst hänsyn till vilka folkgrupper eller religioner som bodde var. Man tvingade ihop fiender i samma länder och splittrade upp gamla folkgrupper (som kurderna). Detta ledde till enorm instabilitet som är en direkt orsak till många av de inbördeskrig och spänningar vi ser i Mellanöstern idag.
Källor
Nationalencyklopedin – Konsekvenser för Mellanöstern https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/f%C3%B6rsta-v%C3%A4rldskriget/krigets-f%C3%B6ljder/konsekvenser-f%C3%B6r-mellan%C3%B6stern Ger en faktagranskad översikt av osmanska rikets kollaps och hur krigsslutet ritade om kartan i regionen.
Encyclopaedia Britannica – World War I: The Middle East https://www.britannica.com/event/World-War-I/The-Middle-East En djupgående internationell källa som går igenom de brittiska fälttågen och det strategiska spelet i Mellanöstern.
Utrikespolitiska institutet (UI) – Efter Osman: syndafloden https://www.ui.se/utrikesmagasinet/analyser/2015/december/efter-osman–syndafloden/ En stark akademisk analys på svenska som fokuserar på det hemliga Sykes-Picot-avtalet och uppdelningen av Levanten.
Imperial War Museums (IWM) – The War In The Middle East 1914-1918 https://www.iwm.org.uk/history/the-war-in-the-middle-east-1914-1918 Beskriver hur kriget i öknen skilde sig från västfronten, de allierades logistik och arabiska styrkors inblandning.
National Army Museum (NAM) – Egypt and Palestine campaign https://www.nam.ac.uk/explore/egypt-and-palestine-campaign Fokuserar på de brittiska och ANZAC-truppernas operationer mot det osmanska riket vid Suezkanalen, Sinai och i Palestina.
International Encyclopedia of the First World War – Occupation during and after the War (Middle East) https://encyclopedia.1914-1918-online.net/article/occupation-during-and-after-the-war-middle-east/ En vetenskaplig artikel som i detalj redogör för hur brittisk och fransk ockupation, samt de nya mandatområdena, etablerades under och efter kriget.
Wikipedia – Mellanöstern under första världskriget https://sv.wikipedia.org/wiki/Mellan%C3%B6stern_under_f%C3%B6rsta_v%C3%A4rldskriget Ger en bred, grundläggande och översiktlig svensk introduktion till de många olika stridslinjerna (Kaukasus, Sinai, Mesopotamien).
Wikipedia – Middle Eastern theatre of World War I https://en.wikipedia.org/wiki/Middle_Eastern_theatre_of_World_War_I Den engelska versionen är mycket omfattande och fungerar utmärkt för att hitta specifika detaljer kring trupprörelser, gerillakrigföring och förlustsiffror.