Island är ett land med vulkaner, fiskebåtar och färre invånare än Malmö. Ändå hade landet i början av 2000-talet några av Europas snabbast växande banker. På bara några år blev de så stora att hela landets ekonomi var ett litet tillägg till dem. Hösten 2008 föll alla tre på en enda vecka – och islänningarna gick ut på gatorna med kastruller och slevar.
Under större delen av 1900-talet levde Island på fisket. Landet hade omkring 320 000 invånare, låga skatter på företag och en egen valuta, den isländska kronan. Men under 2000-talet hände något märkligt. Tre isländska banker – Kaupthing, Landsbanki och Glitnir – började växa i rasande fart.
De lånade stora summor från banker och investerare utomlands, där räntorna var låga. Pengarna använde de för att köpa företag, banker och fastigheter i andra länder och för att låna ut till isländska affärsmän som gjorde samma sak. När det gick bra steg bankernas aktier, och isländska bankchefer blev kända i Europa. Många utomstående såg Island som ett exempel på hur ett litet land kunde bli en stor ekonomisk aktör.
Bankerna hittade också ett annat sätt att skaffa pengar: sparkonton på internet för vanliga människor i andra länder. Landsbanki erbjöd kontot Icesave i Storbritannien och Nederländerna, och hundratusentals sparare satte in pengar där. Kaupthing startade ett liknande konto, Kaupthing Edge, i tio europeiska länder. I Sverige öppnades det i november 2007. Räntan var högre än i vanliga banker, och det såg tryggt ut.
Fjorton gånger för stort
För att förstå hur farligt det var måste man jämföra två saker: hur mycket bankerna ägde och hur mycket hela Island producerade på ett år, landets BNP. Före krisen hade de tre bankerna tillgångar på mer än 168 miljarder dollar. Det var ungefär fjorton gånger så mycket som Islands BNP.
Islands storbanker jämfört med hela landets ekonomi före krisen
Islands BNP
1
Bankernas tillgångar
ungefär 14 gånger så mycket
Förenklad jämförelse byggd på Congressional Research Service (2010). Diagrammet är gjort för SO-portalen.
Varför spelar det roll? Jo, när en bank i ett land får problem är det oftast staten som till slut står som garant för spararna och ser till att betalningarna fungerar. Men en stat kan bara rädda banker som är mindre än den själv. Islands stat tog in skatt från drygt 300 000 människor. Den kunde aldrig betala tillbaka skulder som var fjorton gånger större än allt landet producerade på ett år.
Bankerna var för stora för att få falla – men också för stora för att räddas.
Veckan då allt föll
Redan under 2008 började den isländska kronan förlora i värde. Utländska långivare blev oroliga och ville inte längre låna ut till de isländska bankerna. När Lehman Brothers gick i konkurs i september slutade nästan alla banker i världen att låna ut till varandra. För de isländska bankerna, som levde på lånade pengar från utlandet, var det slutet.
I början av oktober 2008 tog den isländska finansinspektionen över alla tre bankerna. Kaupthing, den största, föll den 9 oktober. De nya myndighetsstyrda bankerna lovade att islänningarnas egna sparpengar i bankerna skulle vara skyddade. Men de utländska långivarna och spararna i andra länder var en annan sak.
I Storbritannien använde regeringen en lag som hade skrivits för att bekämpa terrorism. Med den frös man Landsbankis och Icesaves tillgångar i landet, och till och med tillgångar som tillhörde Islands centralbank. Ett land i Nato använde alltså en terrorlag mot ett annat Natoland. För många islänningar kändes det som en förolämpning.
I Sverige stängdes Kaupthing Edge, och de svenska spararna fick tillbaka sina pengar senast den 20 oktober 2008.
En hel befolkning blir fattigare
För vanliga islänningar blev hösten 2008 en chock. På några månader förlorade kronan mer än hälften av sitt värde. Eftersom Island importerar mycket av det som säljs i butikerna – bilar, kläder, elektronik och mycket mat – blev allt dyrare. Inflationen, alltså hur snabbt priserna steg, nådde 18 procent. Många familjer hade lån i utländsk valuta, och när kronan föll växte deras skulder över en natt.
År 2009 minskade Islands BNP med sju procent. Landet fick ett nödlån på 2,1 miljarder dollar från Internationella valutafonden, IMF.
Demonstranter på torget Austurvöllur framför Alltinget, Islands parlament, i Reykjavík. Under vintern 2008–2009 samlades människor här varje vecka.Foto: Wikimedia Commons, fri licens enligt filsidan.
Kastrullrevolutionen
I oktober 2008 ställde sig musikern Hörður Torfason ensam utanför parlamentet i Reykjavík och protesterade. Snart var han inte ensam. Varje vecka samlades fler och fler människor på torget Austurvöllur. De krävde att regeringen och cheferna för centralbanken och finansinspektionen skulle avgå, och att det skulle bli nyval.
Den 20 januari 2009 samlades tusentals människor kring Alltinget. De slog på kastruller och stekpannor så att det ekade mellan husen. Det blev de största protesterna i Islands historia, och isländska medier kallade dem kastrullrevolutionen. Bara sex dagar senare meddelade statsminister Geir Haarde att han skulle avgå. En ny regering, med Jóhanna Sigurðardóttir som statsminister, tog över den 1 februari, och i april hölls nyval.
Skulle islänningarna betala?
Kvar fanns frågan om Icesave. Storbritannien och Nederländerna hade betalat tillbaka pengar till sina egna sparare som förlorat på Icesave. Nu ville de att Island skulle betala tillbaka till dem. Den isländska regeringen förhandlade fram ett avtal. Men i stället för att låta parlamentet bestämma ensamt fick folket rösta.
Bankchefer i fängelse
Island valde på flera sätt en annan väg än USA. Staten lät de tre bankerna gå omkull i stället för att rädda dem med skattepengar. De delar av bankerna som skötte islänningarnas egna konton fördes över till nya banker, medan de utländska långivarna fick ta stora förluster.
Island ställde också ansvariga inför rätta. Den tidigare statsministern Geir Haarde dömdes 2012 för att ha brustit i en av fyra punkter, men fick inget straff. Det gick hårdare åt bankerna. Fram till 2018 hade 31 personer, de flesta bankchefer och ledande bankanställda, dömts till sammanlagt 99 års fängelse för brott som insiderhandel och manipulation av aktiekurser. Kaupthings tidigare vd dömdes i fyra olika mål till sammanlagt sju års fängelse.
Hur gick det sen?
Efter några tuffa år med sparpaket började den isländska ekonomin växa igen 2011. Den svaga kronan gjorde det billigt för utlänningar att resa till Island, och när vulkanen Eyjafjallajökull fick utbrott 2010 blev landet känt över hela världen. Turismen växte snabbt. År 2016 hade Island den högsta tillväxten bland OECD-länderna, 7,2 procent.
Islands historia visar alltså två saker på en gång. Den visar hur farligt det är när ett lands banker blir mycket större än landet självt. Men den visar också att det går att överleva en total bankkollaps – även om det sker till ett mycket högt pris för vanliga människor.
Skriv själv: Lärdomen från Island
Förklara varför det var så farligt att Islands banker blev mycket större än landets ekonomi. Ge också ett exempel på hur krisen påverkade vanliga islänningar.
Islands banker var farliga för landet eftersom …
När bankerna föll kunde staten inte rädda dem, för att …
För en vanlig familj på Island betydde krisen att …
Jag tycker att Island gjorde rätt/fel när …, eftersom …
Begrepp
BNP
Bruttonationalprodukt. Värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land under ett år.
Valuta
Ett lands pengar, till exempel svenska kronor eller isländska kronor.
Inflation
När priserna i ett land stiger, så att man får mindre för pengarna.
Finansinspektion
En myndighet som övervakar banker och andra finansföretag. Den kan ta över eller stänga en bank.
IMF
Internationella valutafonden. En organisation där nästan alla världens länder är med. Den kan låna ut pengar till länder i kris.
Icesave
Sparkonton på internet som den isländska banken Landsbanki erbjöd i Storbritannien och Nederländerna.
Folkomröstning
När medborgarna själva får rösta i en viss fråga.
Insiderhandel
Att köpa eller sälja aktier med hjälp av hemlig information som andra inte har. Det är förbjudet.