Samhällskunskap · Nationella minoriteter och minoritetsrättigheter

Vad är en nationell minoritet?

Sverige har alltid varit ett samhälle där människor har talat olika språk, haft olika religioner och burit på olika kulturella traditioner. Några grupper har funnits här under mycket lång tid och har därför en särskild ställning i svensk lag och minoritetspolitik.

Kan en grupp ha bott i Sverige i hundratals år och ändå behöva särskilda rättigheter för att bevara sitt språk och sin kultur?
Ortsskylten Arvidsjaur och det umesamiska namnet Árviesjávrrie.
Samma plats kan ha namn på flera språk. Här syns svenska Arvidsjaur tillsammans med det umesamiska Árviesjávrrie. Att språk får synas i det offentliga rummet är ett konkret exempel på hur ett minoritetsspråk kan bevaras och användas. Foto: Olve Utne, CC BY-SA 2.5.

Först behöver vi förstå ordet minoritet

Minoritet och majoritet låter kanske som ord som bara handlar om hur många människor som finns i en grupp. I samhällskunskap behöver vi tänka lite bredare.

Om tjugo elever i en klass vill se en film och fem vill läsa en text är de fem i minoritet. Där handlar det helt enkelt om antal.

Men i ett samhälle kan minoritet också beskriva en grupp som har en mindre eller icke dominerande ställning. Det kan handla om vilket språk som används mest, vilka traditioner som länge har varit norm, vilka grupper som syns i läroböcker och medier eller vilka språk som människor kan använda i kontakt med samhället.

Majoritet

Den större eller dominerande gruppen i ett visst sammanhang.

Minoritet

En grupp som är mindre eller har en icke dominerande ställning i förhållande till majoriteten.

Det finns många minoriteter i Sverige. Men alla minoriteter är inte nationella minoriteter. Det begreppet har en mer bestämd betydelse.

Vad gör en minoritet till en nationell minoritet?

De grupper som Sverige har erkänt som nationella minoriteter har inte fått denna ställning därför att de råkar vara små grupper. Gemensamt är framför allt att de har långvariga historiska band till Sverige.

När Sverige tog ställning till vilka grupper som skulle erkännas tittade man bland annat på om gruppen hade en tydlig samhörighet, en icke dominerande ställning och en religiös, språklig, traditionell eller kulturell tillhörighet som skiljde gruppen från majoritetsbefolkningen.

En annan viktig del var att gruppen själv hade en vilja att behålla och utveckla sin identitet.

Nationell minoritet: en historiskt etablerad minoritet som har erkänts av staten och som därför omfattas av ett särskilt skydd för bland annat språk, kultur och möjlighet till inflytande.

Det innebär alltså att begreppet inte är samma sak som invandrare eller person född i ett annat land. En person kan tillhöra en nationell minoritet och samtidigt vara född i Sverige, ha svenska som sitt starkaste språk och ha en familjehistoria i Sverige som sträcker sig många generationer tillbaka.

På samma sätt blir inte alla grupper som flyttar till Sverige automatiskt nationella minoriteter. Den nationella minoritetsstatusen hänger samman med en lång historisk närvaro och ett särskilt erkännande.

Sverige har inte alltid haft en minoritetspolitik

Under stora delar av Sveriges historia förväntades människor i hög grad anpassa sig till majoritetens språk och kultur. För flera minoriteter innebar det att deras språk fick mindre utrymme i skolan och samhället. Grupper har också mött diskriminering, begränsade rättigheter och försök till assimilering.

Under 1900-talet förändrades synen på minoriteters rättigheter både i Sverige och internationellt. Efter andra världskriget fick skyddet för mänskliga rättigheter större betydelse, och inom Europarådet utvecklades särskilda överenskommelser för att skydda nationella minoriteter och historiska minoritetsspråk.

2000

Ett viktigt år

År 2000 började Sveriges nya samlade minoritetspolitik gälla i samband med att Sverige anslöt sig till två av Europarådets konventioner. Sverige erkände fem nationella minoriteter och fem nationella minoritetsspråk.

Erkännandet betyder inte att gruppernas historia i Sverige började år 2000. Tvärtom. Hela poängen är att de hade funnits i landet långt tidigare.

Sveriges fem nationella minoriteter

De fem minoriteterna har olika historia, språk, religioner, traditioner och erfarenheter. Det går därför inte att tala om dem som om de vore en enda grupp.

Judar

Judiskt liv har en lång historia i Sverige. År 1775 fick judar för första gången rätt att bosätta sig i landet utan krav på att konvertera till kristendomen. Sedan dess har judiskt religiöst, kulturellt och samhälleligt liv blivit en del av Sveriges historia.

Det nationella minoritetsspråk som är knutet till den judiska minoriteten är jiddisch. Judisk identitet kan samtidigt vara religiös, kulturell, historisk eller en kombination av flera delar.

Romer

Romer har funnits dokumenterade i Sverige sedan början av 1500-talet. Den första kända skriftliga uppgiften om romer i Sverige finns i Stockholms stads tänkebok från år 1512.

Den romska minoriteten består av flera grupper med olika historia och traditioner. Minoritetsspråket romani chib är ett samlingsnamn för flera olika varieteter.

Samer

Samerna har levt i området Sápmi sedan långt innan dagens nationsgränser mellan Sverige, Norge, Finland och Ryssland drogs. Samerna har därför en särskild ställning: de är både nationell minoritet och urfolk.

Samiska är ett nationellt minoritetsspråk, men samiska är egentligen flera språk. I Sverige används bland annat nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska.

Sverigefinnar

Finsktalande människor har levt i det område som i dag är Sverige under många århundraden. Sverige och Finland var dessutom delar av samma rike fram till år 1809. Under 1900-talet flyttade också många människor från Finland till Sverige för att arbeta och leva här.

Minoritetsspråket är finska.

Tornedalingar

Tornedalingarnas historiska område finns framför allt kring Tornedalen i norra Sverige. När gränsen mellan Sverige och Finland drogs år 1809 delades ett område där människor tidigare hade rört sig, arbetat och haft familjeband över det som blev en ny nationsgräns.

Minoritetsspråket är meänkieli. Namnet betyder ungefär ”vårt språk”.

Stora synagogan i Stockholm.
Stora synagogan i Stockholm invigdes 1870. Judiskt liv i Sverige är äldre än byggnaden och omfattar långt mer än religion, men synagogan är ett tydligt spår av den svenskjudiska historien. Foto: Yair Haklai, CC BY-SA 4.0.
Historisk sida ur Stockholms stads tänkebok från 1512.
I Stockholms stads tänkebok från 1512 finns den första kända skriftliga uppgiften om romer i Sverige. Dokumentet visar hur långt tillbaka den romska närvaron i landet kan följas i skriftliga källor. Stockholms stadsarkiv, public domain.

Fem minoriteter – fem nationella minoritetsspråk

Språket är en viktig del av minoritetspolitiken. Ett språk bär inte bara information. I språket finns också berättelser, humor, familjeminnen, sånger, uttryck och kunskap som har förts mellan generationer.

Sveriges nationella minoritetsspråk är:
finska · jiddisch · meänkieli · romani chib · samiska

Men det är viktigt att inte göra kopplingen för enkel. Alla personer som tillhör en nationell minoritet talar inte minoritetens språk. Historisk språkpolitik, diskriminering och övergång till svenska har gjort att många familjer inte har kunnat eller velat föra språket vidare.

En person kan därför exempelvis identifiera sig som same, sverigefinne, jude, rom eller tornedaling utan att själv kunna tala samiska, finska, jiddisch, romani chib eller meänkieli.

Det är individen som avgör

Minoritetspolitiken bygger på principen om självidentifikation. Det betyder att det inte är en myndighet, lärare eller någon annan utomstående som bestämmer vilken minoritet en person tillhör.

Tillhörighet kan handla om familj, historia, språk, kultur, traditioner eller flera av dessa saker samtidigt.

Vy mot Aavasaksa från Övertorneå i Tornedalen.
Tornedalen ligger på båda sidor om dagens svensk-finska gräns. Gränsen från 1809 delade ett område där språk, familjeband och handel sedan länge hade gått över älven. Foto: Swevixen, CC0.

Varför behövs särskilda rättigheter?

Här kommer vi till en viktig samhällskunskapsfråga. Om alla människor har samma människovärde – varför ska vissa grupper då ha särskilda rättigheter?

Svaret handlar bland annat om att samma regel kan få olika konsekvenser beroende på människors situation.

Tänk dig ett språk som talas av nästan hela befolkningen. Det språket finns i skolan, på tv, hos myndigheter, på internet och på skyltar. Det behöver inte särskilt mycket hjälp för att fortsätta användas.

Tänk sedan på ett språk som bara talas av en liten grupp, där många äldre talare har slutat använda språket efter att tidigare ha mött förbud, skam eller stark press att använda majoritetsspråket. Om inget särskilt görs kan språket försvinna.

Minoritetsrättigheter handlar därför inte om att vissa människor ska vara mer värda än andra.

De handlar om att människor ska ha verkliga möjligheter att bevara, använda och utveckla språk, kultur och identitet.

Sveriges minoritetspolitik handlar bland annat om att skydda de nationella minoriteterna, stärka deras möjlighet till inflytande och stödja de historiska minoritetsspråken så att de kan hållas levande.

På senare sidor i området ska vi undersöka vad dessa rättigheter faktiskt innebär i exempelvis skolan, förskolan, äldreomsorgen och kontakten med myndigheter.

Vilka är Sveriges nationella minoriteter?

Här finns flera grupper. Välj de fem som är erkända som nationella minoriteter i Sverige.

Du har valt 0 av 5.

Viktiga begrepp

Majoritet

Den större eller dominerande gruppen i ett visst sammanhang.

Minoritet

En grupp som är mindre eller har en icke dominerande ställning.

Nationell minoritet

En historiskt etablerad minoritet som har erkänts av staten och omfattas av särskilda minoritetsrättigheter.

Minoritetsspråk

Ett språk som används av en minoritet i ett samhälle.

Nationellt minoritetsspråk

Ett historiskt minoritetsspråk som har fått en särskilt skyddad ställning i Sverige.

Assimilering

En process där en minoritet förväntas eller pressas att överge delar av sitt språk eller sin kultur och anpassa sig till majoriteten.

Självidentifikation

Principen att individen själv avgör om hen identifierar sig som tillhörande en nationell minoritet.

Urfolk

Ett folk med historisk kontinuitet från tiden innan dagens statsgränser och samhällsordningar skapades. Samerna är urfolk i Sverige.

Vad är egentligen lika behandling?

Föreställ dig att två språk ska försöka överleva.

Det ena används av nästan alla människor i landet, i skolan, medierna, myndigheter och vardagslivet. Det andra används av en liten grupp och har under delar av historien trängts undan.

Är det rättvist att behandla språken exakt likadant – eller kan det mindre språket behöva ett starkare skydd?

Förklara hur du tänker med hjälp av begreppen majoritet, minoritet, rättighet och minoritetsspråk.

Källor

  • Regeringskansliet: Nationella minoriteter och minoritetsspråk. Information om Sveriges fem nationella minoriteter, minoritetsspråken och minoritetspolitiken. Läs hos Regeringskansliet .
  • Regeringskansliet: Proposition 1998/99:143, Nationella minoriteter i Sverige. Underlag till Sveriges samlade minoritetspolitik och erkännandet av de fem nationella minoriteterna. Läs propositionen .
  • Minoritet.se: Information om minoritetspolitikens bakgrund och varför Sverige har fem erkända nationella minoriteter och minoritetsspråk. Läs på Minoritet.se .
  • Minoritet.se: Svenskjudisk historia.
  • Minoritet.se: Svenskromsk historia.
  • Minoritet.se: Samisk historia.
  • Minoritet.se: Sverigefinsk historia.
  • Minoritet.se: Tornedalsk historia.

Bildreferenser