Judiskt liv i Sverige
Judiskt liv i Sverige
Judar har levt i Sverige i omkring 250 år. I dag är judar en av Sveriges fem nationella minoriteter – med rättigheter som handlar om språk, kultur och inflytande.
Hur fungerar det att vara nationell minoritet i ett demokratiskt samhälle?
En person kan vara svensk och jude samtidigt. Det är egentligen inte märkligare än att någon kan vara svensk, tornedaling, fotbollsspelare, norrbottning och meänkielitalande på samma gång. Människors identiteter består av flera delar.
Det är därför viktigt att skilja den här sidan från religionsundervisningen. Här är huvudfrågan inte vad judar tror på eller hur en judisk gudstjänst går till. Fokus ligger på judar som nationell minoritet i Sverige: historia, språk, rättigheter, vardagsliv, diskriminering och möjligheten att själv forma sin identitet.
Religionskunskap: Hur kan judisk tro, tradition, texter och religiösa praktiker förstås?
Judar är en nationell minoritet
Sedan år 2000 är judar en av Sveriges fem erkända nationella minoriteter. De andra är romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Samerna är dessutom ett urfolk.
Att en grupp är nationell minoritet betyder inte att gruppens medlemmar är mindre svenska eller att de har en särskild sorts medborgarskap. Erkännandet handlar om att gruppen har en lång historisk närvaro i Sverige och att språk, kultur och identitet ska kunna leva vidare.
Det är dessutom individen själv som avgör om hen identifierar sig med en nationell minoritet. Staten bestämmer alltså inte åt en enskild person: ”du är jude” eller ”du är inte jude”.
Det centrala: minoritetsrättigheter handlar inte om att ställa människor utanför det svenska samhället. De ska göra det möjligt att delta i samhället utan att behöva ge upp sin minoritetsidentitet.
Det här är bara ett exempel. En judisk person kan känna stark, svag eller ingen koppling till religion, jiddisch eller en judisk församling. Det finns många sätt att leva ett judiskt liv i Sverige.
Från tillstånd till rättighet
Den svensk-judiska historien visar tydligt varför minoritetsrättigheter inte kan tas för givna. Under lång tid bestämde staten var judar fick bo, vilka yrken de fick ha och vilka rättigheter de hade.
Aaron Isaac fick kungligt tillstånd att bosätta sig i Sverige utan att övergå till kristendomen. Det blev startpunkten för ett organiserat judiskt liv i Sverige.
Judereglementet reglerade judars liv och begränsade bland annat var judar fick bo och vilka yrken de fick arbeta med.
Begränsningarna avskaffades stegvis. År 1870 försvann de kvarvarande särskilda begränsningarna i judars medborgerliga rättigheter.
Nya judiska grupper kom till Sverige från bland annat Central- och Östeuropa. Förföljelser, pogromer, Förintelsen och senare antisemitisk förföljelse i olika länder påverkade migrationen.
Judar erkändes som nationell minoritet och jiddisch som ett av Sveriges nationella minoritetsspråk.
Judiskt liv är mer än religion
En nationell minoritet hålls inte ihop av en enda sak. För olika personer kan judisk identitet handla om familj, historia, språk, mat, musik, litteratur, humor, högtider, föreningsliv, religion eller minnen som förs vidare mellan generationer.
Vissa judar är religiöst troende. Andra är sekulära. En del är medlemmar i en judisk församling och andra är det inte. Några talar jiddisch, medan många inte gör det. Därför blir det missvisande att beskriva ”judar i Sverige” som om alla levde på samma sätt.
Det är också en demokratifråga. En minoritet ska inte behöva passa in i majoritetssamhällets bild av hur en ”riktig” medlem av gruppen förväntas vara.
Jiddisch – ett svenskt minoritetsspråk
Jiddisch har talats i Sverige sedan åtminstone slutet av 1700-talet. Sedan år 2000 är språket ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk.
Jiddisch är ett territoriellt obundet minoritetsspråk. Det betyder att språket inte är knutet till ett särskilt historiskt område i Sverige. Därför finns inget särskilt förvaltningsområde för jiddisch, men samhället har ändå ansvar för att skydda och främja språket i hela landet.
En elev som tillhör den nationella minoriteten kan ha rätt till modersmålsundervisning i jiddisch även om språket inte används hemma och även om eleven inte redan kan språket.
Vilka minoritetsrättigheter finns?
Minoritetslagen gäller i hela Sverige. Rättigheterna innebär inte att alla får exakt samma insats i varje situation, men lagen ger det offentliga tydliga skyldigheter.
Kommuner, regioner och berörda statliga myndigheter ska informera nationella minoriteter om deras rättigheter.
Det offentliga har ett särskilt ansvar att skydda och främja minoritetsspråken och ska också främja minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur.
Barns utveckling av en kulturell identitet och deras användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.
Myndigheter ska ge nationella minoriteter möjlighet till inflytande och så långt som möjligt samråda med dem i frågor som berör dem.
Det här visar en viktig princip i en demokrati: majoriteten fattar många beslut, men majoritetsstyre betyder inte att minoriteters språk, kultur eller rättigheter får ignoreras.
Antisemitism begränsar friheten
Antisemitism är fientlighet, fördomar, hat eller diskriminerande föreställningar riktade mot judar därför att de är eller uppfattas vara judar. Det kan ta sig uttryck genom glåpord, konspirationsteorier, trakasserier, hot, skadegörelse och våld.
Det här är en samhällsfråga – inte bara ett problem för judar.
Om människor undviker att bära symboler, tala om sin bakgrund eller delta i föreningsliv av rädsla för hot påverkas deras möjlighet att använda samma demokratiska friheter som andra.
Brottsförebyggande rådets studie från 2025 bygger på intervjuer med representanter för judiska församlingar och organisationer. De intervjuade beskrev stora skillnader i utsatthet, men också återkommande hot, trakasserier och otrygghet. Barn och unga lyftes fram som särskilt sårbara, bland annat i skolmiljö.
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med bland annat religion eller annan trosuppfattning och etnisk tillhörighet inom flera delar av samhället, exempelvis skola, arbetsliv och sjukvård.
Att vara både svensk och minoritet
Nationella minoriteter utmanar en förenklad föreställning om att ett land består av en enda kultur, ett enda språk och en enda historia. Judiskt liv har funnits i Sverige i generationer och är samtidigt en del av en större judisk historia som sträcker sig långt utanför Sveriges gränser.
En person behöver därför inte välja mellan ”svensk” och ”jude”. Identiteter kan gå in i varandra. För vissa är den judiska identiteten central varje dag. För andra märks den mest i familjen, vid vissa högtider, i språket eller i historien. Och för ytterligare andra betyder den något helt annat.
Minoritetspolitikens uppgift är inte att bestämma hur människor ska vara judar. Uppgiften är att skapa förutsättningar för att den som vill ska kunna behålla, utveckla och föra vidare språk och kultur och samtidigt delta fullt ut i det svenska samhället.
Stämmer det?
Testa om du har förstått skillnaden mellan religion, identitet och minoritetsrättigheter.
1. Alla svenska judar talar jiddisch.
2. Man måste vara religiöst troende för att kunna identifiera sig med den judiska nationella minoriteten.
3. Kommuner och regioner ska informera nationella minoriteter om deras rättigheter.
4. En person kan vara både svensk och tillhöra en nationell minoritet.
5. Jiddisch har ett särskilt geografiskt förvaltningsområde i Sverige på samma sätt som finska, meänkieli och samiska.
6. Myndigheter ska ge nationella minoriteter möjlighet till inflytande i frågor som berör dem.
Rätt: 0 av 6
Facit om övningen inte fungerar
1 Stämmer inte · 2 Stämmer inte · 3 Stämmer · 4 Stämmer · 5 Stämmer inte · 6 Stämmer.
Begrepp att kunna
- Nationell minoritet
- En historiskt etablerad minoritetsgrupp som har särskilda rättigheter att bevara och utveckla bland annat språk, kultur och identitet.
- Minoritetsrättigheter
- Rättigheter som ska skydda minoriteters språk, kultur, delaktighet och möjlighet till inflytande.
- Jiddisch
- Ett judiskt språk och ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk.
- Territoriellt obundet språk
- Ett minoritetsspråk som inte är historiskt knutet till ett särskilt geografiskt område i landet.
- Samråd
- Strukturerad dialog där myndigheter ska lyssna till nationella minoriteters synpunkter i frågor som berör dem.
- Antisemitism
- Fientlighet, fördomar, hat eller diskriminerande föreställningar riktade mot judar därför att de är eller uppfattas vara judar.
- Diskriminering
- När någon missgynnas eller behandlas sämre på ett sätt som har samband med en diskrimineringsgrund och som omfattas av diskrimineringslagen.
- Identitet
- Hur en människa ser på sig själv och sin tillhörighet. En person kan ha flera identiteter samtidigt.
Avslutande fråga: Varför kan rätten att behålla ett språk eller en kulturell identitet ses som en demokratisk rättighet – även om majoriteten i landet inte använder språket eller delar kulturen?