Ordet rättighet används ofta i vardagen. Någon kan säga: ”Jag har rätt till en ny mobil”, ”jag har rätt att slippa läxor” eller ”jag har rätt att säga vad jag vill”. Men i samhällskunskap behöver vi vara mer noggranna. Alla saker vi vill ha är inte rättigheter – och alla rättigheter är inte mänskliga rättigheter.
Från önskemål till mänsklig rättighet
Det hjälper att skilja mellan fyra olika saker. De kan ibland överlappa, men de betyder inte samma sak.
Något du gärna vill ha eller göra. En ny mobil, dyra skor eller en resa kan vara viktiga för dig, men det gör dem inte till mänskliga rättigheter.
Något människor behöver för att må bra eller kunna leva ett fungerande liv, till exempel mat, sömn, trygghet och gemenskap. Vissa grundläggande behov skyddas också genom mänskliga rättigheter.
En rättighet som följer av lagarna i ett land. Den kan till exempel handla om vad elever, hyresgäster, konsumenter eller anställda har rätt till. Sådana rättigheter kan se olika ut i olika länder.
En grundläggande rättighet som en människa har därför att hon är människa. Tanken är att den ska gälla alla, oavsett var personen är född, hur rik hon är eller vad andra tycker om henne.
Människovärde är utgångspunkten
Mänskliga rättigheter bygger på idén att alla människor har samma grundläggande människovärde. Värdet beror inte på prestationer, pengar, nationalitet, religion, kön, ålder eller på om andra tycker om personen.
”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.”FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 1 – svensk återgivning av grundtanken
Det betyder också något som ibland är svårt men viktigt: rättigheterna gäller även människor som har gjort dåliga saker. En person som döms för ett allvarligt brott kan förlora sin frihet genom ett lagligt fängelsestraff, men personen förlorar inte sitt människovärde. Förbudet mot tortyr gäller fortfarande.
Det är alltså fel att tänka på mänskliga rättigheter som en belöning för gott beteende. De är till för att skydda människor just därför att makt annars kan användas mot den som är svag, impopulär eller utan möjlighet att försvara sig.
Fyra ord som förklarar hur rättigheterna hänger ihop
När FN och andra organisationer beskriver mänskliga rättigheter används ofta flera ord som tillsammans visar vad tanken innebär.
Rättigheterna är tänkta att gälla alla människor. De ska inte bero på vilket land en människa bor i eller vilken grupp hon tillhör.
Alla människor har samma grundläggande människovärde. Staten får därför inte dela upp människor i sådana som anses mer eller mindre värda.
Man kan inte enkelt säga att vissa grupper av rättigheter alltid är viktiga och andra oviktiga. Frihet, trygghet, utbildning och sociala rättigheter bildar tillsammans ett skydd för människan.
Rättigheterna påverkar varandra. Om en människa saknar utbildning eller tillgång till information kan det till exempel bli mycket svårare att förstå politiken, göra sin röst hörd och använda sin yttrandefrihet.
Det betyder inte att varje rättighet alltid kan användas utan begränsningar. Vissa rättigheter kan under bestämda förutsättningar begränsas genom lag, medan andra – som förbudet mot tortyr – har ett mycket starkt och absolut skydd. Den viktiga frågan är därför inte bara ”finns rättigheten?” utan också ”hur får staten begränsa den?”
Vem har rättigheterna?
I ett människorättsperspektiv brukar människan beskrivas som rättighetsbärare. Det betyder helt enkelt att det är människor som har rättigheterna.
Vissa rättigheter gäller varje människa, medan andra är kopplade till en viss situation. Barn har exempelvis särskilda rättigheter därför att barn befinner sig i en särskilt beroende ställning. Men grunden är densamma: personen är inte bara mottagare av hjälp utan någon som kan ha rätt att kräva att en rättighet respekteras.
Vem har ansvaret?
Det är framför allt staten och det offentliga som är skyldighetsbärare. I Sverige betyder det att riksdag, regering, myndigheter, domstolar, regioner och kommuner på olika sätt måste förhålla sig till de mänskliga rättigheterna.
Tänk på rätten till utbildning. Det räcker inte att staten lovar att barn får gå i skolan. Det måste också finnas skolor, lärare och ett system som gör att barn faktiskt kan få utbildning. På samma sätt räcker det inte att förbjuda tortyr på papper – polis, fängelser, domstolar och andra myndigheter måste fungera så att förbudet följs.
Mänskliga rättigheter handlar om mer än yttrandefrihet
När människor hör orden mänskliga rättigheter tänker många först på yttrandefrihet, fria val eller rätten att protestera. De rättigheterna är centrala, men området är mycket större.
Medborgerliga och politiska rättigheter
- yttrande- och åsiktsfrihet
- religionsfrihet
- rättssäkerhet och en rättvis rättegång
- skydd mot tortyr och godtyckligt frihetsberövande
- möjlighet att delta i politiken
Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
- utbildning
- hälsa
- arbete och rimliga arbetsvillkor
- social trygghet
- möjlighet att delta i kulturlivet
Indelningen är användbar för att få överblick, men den får inte lura oss att tro att rättigheterna lever var för sig. En elev som får utbildning har bättre möjligheter att förstå samhällsinformation. En journalist behöver både yttrandefrihet och rättssäkerhet. En människa som lever i extrem utsatthet kan ha mycket svårt att delta politiskt även om rösträtten finns på papperet.