FN:s allmänna förklaring
Samhällskunskap · Mänskliga rättigheter
FN:s allmänna förklaring – vilka rättigheter har vi?
År 1948 försökte världens stater formulera något mycket stort med ganska få ord: vilka grundläggande rättigheter ska en människa ha – oavsett land, religion, kön, språk eller bakgrund?
Om världens länder bara fick skriva tio regler för hur människor måste behandlas – vilka skulle du vilja ha med?
Varför behövdes en gemensam förklaring?
Mänskliga rättigheter började inte 1948. Tankar om rättssäkerhet, frihet, religionsfrihet och människors lika värde hade vuxit fram långt tidigare. Men andra världskriget hade visat hur långt en stat kunde gå när människor sorterades, förföljdes och berövades sina rättigheter.
När FN bildades 1945 fanns därför en stark vilja att skapa ett internationellt system där fred och mänskliga rättigheter hörde ihop. Tre år senare antog FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Det var första gången som ett internationellt dokument på detta sätt samlade ett brett spektrum av medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som något alla människor skulle omfattas av.
De två första artiklarna är som en nyckel
Innan förklaringen börjar räkna upp särskilda rättigheter slår den fast två idéer som påverkar hur resten ska förstås: människor har samma grundläggande värde och rättigheterna ska gälla utan diskriminering.
Frihet, lika värde och icke-diskriminering
Artikel 1 utgår från att människor föds fria och lika i värdighet och rättigheter. Artikel 2 säger att rättigheterna gäller utan åtskillnad på exempelvis kön, språk, religion, politisk uppfattning eller nationellt och socialt ursprung.
Det betyder att en stat inte kan säga: ”Den här rättigheten gäller – men bara vissa människor.” Själva universaliteten skulle då försvinna.
Det här är viktigt eftersom många historiska samhällen har talat om frihet samtidigt som människor behandlats olika i lag eller i praktiken. Att skriva ner en rättighet gör alltså inte automatiskt att den förverkligas. Rättigheter måste också skyddas, följas och försvaras.
Förklaring och lag är inte samma sak
Här är en skillnad som är lätt att missa. FN:s allmänna förklaring är enormt betydelsefull, men den är inte ett internationellt fördrag som stater ratificerar på samma sätt som en konvention.
Stater formulerar gemensamma principer, mål och standarder. FN:s allmänna förklaring från 1948 blev en gemensam riktpunkt för hur människor bör skyddas.
Ett internationellt avtal som stater kan ansluta sig till. När en stat ratificerar en konvention tar den på sig rättsliga skyldigheter enligt avtalet.
För att rättigheter ska fungera i vardagen behövs också nationella lagar, domstolar, myndigheter och andra institutioner som kan skydda dem.
En enkel utvecklingslinje: förklaring → bindande konventioner → lagar och skyddssystem
30 artiklar – men inte 30 isolerade regler
Om man bara läser artikel 1, sedan artikel 2, sedan artikel 3 och så vidare kan förklaringen kännas som en lång lista. Det blir tydligare om vi i stället samlar rättigheterna i större teman.
artiklar 3–5
Människan ska skyddas mot de grövsta övergreppen
Rätten till liv, frihet och personlig säkerhet ligger nära kärnan i hela förklaringen. Den kompletteras av förbud mot slaveri och tortyr. Ingen människa ska kunna behandlas som en ägodel eller utsättas för allvarliga övergrepp av staten eller andra makthavare.
- Rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
- Förbud mot slaveri och träldom.
- Förbud mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling.
Tänk situation: En fånge misshandlas under förhör för att tvingas lämna information. Då berörs framför allt förbudet mot tortyr.
artiklar 6–11
Staten får inte använda sin makt hur som helst
Rättigheter handlar inte bara om vad staten vill uppnå. De handlar också om vilka regler staten måste följa. Människor ska erkännas som personer inför lagen, behandlas lika inför lagen och få möjlighet att få sin sak prövad rättvist.
- Likhet inför lagen och skydd mot diskriminering.
- Skydd mot godtyckliga gripanden och frihetsberövanden.
- Rätt till en rättvis och offentlig rättegång.
- Den som anklagas för brott ska betraktas som oskyldig tills skuld har bevisats.
Tänk situation: En regering låter polisen fängsla kritiker utan laglig grund och utan domstolsprövning. Då hotas flera rättssäkerhetsprinciper samtidigt.
artiklar 12–17
Det finns ett område där staten inte får tränga sig in godtyckligt
Förklaringen skyddar privatliv, familj, hem och korrespondens. Den tar också upp rörelsefrihet, rätten att lämna och återvända till sitt land, rätten att söka asyl, rätten till nationalitet, rätten att bilda familj och rätten att äga egendom.
- Skydd för privatliv, familj, hem och meddelanden.
- Rörelsefrihet.
- Rätt att söka asyl från förföljelse.
- Rätt till nationalitet.
- Rätt att gifta sig och bilda familj med fritt och fullständigt samtycke.
- Rätt att äga egendom.
artiklar 18–20
Du ska kunna tänka, tro, tala och organisera dig
Tanke-, samvets- och religionsfrihet skyddar människans inre övertygelse och möjlighet att utöva religion eller tro. Yttrandefriheten skyddar möjligheten att ha åsikter och att söka, ta emot och sprida information och idéer. Förklaringen skyddar också fredliga möten och föreningar.
- Tanke-, samvets- och religionsfrihet.
- Åsikts- och yttrandefrihet.
- Rätt till fredliga möten och föreningar.
Tänk situation: En tidning stängs därför att den kritiserar regeringen. Då är yttrandefriheten tydligt berörd.
artikel 21
Människor ska kunna påverka hur landet styrs
Förklaringen säger att var och en har rätt att delta i sitt lands styre, direkt eller genom fritt valda representanter. Den kopplar också den offentliga maktens legitimitet till folkets vilja och återkommande verkliga val.
- Rätt att delta i sitt lands styre.
- Rätt till lika tillträde till offentlig tjänst.
- Återkommande och verkliga val med allmän och lika rösträtt.
- Hemlig röstning eller motsvarande fria röstningsförfaranden.
Tänk situation: En regering bestämmer att oppositionens väljare inte får rösta. Då handlar det inte bara om ett orättvist val – den politiska deltaganderätten angrips.
artiklar 22–27
Frihet handlar också om möjligheten att leva ett värdigt liv
Förklaringen stannar inte vid val, domstolar och yttrandefrihet. Den tar också upp social trygghet, arbete, vila, utbildning och en levnadsstandard som gör ett värdigt liv möjligt. Den innehåller dessutom rätten att delta i kulturliv och ta del av vetenskapliga framsteg.
- Rätt till social trygghet.
- Rätt till arbete och rättvisa arbetsvillkor.
- Rätt till vila och fritid.
- Rätt till en tillfredsställande levnadsstandard.
- Rätt till utbildning.
- Rätt att delta i kulturlivet och ta del av vetenskapens framsteg.
Tänk situation: En grupp barn förbjuds att gå i skolan på grund av sin bakgrund. Då berörs både rätten till utbildning och principen om icke-diskriminering.
Varför går rättigheterna inte att plocka isär?
Rättigheterna beskrivs ibland som ömsesidigt beroende. Det betyder att en rättighet ofta behöver andra rättigheter för att kunna fungera fullt ut.
En person vill kritisera regeringen. Då behövs yttrandefrihet.
Om kritik leder till ett godtyckligt gripande behövs också rättssäkerhet och personlig frihet.
Om personen anklagas för brott behövs en oberoende och rättvis rättegång.
Om bara vissa grupper får tala fritt behövs också likhet och skydd mot diskriminering.
Samma sak gäller sociala rättigheter. Rätten till utbildning kan till exempel påverka en människas möjlighet att få arbete, förstå samhällsinformation, delta politiskt och försvara sina andra rättigheter.
Betyder en rättighet att man alltid får göra vad man vill?
Nej. Förklaringen säger också att människor har ansvar i samhället och att utövandet av vissa fri- och rättigheter kan begränsas genom lag för att skydda andra människors rättigheter och legitima samhällsintressen i ett demokratiskt samhälle.
Det betyder inte att staten får begränsa rättigheter hur som helst. Tvärtom blir frågan när, hur och varför en begränsning görs central. Det är en fråga vi återkommer till när rättigheter krockar.
Vilken rättighet berörs?
Nu använder du förklaringen som ett analysverktyg. Läs varje situation och välj den rättighet som tydligast berörs. I verkligheten kan flera rättigheter ibland vara inblandade samtidigt.
Matcha situation och rättighet
Fördjupningsfråga
Vilken rättighet skulle vara svårast att klara sig utan?
Det finns inget korrekt svar. Bygg i stället ett resonemang:
- Välj en rättighet.
- Beskriv vad som skulle kunna hända om den försvann.
- Koppla den till minst en annan rättighet som också skulle påverkas.
Centrala begrepp
- Deklaration
- En förklaring där stater enas om principer och gemensamma mål. FN:s allmänna förklaring är inte i sig ett fördrag som stater ratificerar.
- Konvention
- Ett internationellt avtal som stater kan ansluta sig till och bli juridiskt bundna av.
- Universell
- Något som ska gälla alla. Mänskliga rättigheter beskrivs som universella eftersom de inte ska bero på vilket land eller vilken grupp en människa tillhör.
- Tortyr
- Mycket allvarligt fysiskt eller psykiskt lidande som medvetet orsakas, exempelvis för att straffa, skrämma eller få fram information.
- Godtyckligt gripande
- När någon frihetsberövas utan tillräckligt stöd i lag och utan de skydd som ska hindra maktmissbruk.
- Rättssäkerhet
- Att lagar och rättsprocesser ska skydda människor mot godtyckliga beslut och att staten själv måste följa regler.
- Yttrandefrihet
- Rätten att ha åsikter och att söka, ta emot och sprida information och idéer.
- Diskriminering
- När människor missgynnas eller behandlas sämre på osakliga grunder. Förklaringens grundidé är att rättigheterna ska gälla utan åtskillnad.
Läs vidare på SO-portalen
- Lagar, regler och rättssäkerhet – om varför statens makt måste begränsas av lag och rättsprocesser.
- Vad får man säga? – om yttrandefrihet, ansvar och gränser.
