SO-portalen · Fördjupning · Straffets historia

Straffets historia · Del 1

Lagen som höggs i sten

För nästan 4 000 år sedan lät en kung i Babylon hugga in sina lagar i en svart stenpelare så att alla kunde se dem. Där står den regel som fortfarande används när människor talar om hämnd: öga för öga. Men vad betydde den egentligen – och var den så grym som den låter?

  1. 1 Hammurabi
  2. 2 Landskapslagarna
  3. 3 Dödsstraffet
  4. 4 Fängelset
En hög, svart stenpelare täckt av tätt huggen kilskrift. Överst en relief med två gestalter.
Hammurabis lagstele, drygt två meter hög, på Louvren i Paris.Foto: Rama, Wikimedia Commons, Creative Commons.

En sten som skulle tala till alla

Föreställ dig en pelare av svart basalt, högre än en vuxen människa. Nästan hela ytan är täckt av små kilformade tecken, rad efter rad, runt om stenen. Det är kilskrift, och språket är akkadiska. Stenen restes på order av kung Hammurabi, som härskade över Babylon i Mesopotamien, i nuvarande Irak. Louvren daterar den till omkring 1750 före vår tideräkning.

I dag står stenen i Louvren i Paris. Att den hamnade där är en historia i sig. Omkring 600 år efter Hammurabis tid erövrade en kung från grannriket Elam staden där stenen stod och förde den med sig hem som krigsbyte till staden Susa, i nuvarande Iran. Där låg den kvar tills franska arkeologer grävde fram den 1902. Sedan 1904 visas den i Paris.

Det som gör stenen så känd är texten. Den innehåller 282 korta stycken om nästan allt i ett samhälle: handel, lån, arv, äktenskap, arbete, stöld och våld. Det är en av de äldsta lagsamlingar som finns bevarade i sin helhet. Forskare påpekar att den inte är en lagbok i modern mening, utan snarare en samling exempel på rättvisa domar. Men poängen var densamma: reglerna skulle vara kända, och de skulle gälla.

”… för att den starke inte ska skada den svage.”Ur inledningen till Hammurabis lagar

Så beskrev Hammurabi själv syftet. Han ville visa att han var en rättvis kung som skyddade sitt folk, och att lagen kom från gudarna. Överst på stenen finns en bild som säger samma sak utan ord.

Relief i sten: en stående man med handen höjd framför en sittande gud med horn på huvudet.
Överst på stenen står Hammurabi framför solguden Shamash, rättvisans gud. Från guden får kungen tecknen på sin makt – och sitt uppdrag att skipa rätt.Foto: Rama, Wikimedia Commons, Creative Commons.

Läs lagarna själv

Lagarna är skrivna som korta fall: Om någon gör så här, ska det hända så här. Här är några av dem, i svensk översättning. Läs långsamt och lägg märke till vem straffet drabbar.

§ 196Om en man slår ut ögat på en annan man, ska man slå ut hans öga.

§ 197Om han bryter en annan mans ben, ska man bryta hans ben.

§ 229Om en byggmästare bygger ett hus åt någon och inte bygger det ordentligt, så att huset rasar och dödar ägaren, ska byggmästaren dödas.

§ 3Om någon anklagar en annan för ett brott inför de äldste men inte kan bevisa det, och brottet kan ge dödsstraff, ska den som anklagade dödas.

Mönstret är tydligt. Straffet ska likna brottet så mycket som möjligt. Den som skadar ett öga förlorar ett öga. Den som bygger ett hus som dödar ska själv dö. Den principen kallas talion, efter latinets talis, ”likadan”. Ofta används det latinska uttrycket lex talionis, vedergällningens lag.

Lägg också märke till lag nummer 3. Den som anklagar någon falskt riskerar samma straff som den anklagade skulle ha fått. Regeln gjorde det farligt att ljuga inför domstolen – en tidig form av skydd mot falska anklagelser.

Övning

Döm som Hammurabi

Här är sex fall från Babylon. Välj det straff du tror att lagen på stenen kräver. Du ser direkt om du hade rätt och vilken paragraf det gäller.

  • En byggmästare har slarvat. Huset rasar och dödar husägarens son. Rätt – § 230. En son för en son. Straffet drabbar alltså någon som själv inte har gjort något fel. Inte enligt stenen. § 230 säger att byggmästarens egen son ska dödas – en son för en son.
  • En fri man av hög rang slår ut ögat på en annan man av samma rang. Rätt – § 196. Öga för öga, mellan två som har samma ställning. Inte riktigt. Mellan två jämlikar gäller § 196: öga för öga.
  • Samma man slår ut ögat på en fri person av lägre rang. Rätt – § 198. En mina var en stor summa, men han behåller sitt eget öga. Offrets rang avgör straffet. Nej. Enligt § 198 betalar han en mina. Han behöver inte förlora sitt eget öga, eftersom offret har lägre rang.
  • Han slår ut ögat på en slav som tillhör någon annan. Rätt – § 199. Pengarna går till ägaren, inte till slaven. I lagens ögon var slaven en ägodel. Inte enligt stenen. § 199 säger att ägaren ska få halva slavens värde. Slaven själv får ingenting.
  • En kvinna anklagar sin granne för mord inför de äldste, men hon kan inte bevisa det. Rätt – § 3. Ett falskt åtal för ett brott som kan ge dödsstraff straffas med döden. Nej. Enligt § 3 drabbas den som anklagar utan bevis av det straff som den anklagade hade riskerat – här döden.
  • En son slår sin far. Rätt – § 195. Handen som slog straffas. Familjens ordning, med fadern överst, skulle skyddas hårt. Inte enligt stenen. § 195 säger att sonens händer ska huggas av.

Samma brott, olika straff

Om du gjorde övningen märkte du förmodligen något viktigt. Öga för öga gällde bara mellan människor med samma ställning. Babylon var ett samhälle med tydliga skikt: fria män och kvinnor av hög rang, fria personer av lägre rang och slavar. Lagen tog hänsyn till vem som skadades.

Vad händer den som slår ut någons öga? (§ 196, 198 och 199)
Offret är …Straffet blir …
en fri man av hög ranggärningsmannen förlorar sitt eget öga
en fri person av lägre ranggärningsmannen betalar en mina
någon annans slavägaren får halva slavens värde

För oss låter det orättvist, och det var det också. Ett öga var inte lika mycket värt överallt. Men i lagens egen logik fanns en sorts ordning: alla visste i förväg vad som gällde. Det var inte upp till den rikaste eller starkaste i stunden att bestämma.

Lagarna visar också att straffet kunde drabba någon annan än den skyldige. Byggmästarens son skulle dö för faderns slarv. På ett annat ställe på stenen står att om en man slår en gravid kvinna så att hon dör, ska hans dotter dödas (§ 210). Familjen sågs som en enhet. Tanken att bara den som gjort något fel ska straffas fanns inte på samma sätt som i dag.

Öga för öga – grymt eller en gräns?

I vardagligt tal betyder ”öga för öga” ofta hämnd: du gjorde mig illa, så nu gör jag dig illa. Men många historiker menar att regeln från början kan förstås på ett annat sätt. Den satte ett tak för hämnden.

Tänk dig en värld utan sådana regler. Om någon slår ut ett öga på en medlem av din familj kanske familjen vill döda gärningsmannen – och kanske hela hans familj. Sedan hämnas den familjen i sin tur. Våldet kan växa i det oändliga. Öga för öga säger: inte mer än ett öga. Straffet ska stå i proportion till brottet.

Öga för öga betydde inte bara ”hämnas”. Det betydde också: ”hämnas inte mer än så här”.

Samma tanke dök upp långt senare i andra lagar. I Andra Moseboken i Bibeln står det: ”öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot” (2 Mos 21:24). Över tusen år senare citerade Jesus regeln i Bergspredikan – men vände den mot sig själv. Han uppmanade sina åhörare att inte slå tillbaka, utan att ”vända andra kinden till” (Matt 5:38–39). Diskussionen om hämnd, rättvisa och förlåtelse har alltså pågått i tusentals år.

Finns Hammurabi kvar i dag?

Ingen svensk domstol slår ut ögon. Ändå finns en del av Hammurabis tankar kvar. Svensk lag säger att straffet ska bestämmas efter brottets straffvärde, alltså hur allvarligt brottet är. Ett grovt brott ska ge ett strängare straff än ett lindrigt. Det är en modern form av samma idé: proportion mellan brott och straff.

Annat har förändrats helt. I dag är alla lika inför lagen, oavsett vem offret är. Ingen kan straffas för något en förälder har gjort. Och straffet ska inte vara en spegelbild av brottet – den som misshandlar någon döms till fängelse eller böter, inte till att själv bli misshandlad. Hur vi kom dit, steg för steg, handlar resten av den här fördjupningen om.

Skrivuppgift

Rättvis eller orättvis?

Var Hammurabis lag ett steg framåt eller en grym lag? Skriv ett kort resonemang där du tar upp minst ett argument för varje sida och sedan tar ställning.

Du kan börja med: Å ena sidan … · Å andra sidan … · Jämfört med i dag … · Sammantaget anser jag att …

Nästa delDel 2: Landskapslagar, böter och ättens hämnd →

Begrepp

Kilskrift
Ett av världens äldsta skriftsystem. Tecknen trycktes in i lera eller höggs i sten och ser ut som små kilar.
Mesopotamien
Landet mellan floderna Eufrat och Tigris, i nuvarande Irak. Här växte några av världens första städer och stater fram.
Talion
Principen att straffet ska likna brottet: öga för öga, tand för tand. På latin lex talionis.
Vedergällning
Att den som gjort fel ska få tillbaka något som motsvarar det onda han eller hon har gjort.
Proportionalitet
Att straffet ska stå i rimlig proportion till hur allvarligt brottet är.
Straffvärde
I svensk lag: hur allvarligt ett brott är. Straffvärdet styr hur strängt straffet blir.

Källor

  • Musée du Louvre – Le Code de Hammurabi. Datering, material, höjd, fyndet i Susa 1902, Shutruk-Nahhunte, reliefen och de 282 styckena.
  • The Avalon Project, Yale Law School – The Code of Hammurabi (översättning av L. W. King). Prologen samt § 3, 195–199, 210 och 229–230. Svenska översättningar på sidan är gjorda för SO-portalen.
  • Aspelin, Erland – Straffets grunder – historisk bakgrund, Svensk Juristtidning 1999. Talionsprincipen och straffets historiska grunder.
  • Bibeln, Andra Moseboken 21:23–25 och Matteusevangeliet 5:38–39.

Bilder