Säkerhetsrådet
Har huvudansvaret för internationell fred och säkerhet. Det kan bland annat anta resolutioner, besluta om sanktioner och ge mandat till fredsoperationer.
Två stater börjar kriga. Soldater passerar gränsen, människor flyr från sina hem och sjukhus får svårt att fungera. Världens blickar riktas mot FN.
Det kan låta enkelt: om ett land angriper ett annat borde väl FN bara kunna säga ”sluta” och sedan tvinga fram fred?
Så fungerar det inte. FN är en organisation av stater. Organisationens möjligheter beror därför både på reglerna i FN-stadgan och på vad medlemsländerna är beredda att besluta, finansiera och genomföra.
När ett krig börjar kan FN arbeta på flera spår samtidigt. Diplomater kan försöka öppna samtal. Säkerhetsrådet kan mötas. Humanitära organisationer försöker nå civila. Om situationen senare tillåter det kan en fredsoperation bli aktuell.
För att förstå vad FN kan göra måste man först skilja mellan olika delar av organisationen. De har olika uppgifter och olika makt.
Har huvudansvaret för internationell fred och säkerhet. Det kan bland annat anta resolutioner, besluta om sanktioner och ge mandat till fredsoperationer.
Här kan alla FN:s medlemsstater diskutera och rösta. Generalförsamlingen kan anta resolutioner och rekommendationer, men fungerar inte som en världsregering som kan ge stater vanliga lagar.
Kan använda diplomati, sina så kallade goda tjänster och särskilda sändebud för att försöka få parter att tala, förhandla och lösa konflikter fredligt.
FN-stadgans artikel 25 säger att medlemsstaterna ska acceptera och genomföra säkerhetsrådets beslut. Generalförsamlingen fungerar framför allt som ett forum för diskussion och rekommendationer.
Det finns inget enda ”FN-ingripande”. Olika verktyg används för olika problem och kan kombineras med varandra.
Diplomati innebär att försöka påverka genom samtal, förhandlingar och kontakter i stället för genom våld. Generalsekreteraren eller särskilda FN-sändebud kan tala med regeringar och andra aktörer, föra budskap mellan dem och försöka minska spänningarna.
Medling är mer än att bara prata med parterna. En tredje part hjälper dem att förhandla om sina motsättningar och försöka hitta något de kan acceptera.
Det kan handla om en tillfällig vapenvila, fångutväxling, humanitära korridorer eller i bästa fall ett mer omfattande fredsavtal.
En resolution är ett formellt beslut eller ställningstagande från ett FN-organ. Men alla resolutioner har inte samma betydelse.
Generalförsamlingen kan exempelvis rekommendera en vapenvila, fördöma ett agerande eller uttrycka medlemsstaternas gemensamma uppfattning.
Säkerhetsrådet har däremot särskilda befogenheter när det gäller internationell fred och säkerhet. Rådet kan fatta beslut om exempelvis sanktioner och mandat för fredsoperationer.
Säkerhetsrådet kan besluta om åtgärder som inte innebär militärt våld. Sanktioner försöker göra det svårare eller mer kostsamt för vissa aktörer att fortsätta ett visst agerande.
Moderna FN-sanktioner kan vara riktade mot särskilda personer, grupper eller organisationer i stället för mot en hel befolkning.
Fredsbevarande operationer förknippas ofta med FN:s blå hjälmar. Men fredsbevarande styrkor är inte en armé som skickas ut för att besegra en sida i kriget.
Beroende på uppdragets mandat kan fredsbevarande personal bland annat övervaka vapenvilor, stödja politiska processer, skydda civila, stödja rättsstatliga institutioner eller hjälpa till att skapa stabilitet.
Samtidigt som diplomater försöker påverka konflikten kan delar av FN-systemet arbeta med människorna som drabbas av den.
Humanitära insatser kan exempelvis handla om mat, rent vatten, sjukvård, skydd, tillfälliga bostäder och hjälp till människor som har tvingats fly.
Säkerhetsrådet består av 15 länder. Fem av dem är permanenta: Kina, Frankrike, Ryssland, Storbritannien och USA.
För ett beslut i en sakfråga krävs minst nio röster och inget veto från någon av de fem permanenta medlemmarna.
Om en permanent medlem röstar nej till ett förslag i en sakfråga kan förslaget stoppas även om många andra länder stöder det.
Det är en viktig förklaring till varför FN ibland har svårt att agera kraftfullt när stormakter eller deras nära allierade är inblandade i en konflikt.
Nej. Diplomati, humanitärt arbete och andra delar av FN-systemet kan fortsätta. Generalförsamlingen kan också diskutera konflikten och anta rekommendationer. Men ett veto kan stoppa ett visst beslut i säkerhetsrådet.
En fredsbevarande operation skapas genom ett beslut i säkerhetsrådet. Resolutionen bestämmer vad operationen ska göra – dess mandat.
Mandatet är uppdraget som säkerhetsrådet har gett en operation. Där står vilka uppgifter operationen ska utföra och vilka befogenheter den har.
FN-stadgans kapitel VII ger säkerhetsrådet möjlighet att besluta om tvångsåtgärder när internationell fred och säkerhet hotas. Det kan i vissa fall även handla om militär makt. Det är dock något annat än vanlig fredsbevarande verksamhet och FN har fortfarande ingen egen stående armé.
När vägar förstörs, el försvinner och människor flyr kan det snabbt uppstå brist på sådant som behövs för att överleva.
FN:s humanitära system består av flera organisationer och samarbetspartner. Olika aktörer arbetar med olika delar av hjälpen, och humanitära insatser behöver ofta samordnas för att hjälpen ska nå rätt platser.
Men humanitär hjälp kan också hindras. Vägar kan vara förstörda. Strider kan göra områden för farliga att nå. Parter i konflikten kan begränsa tillträdet.
Mat, vatten, sjukvård, skydd och stöd till människor på flykt kan minska lidandet och rädda liv.
Diplomati, medling, sanktioner och politiska beslut försöker påverka hur de stridande parterna agerar.
I en verklig konflikt behövs därför ofta flera åtgärder samtidigt. En humanitär organisation kan försöka hjälpa människor samma dag som diplomater förhandlar om vapenvila och säkerhetsrådet diskuterar sanktioner.
Det fiktiva landet Norvia har skickat soldater över gränsen till grannlandet Selona. Strider pågår nära flera städer. Civila flyr. Ett sjukhusområde har brist på läkemedel och de två regeringarna vägrar just nu att förhandla direkt.
Frågan är inte bara om åtgärden är ”bra”. Fråga i stället vilket problem den försöker lösa.
Målet är att få Norvia och Selona till förhandlingar. Det kan vara ett steg mot exempelvis en vapenvila. Begränsningen är att en medlare inte kan garantera att parterna accepterar en lösning.
Målet är att skapa politiskt eller ekonomiskt tryck. Sanktioner kan påverka kostnader och handlingsmöjligheter, men de garanterar inte att striderna upphör.
Målet är att rädda liv och minska lidande genom exempelvis mat, vatten, sjukvård och hjälp till människor på flykt. Kriget kan samtidigt fortsätta.
En fredsoperation kan exempelvis hjälpa till att övervaka en vapenvila eller stödja en fredsprocess om rätt politiska och säkerhetsmässiga förutsättningar finns och säkerhetsrådet ger ett mandat.
Då kan förutsättningarna förändras. En fredsbevarande operation kan exempelvis bli mer relevant för att övervaka vapenvilan och stödja den fortsatta fredsprocessen. En vapenvila betyder dock inte automatiskt att konflikten är löst.
I verkligheten kan diplomati, medling, humanitär hjälp, sanktioner och fredsoperationer användas parallellt eller vid olika tidpunkter.
Det är därför mer användbart att tänka på FN:s arbete som en verktygslåda än som en enda lösning.
Ett avtal om att stoppa eller pausa striderna. En vapenvila är inte samma sak som ett slutligt fredsavtal.
En begränsande åtgärd som används för att försöka påverka en stat, organisation, grupp eller person utan att direkt använda militärt våld.
FN-verksamhet som ska hjälpa konfliktdrabbade områden att skapa förutsättningar för varaktig fred. Uppdraget bestäms av mandatet.
En tredje part hjälper parterna att försöka förhandla fram en lösning.
Att skapa tryck och försöka påverka beteende utan att direkt använda militärt våld.
Den samlar medlemsstaterna och kan bland annat anta rekommendationer och resolutioner.
Säkerhetsrådet.
Nej. Humanitär hjälp kan rädda liv och minska lidande samtidigt som konflikten fortsätter.
Nej. Medlemsstater bidrar med militär och polisiär personal till fredsbevarande operationer.
En negativ röst från någon av säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar kan stoppa ett förslag i en sakfråga.
Nej. En vapenvila stoppar eller pausar striderna men behöver inte lösa den bakomliggande konflikten.