Sverige och FN – SO-portalen

Samhällskunskap · FN och internationellt samarbete

Sverige och FN

FN samlar nästan hela världens stater. Sverige är bara en av dem – men det betyder inte att Sverige saknar möjligheter att påverka.

Sverige har omkring elva miljoner invånare. Hur kan ett land av den storleken försöka få inflytande i en organisation där nästan hela världen deltar?

FN:s generalförsamlingssal i New York med rader av platser för medlemsstaternas delegationer.
FN:s generalförsamling i New York. Alla FN:s 193 medlemsstater är representerade här och varje medlemsstat har en röst. Foto: Patrick Gruban, bearbetad av Pine. Wikimedia Commons, CC BY-SA 2.0.

Det är lätt att tänka på internationell makt som något som främst handlar om stora arméer, stora befolkningar eller enorma ekonomier. Sådant spelar förstås roll. Men i internationellt samarbete finns fler sätt att få inflytande. Länder kan förhandla, bygga samarbeten, bidra med pengar och personal, lägga fram förslag och försöka övertyga andra stater.

FN är därför en bra plats för att undersöka en viktig samhällskunskapsfråga: Hur kan ett mindre land försöka påverka utan att kunna bestämma över andra?

Sverige blir medlem

Sverige blev medlem i Förenta nationerna den 19 november 1946. FN hade då bara funnits i ungefär ett år. Medlemskapet fyller alltså 80 år den 19 november 2026.

Att bli medlem betydde att Sverige fick en plats i det nya internationella samarbetet efter andra världskriget. Sverige kunde delta i debatter, omröstningar och förhandlingar och bidra till FN:s arbete.

Att vara medlem ger en plats vid bordet. Inflytande uppstår först när ett land lyckas använda den platsen.

Fem vägar till svenskt inflytande

Det finns inte en enda knapp som Sverige kan trycka på för att ”bestämma i FN”. Inflytandet byggs i stället genom flera olika vägar som ofta hänger ihop.

Generalförsamlingen – rösta och förhandla

I generalförsamlingen finns alla FN:s 193 medlemsstater. Varje stat har en röst. Sverige har alltså en röst precis som mycket större länder.

Det betyder inte att alla stater har lika stor makt i alla frågor. Men i generalförsamlingen måste stora grupper av länder ofta komma överens för att få stöd för en resolution. Därför blir samtal, kompromisser och förhandlingar viktiga även för mindre stater.

Diplomati – försöka övertyga andra

Diplomati handlar om hur stater sköter sina relationer med varandra. Svenska diplomater kan möta representanter från andra länder, förklara Sveriges ståndpunkt, lyssna på andra och försöka hitta formuleringar som fler kan acceptera.

Mycket av FN-arbetet sker därför innan själva omröstningen. Om ett land vill få stöd för ett förslag behöver det ofta prata med många andra stater, förstå deras invändningar och bygga en grupp som kan enas.

Finansiering – bidra med resurser

FN:s arbete kostar pengar. Medlemsstaterna betalar bland annat avgifter till organisationens budget och till fredsbevarande verksamhet. Länder kan också ge frivilliga bidrag till olika FN-organ, fonder och humanitära insatser.

Sverige är enligt regeringen en betydande givare till FN-systemet i förhållande till landets storlek. Ekonomiska bidrag gör det möjligt att genomföra verksamhet, men pengar innebär inte att ett land får bestämma fritt över FN. Organisationerna har egna mandat, beslut och regler.

Personal – människor som deltar i insatser

Ett land kan också bidra med kunskap och personal. Enligt Regeringskansliet har fler än 80 000 svenskar tjänstgjort i FN:s militära fredsoperationer sedan 1960-talet.

På senare år har svenska bidrag till fredsinsatser i hög grad bestått av civil personal, exempelvis från polis, åklagare, domstolar, kriminalvård och svensk civil beredskap. Det visar att internationella insatser inte bara handlar om soldater. De kan också handla om rättsväsende, säkerhet, institutioner och återuppbyggnad.

Politiska initiativ – lägga förslag och bygga stöd

Sverige kan försöka påverka vilka frågor som diskuteras, föreslå formuleringar, delta i förhandlingar och arbeta tillsammans med andra länder för gemensamma initiativ.

Ett förslag från ett enda land kan vara lätt att ignorera. Samma idé kan få större tyngd om flera stater från olika delar av världen ställer sig bakom den. Därför är internationellt samarbete ofta en del av själva makten.

Svenska FN-soldater och svenska flaggan i Elisabethville i Kongo år 1961.
Svenska FN-trupper i Elisabethville i Kongo den 8 september 1961. Bilden är ett historiskt exempel på svensk personal i FN-tjänst. Foto: Pressens Bild. Wikimedia Commons, public domain.

Fredsinsatser – ett konkret exempel

FN:s fredsarbete gör frågan om Sveriges roll mycket konkret. Sverige skickade sina första FN-soldater till Suezkrisen 1956. Därefter deltog svenska förband bland annat i FN-insatsen i Kongo under 1960-talet.

En fredsbevarande insats är inte samma sak som att ett land på egen hand går in i ett annat land. Insatsen sker inom ett FN-mandat och består av personal från flera länder. Uppgifterna kan variera mellan olika operationer och kan till exempel handla om att övervaka vapenvilor, skapa säkerhet eller stödja fredsprocesser.

Här syns en viktig poäng: ett land kan påverka internationellt genom att bidra till något som görs gemensamt. Sverige styr inte FN-operationen självt, men svenska resurser och svensk personal kan vara en del av den.

Internationell makt ≠ bara militär styrka

Ett lands möjligheter att påverka kan också bero på ekonomi, diplomatiska kontakter, kunskap, förhandlingsförmåga, långsiktiga relationer och förmågan att samarbeta med andra.

ekonomi diplomati förhandling organisationer samarbeten förtroende

Ett mindre lands möjligheter

Föreställ dig två länder. Det ena är mycket större och militärt starkare. Det andra är mindre men har goda relationer med många stater, skickliga diplomater och ett rykte om att kunna medla och förhandla.

Det större landet kan ha större möjligheter att sätta press på andra. Det mindre landet kan samtidigt vara bättre på att samla stöd för ett gemensamt förslag. De två formerna av makt är inte samma sak.

Det är därför missvisande att fråga bara: ”Hur starkt är Sverige?” En bättre fråga är: ”Vilka verktyg har Sverige i just den här situationen, och vilka andra länder går att samarbeta med?”

Men Sverige bestämmer inte över FN

Det här är den viktigaste begränsningen att förstå. Sverige är en medlemsstat bland 193. I generalförsamlingen har Sverige en röst, men kan inte ensam bestämma hur de andra staterna ska rösta.

Sverige har inte heller någon permanent plats eller vetorätt i säkerhetsrådet. Sverige kan väljas in som en av rådets tidsbegränsade medlemmar, men de fem permanenta medlemmarna har en särskild ställning.

FN är alltså inte Sveriges organisation. Det är en organisation där Sverige försöker påverka tillsammans med och ibland i motstånd till andra medlemsstater.

Elevuppgift: bygg ett svenskt försök till inflytande

Tänk dig att Sverige vill få fler länder att stödja ett förslag i FN. Välj två eller tre verktyg som skulle kunna användas samtidigt. Förklara sedan hur de hänger ihop.

Skrivstöd

Välj minst två verktyg. Du kan också göra uppgiften utan att klicka: använd två eller tre av orden ovan i ett eget resonemang.

Mål: skriv 4–6 meningar där du både beskriver hur Sverige kan försöka påverka och varför resultatet ändå beror på andra medlemsstater.

Centrala begrepp

Diplomati
Kontakter, samtal och förhandlingar mellan stater och deras representanter.
Medlemsstat
Ett land som är medlem i en internationell organisation. Sverige är en av FN:s medlemsstater.
Inflytande
Möjligheten att påverka vad andra gör eller vilka beslut som fattas, utan att nödvändigtvis kunna bestämma själv.
Internationellt samarbete
När stater arbetar tillsammans kring frågor som berör flera länder.

Koppla vidare

Vill du se varför FN över huvud taget skapades? Läs om Nationernas förbund, FN:s föregångare efter första världskriget.

För att jämföra internationellt inflytande med politisk makt inom Sverige kan du också gå vidare till Så styrs Sverige.