15 stater – men två olika sorters platser

Säkerhetsrådet består av 15 medlemsländer. Varje land har en röst, men platserna är inte likvärdiga. Fem länder är permanenta medlemmar. De övriga tio väljs av FN:s generalförsamling för två år i taget. [2]

De fem permanenta medlemmarna

• P1 Kina
• P2 Frankrike
• P3 Ryssland
• P4 Storbritannien
• P5 USA

De kallas ibland tillsammans för P5 – permanent five.

Det är viktigt att inte beskriva dem som ”världens fem mäktigaste länder i dag”. Förklaringen till just dessa fem platser finns i stället i historien.

För att förstå systemet måste vi tillbaka till 1945

När andra världskriget närmade sig sitt slut var stora delar av Europa och Asien förstörda. Tiotals miljoner människor hade dött. Förintelsen hade genomförts. Städer låg i ruiner och flera tidigare stormakter var kraftigt försvagade.

Det fanns redan erfarenheter av internationellt samarbete. Efter första världskriget hade Nationernas förbund skapats, men organisationen hade inte lyckats förhindra ett nytt världskrig.

När FN konstruerades ville grundarna därför skapa ett system som kunde agera mer effektivt när internationell fred hotades. Samtidigt behövde de viktigaste segrarmakterna acceptera systemet och fortsätta delta i det.

Det blev bakgrunden till de fem permanenta platserna och vetorätten. FN:s egen beskrivning av röstsystemets historia förklarar att Kina, Frankrike, Sovjetunionen, Storbritannien och USA fick en särskild ställning på grund av sina centrala roller när organisationen skapades. [4]

Sovjetunionens plats övertogs senare av Ryska federationen.

När FN skapades hade säkerhetsrådet alltså inte ens dagens storlek. Från början bestod det av elva medlemmar. När FN hade fått fler medlemsstater ändrades stadgan och rådet utökades till femton. [5]

Vill du förstå bakgrunden bättre kan du också läsa om andra världskriget på SO-portalen.

Varför gav man stormakterna vetorätt?

Här finns en av de viktigaste tankarna bakom hela konstruktionen.

Tänk dig ett säkerhetssystem som fattar stora beslut om krig, sanktioner och militär makt – samtidigt som någon av världens viktigaste militärmakter helt motsätter sig beslutet.

Grundarna fruktade att systemet då skulle kunna förlora stöd från just de stater vars deltagande ansågs nödvändigt för att systemet skulle fungera.

Konstruktionen löste alltså ett problem – men skapade samtidigt ett annat.

Om de permanenta medlemmarna hamnar på motsatta sidor i en konflikt kan samma veto hindra rådet från att fatta beslut.

Så fungerar vetot

Varje medlem av säkerhetsrådet har en röst.

I vanliga sakfrågor krävs minst nio ja-röster för att ett beslut ska kunna antas. Men det finns ytterligare ett krav: ingen av de fem permanenta medlemmarna får använda sitt veto. [6]

Om en permanent medlem röstar nej i en fråga där vetorätten gäller kan förslaget alltså stoppas trots att det har nio, tio, tolv eller till och med fjorton andra röster bakom sig.

Att avstå är inte samma sak som att lägga veto

Det här blandas ofta ihop.

En permanent medlem kan lägga ned sin röst – alltså avstå – utan att stoppa förslaget. Om förslaget ändå får minst nio ja-röster kan det antas. [6]

Vetot gäller inte precis alla omröstningar

Säkerhetsrådet skiljer mellan procedurfrågor och andra frågor. I procedurfrågor räcker nio ja-röster och de permanenta medlemmarnas särskilda vetorätt fungerar inte på samma sätt.

Från konflikt till resolution – vad händer egentligen?

I nyheter kan det låta enkelt: ”Säkerhetsrådet röstar om en resolution.” Men innan omröstningen har det ofta pågått förhandlingar om nästan varje formulering.

Vad kan säkerhetsrådet faktiskt göra?

Säkerhetsrådet är starkare än ett vanligt diskussionsforum. FN-stadgan ger rådet flera verktyg för att försöka bevara eller återställa internationell fred och säkerhet. [8]

Det betyder däremot inte att FN har en vanlig egen världsarmé som säkerhetsrådet när som helst kan skicka ut. När militär personal används kommer den från medlemsstater eller andra styrkor som agerar under särskilda mandat och beslut. [8]

När säkerhetsrådet inte kan komma överens

Vetorätten skapades alltså för att stormakterna skulle acceptera säkerhetssystemet. Men exakt samma konstruktion kan göra rådet handlingsförlamat.

Tänk dig att en konflikt berör en permanent medlem eller en nära partner till en permanent medlem. Andra stater vill att rådet ska agera, men den permanenta medlemmen anser att resolutionen går emot landets egna intressen.

Då kan frågan bli mycket större än själva texten i resolutionen. Stormaktsrelationer, militära intressen, allianser och långvariga konflikter kan påverka hur länderna röstar.

Sveriges regering beskrev i juni 2026 ökande polarisering som en orsak till låsningar i säkerhetsrådet. [9]

Det betyder inte att hela FN stannar

Säkerhetsrådet är bara ett av FN:s huvudorgan. Generalförsamlingen, generalsekreteraren och olika FN-organ kan fortfarande arbeta med diplomati, humanitär hjälp, mänskliga rättigheter och andra frågor även när säkerhetsrådet är låst.

Men vissa typer av säkerhetspolitiska beslut kräver just säkerhetsrådets medverkan. Därför kan ett veto få mycket stor betydelse.

Vem leder säkerhetsrådet?

Det finns inte en permanent ”chef” för säkerhetsrådet.

I stället roterar ordförandeskapet varje månad mellan rådets 15 medlemsländer. Turordningen följer ländernas engelska namn i alfabetisk ordning. [10]

Det betyder att även ett av de tio tillfälligt valda länderna kan leda rådets möten under en månad.

Ordföranden styr mötena och representerar säkerhetsrådet som organ, men får inte en extra röst eller någon egen vetorätt.

Ett system från 1945 i en annan värld

När FN bildades såg världen annorlunda ut än i dag. Organisationen hade 51 ursprungliga medlemsstater. I dag har FN 193 medlemsstater.

Samtidigt är de fem permanenta platserna fortfarande desamma. Det har lett till en långvarig internationell diskussion om reform av säkerhetsrådet.

Det finns inte ett enda reformförslag som alla medlemsstater är överens om. I FN:s pågående mellanstatliga förhandlingar diskuteras flera olika frågor. [11]

• Ska säkerhetsrådet få fler medlemmar?
• Ska fler stater få permanenta eller längre mandat?
• Hur ska olika regioner i världen representeras?
• Ska vetorätten finnas kvar, begränsas eller förändras?
• Hur kan rådets arbetssätt bli öppnare och effektivare?
• Hur ska relationen mellan säkerhetsrådet och generalförsamlingen fungera?

Förhandlingar om reform pågick fortfarande under FN:s generalförsamlings 80:e session 2026. [11]

Det visar något viktigt: vetorätten är inte bara en historisk detalj. Frågan om hur säkerhetsrådet ska vara konstruerat är fortfarande levande internationell politik.