Klimatet – världens svåraste förhandling · Del 1

Rio 1992: världen erkänner problemet

Redan för över hundra år sedan räknade en svensk forskare ut att koldioxid kan värma upp jorden. Men det tog nästan hundra år innan världens länder enades om att något måste göras. Vid ett stort FN-möte i Rio de Janeiro 1992 skrev de under klimatkonventionen. Redan då syntes de konflikter som fortfarande präglar förhandlingarna.

  1. 1 Rio 1992
  2. 2 Kyoto
  3. 3 Paris 2015
  4. 4 Vem betalar?

Rum 1 · Upptäckten

En svensk kemist räknar

Idén: vetenskapen kom långt före politiken.

År 1896 publicerade den svenske kemisten Svante Arrhenius en beräkning. Han hade räknat ut att om halten av koldioxid i luften fördubblades skulle jordens medeltemperatur stiga med flera grader. Koldioxid och andra växthusgaser släpper igenom solljus men stänger in en del av värmen som jorden strålar ut – som glaset i ett växthus.

Arrhenius trodde att det skulle ta tusentals år och att ett varmare klimat kanske skulle vara bra för Sverige. Han kunde inte ana hur snabbt människan skulle börja elda kol, olja och gas.

Rum 2 · Kurvan

Mätningarna på Mauna Loa

Idén: långa mätserier gör det osynliga synligt.

År 1958 började den amerikanske forskaren Charles Keeling mäta halten koldioxid i luften från ett observatorium högt uppe på vulkanen Mauna Loa på Hawaii. Där är luften ren, långt från städer och fabriker. Mätningarna har fortsatt sedan dess.

Kurvan har stigit varje år. Den gick från omkring 315 miljondelar 1958 till över 420 miljondelar i dag – den högsta halten på minst flera hundra tusen år. Varje år går kurvan också upp och ner lite, eftersom växterna på norra halvklotet tar upp koldioxid på sommaren.

Forskningsbyggnader på en karg lavasluttning.
Observatoriet på Mauna Loa på Hawaii, där koldioxidhalten har mätts sedan 1958.
Ett diagram med en kurva som stiger stadigt och svänger lite varje år.
Keelingkurvan visar hur koldioxidhalten i luften har stigit sedan 1958.

Rum 3 · Stockholm och IPCC

Miljön blir en världsfråga

Idén: politiken behöver kunskap att bygga på.

År 1972 höll FN sin första stora konferens om miljön – i Stockholm. Där bildades FN:s miljöprogram, UNEP. Klimatet var då inte den stora frågan, men konferensen gjorde miljön till en fråga för hela världen.

År 1988 bildade FN:s miljöprogram och Meteorologiska världsorganisationen FN:s klimatpanel, IPCC. Klimatpanelen forskar inte själv, utan sammanställer vad tusentals forskare runt om i världen har kommit fram till. Rapporterna godkänns rad för rad av regeringarna, vilket gör att ingen regering kan säga att den inte känner till slutsatserna.

Ett diagram över jordens medeltemperatur sedan 1800-talet.
Jordens medeltemperatur har stigit, särskilt sedan 1970-talet.

Övning 1

Från upptäckt till konvention

Sätt händelserna i rätt ordning.

  1. Arrhenius räknar ut att koldioxid kan värma jorden.
  2. FN:s första miljökonferens hålls i Stockholm.
  3. Mätningarna på Mauna Loa börjar.
  4. Klimatkonventionen antas i Rio.
  5. FN:s klimatpanel bildas.
  6. Det första årliga klimatmötet hålls.

Rum 4 · Rio 1992

Toppmötet

Idén: ett första steg är att erkänna att problemet finns.

I juni 1992 samlades representanter för nästan alla världens länder och omkring hundra stats- och regeringschefer i Rio de Janeiro i Brasilien. Det kallades Jordens toppmöte. Där antogs klimatkonventionen. Länderna lovade att stabilisera halten av växthusgaser på en nivå som förhindrar farlig mänsklig påverkan på klimatet. Samtidigt antogs en konvention om biologisk mångfald.

Men klimatkonventionen innehöll inga bindande krav på hur mycket utsläppen skulle minska. Det var en ram som skulle fyllas med innehåll senare. Ändå var den ett genombrott: för första gången erkände nästan alla länder att klimatförändringarna var ett problem som krävde gemensam handling.

Utsikt över Rio de Janeiro med berg och hav.
Rio de Janeiro, där klimatkonventionen antogs 1992.

Rum 5 · Klimatmötena

Konsensus

Idén: när alla måste vara överens får alla ett slags veto.

Sedan 1995 träffas klimatkonventionens medlemsländer varje år på ett stort klimatmöte, en COP. Där samlas tusentals delegater, forskare, journalister och aktivister. Besluten fattas i konsensus, vilket betyder att inget land får motsätta sig. I praktiken har alltså varje land ett slags veto.

Det gör att besluten blir svaga kompromisser, eftersom de måste kunna accepteras av både oljeproducerande länder och små ö-stater som riskerar att försvinna. Förhandlingarna pågår ofta långt över tiden, in på natten och morgonen efter att mötet skulle ha slutat.

Rum 6 · Rättvisan

Vem bär ansvaret?

Idén: den som orsakat mest borde göra mest.

Redan i Rio stod en fråga i centrum: vem ska minska först? De rika länderna i Europa och Nordamerika hade släppt ut största delen av alla växthusgaser sedan industrialiseringen började. De fattiga länderna menade att de hade rätt att växa och bli rikare, precis som de rika länderna en gång hade gjort med hjälp av kol och olja.

Kompromissen blev principen om gemensamt men olika ansvar. Alla länder har ansvar för klimatet, men de rika länderna ska gå före och hjälpa de fattiga med pengar och teknik. Principen låter enkel, men länderna har bråkat om vad den betyder ända sedan dess.

Ett kolkraftverk med skorstenar och ånga.
Kolkraftverk är en av de största källorna till koldioxidutsläpp.

Övning 2

Rikt eller fattigt lands argument?

Vilken sida i förhandlingarna skulle troligast använda argumentet?

1. Vi har rätt att utveckla vår ekonomi, precis som ni gjorde.

Utvecklingsländer betonar sin rätt till tillväxt.

2. Alla stora utsläppare måste minska, annars hjälper det inte.

Rika länder pekar på utsläppen i Kina och Indien.

3. Ni har släppt ut mest sedan industrialiseringen och måste ta ansvar för det.

Det historiska ansvaret.

4. Vi kan inte betala om inte alla andra också bidrar.

Rika länder vill att fler delar på kostnaden.

5. Vi behöver pengar och teknik för att klara omställningen.

Utvecklingsländer kräver finansiering.

6. Räknat per person släpper vi ut mycket mindre än ni.

Per capita-argumentet.

Rum 7 · En förändrad värld

Nya stora utsläppare

Idén: världen 2025 är inte världen 1992.

När klimatkonventionen skrevs var USA världens största utsläppare. I dag är det Kina, som släpper ut mer än USA och EU tillsammans. Indien är tredje största. Men räknat per person släpper en genomsnittlig amerikan fortfarande ut mer än en genomsnittlig kines, och en genomsnittlig indier mycket mindre än en svensk.

Därför är frågan om ansvar fortfarande het. Ska man räkna utsläpp per land eller per person? Ska man räkna historiska utsläpp eller dagens? Svaren påverkar vem som anses behöva göra mest.

Satellitbild av en glaciär i Patagonien som har krympt.
Upsalaglaciären i Patagonien har krympt kraftigt, sedd från rymdstationen ISS.

Övning 3

Förstå klimatpolitiken

Välj rätt svar.

1. Vad räknade Svante Arrhenius ut 1896?

Han trodde det skulle ta tusentals år.

2. Varför mäts koldioxid på Mauna Loa?

Det ger en bild av hela atmosfären.

3. Vad innebar klimatkonventionen från 1992?

Konkreta krav skulle komma senare.

4. Vilket land släpper i dag ut mest växthusgaser totalt?

Kina släpper ut mer än USA och EU tillsammans.

Övning 4

Begreppen

Para ihop begreppen med rätt förklaring.

  1. Växthusgaser
  2. IPCC
  3. Klimatkonventionen
  4. COP
  5. Konsensus

Begrepp

Begreppen i den här delen

Växthusgaser
Gaser i atmosfären, till exempel koldioxid och metan, som stänger in värme.
IPCC
FN:s klimatpanel, som sammanställer forskningen om klimatet.
Klimatkonventionen
FN:s ramkonvention om klimatförändringar från 1992.
COP
Det årliga klimatmötet mellan klimatkonventionens medlemsländer.
Konsensus
När ett beslut fattas utan att någon motsätter sig det.
Gemensamt men olika ansvar
Principen att alla länder har ansvar för klimatet men att rika länder ska göra mer.

Källor

Bilder