Tre samarbeten på tre olika nivåer

Det enklaste sättet att börja är med geografin. FN är globalt: nästan alla världens stater finns med. EU är ett europeiskt samarbete mellan 27 medlemsstater. Det officiella nordiska samarbetet gäller Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt Färöarna, Grönland och Åland.

Men storleken är bara början. Att två organisationer samlar länder betyder inte att de kan göra samma saker.

FN: världen runt samma bord

Förenta nationerna skapades för att länder skulle kunna samarbeta om frågor som ingen stat kan lösa ensam. Fred och säkerhet är centralt, men FN-systemet arbetar också med mänskliga rättigheter, utveckling, humanitär hjälp, hälsa och många andra globala frågor.

I FN:s generalförsamling har varje medlemsstat en röst. Generalförsamlingen kan bland annat anta rekommendationer och fatta beslut om FN:s budget och vissa organisatoriska frågor. Det är alltså inte ett världs­parlament som stiftar vanliga lagar för alla länder.

EU: ett samarbete där länderna har lämnat över viss beslutanderätt

Europeiska unionen går på vissa områden längre än vanligt mellanstatligt samarbete. Genom EU:s fördrag har medlemsstaterna gett EU rätt att fatta gemensamma beslut inom bestämda områden. EU kan därför anta rättsakter som medlemsländerna måste följa.

En EU-förordning är till exempel bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna. Ett EU-direktiv anger ett resultat som medlemsstaterna ska uppnå, men länderna bestämmer själva hur reglerna förs in i den nationella lagstiftningen.

Norden: nära samarbete – men inte en nordisk stat

Det nordiska samarbetet handlar om att göra det lättare för länderna och de självstyrande områdena att lösa gemensamma problem och samordna politik. Här behöver elever ofta hålla isär två namn.

Nordiska rådet är det parlamentariska samarbetet. Där möts parlamentariker från Norden och tar bland annat fram rekommendationer till de nordiska regeringarna. Nordiska ministerrådet är regeringarnas samarbete, där ministrar och tjänstemän arbetar med gemensamma lösningar inom olika politikområden.

Det betyder att Nordiska rådet inte fungerar som Europaparlamentet. Norden har ingen gemensam lagstiftande överstatlig nivå som på samma sätt kan anta EU-rätt som gäller i Sverige.

Den viktigaste skillnaden: vad händer efter ett beslut?

Här finns nyckeln till hela jämförelsen. Fråga inte bara ”vad diskuterar organisationen?” Fråga i stället: vad kan beslutet faktiskt göra?

Överstatligt och mellanstatligt

Två begrepp gör jämförelsen mycket tydligare. Överstatligt betyder att medlemsländerna har gett en gemensam nivå rätt att fatta vissa beslut som kan bli bindande för dem. EU har tydliga överstatliga inslag.

Mellanstatligt betyder att stater samarbetar med varandra men behåller sin egen statliga beslutanderätt. Mycket av FN:s arbete och det nordiska samarbetet är mellanstatligt. Samtidigt är det viktigt att inte göra det för enkelt: FN:s säkerhetsråd kan i vissa fall fatta bindande beslut, medan EU bara kan agera inom de befogenheter som medlemsstaterna har gett unionen genom fördragen.

Jämför sida vid sida

Tabellen sammanfattar skillnaderna. Läs varje rad vågrätt – då ser du hur samma fråga får olika svar beroende på vilket samarbete det gäller.

Centrala begrepp

Global

Något som omfattar hela världen eller många delar av världen.

Regional

Något som gäller en bestämd del av världen, till exempel Europa eller Norden.

Överstatlig

När stater har gett en gemensam nivå rätt att fatta vissa beslut som kan bli bindande för medlemsstaterna.

Mellanstatlig

När självständiga stater samarbetar med varandra men i huvudsak behåller sin egen beslutanderätt.

Medlemsstat

En stat som är medlem i en internationell organisation eller union och omfattas av dess medlemskapets rättigheter och skyldigheter.

Avslutande fråga

En elev säger: ”FN, EU och Nordiska rådet är egentligen samma sak – länder sitter bara i olika möten.” Förklara varför påståendet är missvisande. Använd minst tre av begreppen global, regional, överstatlig, mellanstatlig och medlemsstat.