Har du någonsin varit på en stor familjefest där släktingar du knappt känner dyker upp – alla är släkt med varandra, men alla har vuxit upp lite olika, pratar lite olika och gör saker på sitt eget sätt? Ungefär så kan man beskriva de över två miljarder kristna som finns i världen idag. De delar samma ursprung och samma grundläggande tro, men genom historien har den kristna ”familjen” vuxit isär i flera olika grenar. Frågan är hur det gick till – och vad som fortfarande håller ihop dem.
En gemensam början
Nästan alla kristna kyrkor, oavsett var i världen de finns, delar samma utgångspunkt. De tror på en Gud, ser Jesus Kristus som central för sin tro, läser Bibeln som sin heliga text och samlas i någon form av gudstjänst där dop och nattvard ofta ingår.
Det är den här gemensamma grunden som gör att man fortfarande kan tala om en och samma religion – kristendomen – även om den rymmer allt från ett litet frikyrkosamfund i Ockelbo till den katolska kyrkan med över 1,3 miljarder medlemmar världen över.
När familjen växte isär
Kristendomen har inte alltid varit uppdelad i tydliga inriktningar. Under de första århundradena fanns visserligen redan spänningar, men det stora, formella brottet kom år 1054, då kyrkan i väst – med sitt centrum i Rom – och kyrkan i öst – med sitt centrum i Konstantinopel – gick skilda vägar. Historiker kallar det den stora schismen.
Ett andra stort brott kom omkring 500 år senare. Under 1500-talets reformation kritiserade Martin Luther och andra kyrkans makt och rikedom, vilket ledde till att stora delar av Nordeuropa – Sverige inräknat – bröt sig loss från den katolska kyrkan och bildade det som idag kallas protestantiska kyrkor.
Så här långt har alltså kristendomen splittrats i tre stora inriktningar: katolsk, ortodox och protestantisk. Vill du gå på djupet med hur och varför finns egna sidor om både Den stora schismen och Reformationen.
Kristendomens släktträd
Bilden nedan visar hur kristendomen har grenat sig genom historien. Klicka på en gren för att läsa mer om var den kommer ifrån.
Katolska kyrkan
Världens största kristna kyrka, med påven i Rom som sitt gemensamma överhuvud. Katolska kyrkan räknar sin historia direkt tillbaka till aposteln Petrus.
Läs mer på sidan ”Katolska kyrkan”.Ortodoxa kyrkor
En familj av självständiga kyrkor i bland annat östra Europa, Ryssland och Mellanöstern, ledda av patriarker snarare än en gemensam påve. Gick skilda vägar från Rom år 1054.
Läs mer på sidan ”Ortodoxa kyrkor”.Protestantiska kyrkor
En stor och mångfaldig gren som växte fram ur 1500-talets reformation, med Bibeln och den enskilda tron i centrum. Rymmer allt från Svenska kyrkan till små frikyrkosamfund.
Läs mer på sidorna ”Protestantism” och ”Svenska kyrkan och frikyrkor”.Vem bestämmer?
En av de viktigaste skillnaderna mellan inriktningarna handlar om ledarskap. Katolska kyrkan samlas kring en gemensam ledare, påven i Rom, som anses ha ett särskilt ansvar för hela kyrkans enhet och lära. De ortodoxa kyrkorna har istället flera självständiga ledare, patriarker, som var och en leder sin egen del av kyrkan utan ett gemensamt överhuvud på samma sätt.
Bland de protestantiska kyrkorna varierar det ännu mer. Vissa, som Svenska kyrkan, har biskopar och en mer organiserad struktur. Andra, särskilt många frikyrkor, låter istället varje enskild församling bestämma mer själv, ofta genom att medlemmarna röstar om viktiga beslut.
Här är det värt att skilja på två ord som lätt blandas ihop. En inriktning är en av kristendomens stora huvudgrenar – katolsk, ortodox eller protestantisk. Ett samfund är istället en specifik, organiserad kyrka inom en inriktning, till exempel Svenska kyrkan eller Equmeniakyrkan, båda protestantiska samfund.
Samma handling, olika sätt
Nästan alla kristna kyrkor döper sina medlemmar och firar nattvard, den måltid där bröd och vin delas till minne av Jesu sista måltid. Men själva utförandet skiljer sig påtagligt åt.
I Svenska kyrkan och den katolska kyrkan döps oftast små barn, medan man i många frikyrkor istället väntar tills personen är äldre och själv vill bekänna sin tro – ofta genom att helt sänkas ner i vatten istället för att bara få vatten stänkt över huvudet. I de ortodoxa kyrkorna fylls dessutom gudstjänstrummet av rökelse, sång och praktfulla ikoner, målningar av Jesus, Maria och helgon som spelar en central roll i bönen på ett sätt som skiljer sig från både katolska och protestantiska kyrkor.
Samma bok, olika läsning
Alla kristna läser Bibeln, men de är inte alltid överens om hur den ska tolkas eller hur mycket vikt som ska läggas vid kyrkans egen tradition vid sidan av texten.
Den katolska och den ortodoxa kyrkan lägger stor vikt vid tradition – läror och seder som förts vidare genom generationer av kyrkoledare, vid sidan av Bibeln. Många protestantiska kyrkor betonar istället Bibeln själv som den viktigaste källan, ett synsätt som brukar sammanfattas med det latinska uttrycket sola scriptura, ”skriften allena”. Skillnaden må låta teoretisk, men den har haft stor praktisk betydelse för hur gudstjänster utformas och vem som får bestämma vad som räknas som rätt kristen tro.
Språk, kultur och plats
Kristendomen har spridit sig till praktiskt taget hela världen, och på vägen har den tagit intryck av lokala språk, musiktraditioner och kulturer. En gudstjänst i en etiopisk-ortodox kyrka, med sång på det uråldriga språket geez, ser och låter påtagligt annorlunda ut än en söndagsmässa i en svensk landsortskyrka eller en pingstgudstjänst i Brasilien med trummor och dans.
Det är lätt att tro att detta enbart handlar om historiska splittringar. Lika ofta handlar det om att samma tro helt enkelt har fått växa in i olika kulturer och språk under mycket lång tid.
Att hitta tillbaka till varandra
Trots alla historiska konflikter och teologiska skillnader har många kristna kyrkor under det senaste århundradet börjat samarbeta mer aktivt igen. Det kallas ekumenik, ett ord som kommer från grekiskans oikoumene, ”den bebodda världen” – ibland förklarat som att olika kyrkor lär sig ”leva tillsammans i samma hus”.
I Sverige samordnas mycket av det ekumeniska arbetet av Sveriges kristna råd, där katolska, ortodoxa och protestantiska kyrkor möts för samtal, gemensamma böneveckor och samarbete kring bland annat diakoni och bistånd. Det innebär sällan att skillnaderna försvinner, men det visar att den kristna ”familjen”, trots allt, fortfarande känner ett släktskap.
Välj minst tre begrepp från den här artikeln – till exempel inriktning, samfund, splittring, tradition eller ekumenik – och förklara med egna ord varför det finns så många olika kristna kyrkor, trots att de delar samma grundläggande tro.