Den rikstäckande kyrkanSvenska kyrkan – en evangelisk-luthersk folkkyrka

Svenska kyrkan är Sveriges största kristna samfund och har församlingar över hela landet. Den är evangelisk-luthersk, vilket betyder att dess tro och gudstjänst har formats av reformationen och Martin Luthers tankar. Församlingarna firar gudstjänst, undervisar om kristen tro, bedriver diakoni – stöd och omsorg – och arbetar med mission.

Svenska kyrkan kallar sig en öppen folkkyrka. Tanken är att kyrkan ska finnas nära människor i hela landet och vara tillgänglig också för den som är ovan vid kyrkan, söker eller tvivlar. Det betyder inte att alla svenskar automatiskt är medlemmar. Medlemskapet är frivilligt och dopet är grunden för medlemskap.

Kyrkan styrs både demokratiskt och genom sitt kyrkliga ämbete. Medlemmarna väljer förtroendevalda i kyrkovalet. Samtidigt har biskopar, präster och diakoner särskilda uppgifter och ansvar för kyrkans tro och verksamhet. Ärkebiskopen är kyrkans främsta företrädare, men motsvarar inte en påve med samma typ av makt.

Nära band till statenFrån statskyrka till självständigt samfund

Efter reformationen på 1500-talet blev kyrkan i Sverige luthersk och stod nära kungamakten och staten. Under lång tid hade Svenska kyrkan en särskild ställning som statskyrka. Kyrkans församlingar skötte inte bara gudstjänster utan hade också uppgifter inom bland annat folkbokföring, undervisning och fattigvård.

År 2000 förändrades relationen mellan staten och Svenska kyrkan. Kyrkliga organ är inte längre statliga eller kommunala myndigheter, och kyrkan beslutar själv om sin kyrkoordning. Därför brukar man säga att kyrkan skildes från staten. Samtidigt har Svenska kyrkan fortfarande en särskild lag och vissa samhällsuppdrag. I nästan alla kommuner ansvarar dess församlingar till exempel för begravningsplatserna, oavsett vilken tro de begravda hade.

Det är alltså mer korrekt att tala om en stor relationsförändring än att låtsas att alla band försvann över en natt.

Frivillig församlingVad är en frikyrka?

Under 1800-talet drog kristna väckelserörelser fram genom Sverige. Människor samlades i hem och bönhus för att läsa Bibeln, be, sjunga och lyssna till lekmannapredikanter. De betonade personlig tro och ett frivilligt medlemskap. Länge kontrollerade staten och Svenska kyrkan vilka religiösa möten som fick hållas, men begränsningarna lättades under 1800-talet.

Ur väckelserna växte flera frikyrkor fram. Ordet fri betyder här framför allt fri från den gamla statskyrkans organisation och kontroll. Det betyder inte att frikyrkor saknar regler, ledare eller gemensam lära. Många hör till ett större samfund, men den lokala församlingen har ofta stor självständighet.

Medlemskapet bygger vanligen på ett personligt val. Därför har den lokala gemenskapen, frivilligt arbete och medlemmarnas ansvar ofta fått en tydlig plats. Många frikyrkor har också varit viktiga för folkbildning, nykterhetsarbete, ungdomsverksamhet, internationell mission och socialt stöd.

En frikyrkorörelsePingströrelsen

Den moderna pingströrelsen växte fram internationellt i början av 1900-talet och nådde Sverige omkring 1907. Namnet kommer från berättelsen om pingstdagen i Apostlagärningarna, då Jesu lärjungar enligt kristen tro fylldes av den heliga anden.

Pingstförsamlingar betonar personlig tro, Bibeln, bön och den heliga andens närvaro. Gudstjänster kan innehålla lovsång med band, predikan, fria böner, personliga berättelser och förbön. Troendedop är vanligt: den som själv har tagit ställning till tron döps ofta genom att sänkas ned i vatten.

De lokala pingstförsamlingarna är självständiga men samarbetar genom Pingst – fria församlingar i samverkan. Rörelsen har också omfattande arbete inom bland annat ungdomsverksamhet, utbildning, bistånd och stöd till människor i utsatta situationer.

Flera rötter blir en kyrkaEqumeniakyrkan och andra samfund

Equmeniakyrkan bildades 2011 när Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige gick samman. Därför bär kyrkan flera traditioner samtidigt. I vissa församlingar är barndop vanligt, i andra troendedop, och på många platser finns respekt för båda formerna.

Andra svenska frikyrkosamfund är till exempel Evangeliska Frikyrkan, Frälsningsarmén och Adventistsamfundet. Dessutom finns katolska, ortodoxa och orientaliska kyrkor, internationella församlingar och kyrkor där gudstjänsten firas på andra språk än svenska. Alla dessa är inte frikyrkor i samma historiska mening, men de är en del av Sveriges kristna mångfald.

Samfundens namn berättar alltså bara en del. Två lokala församlingar inom samma kyrka kan också ha olika musik, arbetssätt och stämning. För att förstå en kyrka behöver man både känna till traditionen och se hur den levs på just den platsen.

Samma delar – olika tonlägeHur kan gudstjänsterna skilja sig?

I Svenska kyrkan följer gudstjänsten ofta en tydlig liturgi med böner, bibelläsning, predikan, psalmer och ibland nattvard. Prästen kan bära särskilda kläder, kyrkoåret påverkar färger och texter och orgel eller kör är vanligt.

I många frikyrkor är gudstjänsten friare i formen. Predikan kan få stort utrymme, lovsång leds ofta av ett band och deltagare kan be eller berätta personligt. I pingstkyrkor kan förbön och uttryck för den heliga anden ha en särskild plats.

Men gränsen är inte skarp. Svenska kyrkan kan ha gudstjänster med band, vardagligt språk och fria böner. Frikyrkor kan använda fasta böner, kyrkoår och nattvardsliturgi. Skillnaderna är därför typiska drag, inte regler som gäller överallt.

Jämför utan att förenklaFolkkyrka och frikyrka

Tabellen visar mönster, inte absoluta gränser. ”Frikyrka” samlar flera olika samfund som inte tycker lika i alla frågor.

Kyrkan genom livetDop, konfirmation, vigsel och begravning

De kristna samfunden möter människor i både vardag och livets stora övergångar. Handlingarna kan likna varandra, men får olika form och betydelse.

1. Dop: Svenska kyrkan döper både barn och vuxna. Inom Pingst är troendedop efter ett personligt ställningstagande vanligast. Equmeniakyrkans olika historiska rötter gör att både barn- och troendedop förekommer.
2. Konfirmation: I Svenska kyrkan får unga undervisning och möjlighet att utforska tron inför en konfirmationsgudstjänst. Många frikyrkor erbjuder också konfirmationsundervisning eller ”konfa”, även om formerna varierar.
3. Vigsel: Präster och pastorer som har vigselrätt kan leda en juridiskt giltig vigsel. Gudstjänstens språk, musik och ordning följer det valda samfundets tradition.
4. Begravning: Flera samfund leder kristna begravningsgudstjänster. Detta ska skiljas från ansvaret för kyrkogårdar och gravsättning, som Svenska kyrkan sköter i nästan hela landet även för icke-medlemmar.

Ett föränderligt landskapKristen mångfald i dagens Sverige

Sveriges kristna karta har förändrats av väckelser, religionsfrihet, migration och nya sätt att organisera gemenskap. I en och samma stad kan det finnas en luthersk församling, en pingstkyrka, en katolsk mässa, en ortodox liturgi och en internationell församling som firar gudstjänst på flera språk.

Samfunden kan vara oense om dop, nattvard, ledarskap, bibeltolkning och gudstjänst. Samtidigt samarbetar många i socialt arbete, böneveckor, ungdomsverksamhet och samtal mellan kyrkor. Kristen mångfald betyder därför både skillnader och relationer.

Att det finns flera samfund behöver inte betyda att kristna tror helt olika. Ofta delar de tron på Gud, Jesus, Bibeln, dopet och bönen, men betonar olika delar och bär med sig skilda historiska erfarenheter.