År 1054 brukar nämnas som året då den kristna kyrkan delades. Men egentligen var det inte som när två kompisar blir osams över en dag. Splittringen var slutet på en lång utveckling med olika språk, politiska konflikter, maktfrågor och teologiska diskussioner. I väst växte den katolska kyrkan fram med påven i Rom som ledare. I öst fortsatte de ortodoxa kyrkorna med patriarken i Konstantinopel som den främste bland flera ledare.
En kyrka – men två världar
De första århundradena efter Jesus hörde kristna runt Medelhavet till samma kyrka. Det fanns viktiga centra i bland annat Rom, Alexandria, Antiokia, Jerusalem och Konstantinopel. När Romarriket förändrades blev skillnaden mellan den västra och den östra delen allt tydligare.
I väst talade många latin. I öst var grekiska det viktigaste språket. Rom hade varit imperiets gamla huvudstad. Konstantinopel, som i dag heter Istanbul, byggdes som en ny huvudstad i öst och blev centrum för det östromerska eller bysantinska riket. Människor läste texter på olika språk, levde under olika kejsare och utvecklade delvis olika vanor i kyrkan.
Schismen handlar alltså inte bara om religion. Den handlar också om språk, kultur, handel, krig och frågan om vem som hade rätt att bestämma.
Påven och patriarkerna
En av de svåraste frågorna gällde ledarskap. Biskopen i Rom, påven, hade länge haft hög status eftersom Rom förknippades med aposteln Petrus. I väst växte tanken fram att påven inte bara hade en hedersplats, utan också hade rätt att leda hela kyrkan.
I öst såg man annorlunda på saken. Där var Rom respekterat, men de stora kyrkornas ledare skulle fatta beslut tillsammans. Patriarken i Konstantinopel ansågs vara den främste bland jämlikar, inte en chef över alla andra patriarker. Det var alltså inte en liten detalj: frågan handlade om hur kyrkan skulle styras.
När samma ord blev olika
Det fanns också teologiska skillnader. Den mest kända gäller trosbekännelsen. I väst lade man till orden filioque, latin för ”och Sonen”, i en mening om den heliga Anden. Västs formulering blev att Anden utgår från Fadern och Sonen. Många i öst protesterade av två skäl: de höll inte med om formuleringen, och de ansåg att ingen del av kyrkan ensam hade rätt att ändra en trosbekännelse som tidigare beslutats gemensamt.
Det fanns även skillnader i gudstjänstliv och kyrkliga vanor. I väst användes ofta osyrat bröd i nattvarden, medan östkyrkor vanligen använde syrat bröd. Präster i väst förväntades så småningom leva ogifta, medan gifta män kunde bli präster i öst. Skillnaderna gjorde inte kristna till anhängare av olika religioner, men de gjorde känslan av avstånd större.
År 1054 – vad hände?
År 1054 kom ett sändebud från påven till Konstantinopel. Konflikten mellan Rom och patriarken Mikael Keroularios hade redan blivit hård. Påvens sändebud lade ett dokument om bannlysning på altaret i Hagia Sofia. Patriarken och hans anhängare svarade med att bannlysa sändebuden.
Det är därför 1054 ofta får stå som schismens årtal. Men de flesta människor märkte inte att hela kyrkan hade gått sönder just den dagen. Kontakterna fortsatte på olika sätt. Splittringen fördjupades senare, särskilt när korsfarare från väst plundrade Konstantinopel år 1204. Där blev det mycket svårare att lita på varandra igen.
Öst och väst – jämför
Jämförelsen visar några tydliga skillnader runt schismen. Kom ihåg att både katolsk och ortodox kristendom delar mycket: tron på en Gud, Jesus Kristus, Bibeln, dopet, nattvarden och den tidiga kyrkans trosbekännelser.
Detta är en förenklad jämförelse. Inom både katolsk och ortodox kristendom finns många lokala traditioner och stora skillnader mellan olika tider och platser.
Arvet efter splittringen
Efter schismen utvecklades de katolska och ortodoxa traditionerna var för sig. Katolska kyrkan fick stark ställning i Västeuropa. De ortodoxa kyrkorna spreds i bland annat Grekland, Balkan, Ryssland och delar av Mellanöstern. I Sverige märks den katolska traditionen i medeltida kyrkor, medan den ortodoxa traditionen i dag är synlig genom församlingar med rötter i många olika länder.
Splittringen finns kvar, men relationerna har förbättrats. År 1965 tog påven Paulus VI och patriark Athenagoras I bort de ömsesidiga bannlysningarna från 1054. Kyrkorna blev inte en enda kyrka igen, men handlingen visade en vilja till dialog och respekt.
Quiz: den stora schismen
Åtta frågor för att se vad du minns. Svaren finns i texten ovan.
1. Vad betyder ordet schism?
2. Vilka två städer blev de viktigaste centrumen i konflikten?
3. Vilket språk var vanligast i den västliga kyrkan?
4. Vem är högsta ledaren i den katolska kyrkan?
5. Vad handlade filioque-konflikten om?
6. Varför är år 1054 känt?
7. Vad kallas den östliga kristna traditionen?
8. Vilken händelse gjorde misstron ännu djupare efter 1054?
Avslutande fråga
Förklara varför den stora schismen inte kan förklaras med bara en orsak. Använd minst tre av begreppen språk, kultur, makt, påve, patriark, filioque och 1054. Avsluta med att beskriva en likhet och en skillnad mellan katolsk och ortodox tradition.