Om du skulle rita en typisk kristen i huvudet – vilket land tänker du dig att hen bor i? Chansen är stor att du tänkte på ett land i Europa, eller kanske USA. Men rent statistiskt är det fel gissning. De flesta kristna i världen idag bor varken i Europa eller Nordamerika, utan i länder som Nigeria, Brasilien, Filippinerna och Kongo-Kinshasa. Kristendomen har sina äldsta rötter i Mellanöstern och sitt kanske mest kända kulturarv i Europa – men idag är den, mer än nästan någon annan religion, en global religion med många olika centrum.
En religion föds i Mellanöstern, växer i Europa
Kristendomen uppstod i Palestina under det första århundradet och spred sig därefter genom det romerska riket, med Rom och senare Konstantinopel som två av de viktigaste maktcentrumen. Under medeltiden och århundradena därefter blev Europa den del av världen där kristendomen var som mest dominerande – både som tro, som politisk makt och som kultur, vilket du kan läsa mer om i artiklarna om Medeltidens kyrka och Reformationen.
Men bilden av Europa som kristendomens självklara centrum stämmer allt sämre ju längre fram i tiden man kommer.
Tyngdpunkten flyttar söderut
År 1910 bodde ungefär två tredjedelar av världens kristna i Europa. Sedan dess har bilden förändrats dramatiskt. Enligt den amerikanska forskningsorganisationen Pew Research Center bodde redan år 2010 bara ungefär en fjärdedel (26 procent) av världens kristna i Europa – ungefär lika många som i Latinamerika (25 procent) och i Afrika söder om Sahara (24 procent). Ytterligare 13 procent fanns i Asien och Stillahavsområdet, och 12 procent i Nordamerika.
Utvecklingen väntas fortsätta: enligt samma prognoser kommer Afrika söder om Sahara inom några decennier vara hem för fler kristna än någon annan världsdel, samtidigt som Europas andel fortsätter att minska. Man brukar tala om att kristendomens demografiska tyngdpunkt har flyttat sig söderut – bort från sitt gamla centrum i Europa.
Världskarta: kristendomens spridning
Kartan visar andelen kristna av befolkningen i varje land. Lägg märke till hur utbredd kristendomen är även långt utanför Europa.
Latinamerika – världens mest katolska kontinent
Genom den spanska och portugisiska kolonisationen från 1500-talet blev katolsk kristendom dominerande i nästan hela Latinamerika, ofta genom påtvingad omvändelse av ursprungsbefolkningen. Idag är Latinamerika fortfarande världens mest katolska kontinent, med Brasilien och Mexiko bland de länder i världen som har flest katoliker totalt.
Samtidigt förändras den religiösa kartan snabbt. Pentekostala och andra evangeliska kyrkor – protestantiska rörelser med stort fokus på personlig omvändelse, känslostark gudstjänst och andliga upplevelser – växer kraftigt i länder som Brasilien och Guatemala, ofta på den katolska kyrkans bekostnad.
Afrika – urgammal historia, snabb tillväxt
Det är lätt att tro att kristendomen kom till Afrika enbart genom europeisk kolonialism, men bilden är mer komplicerad än så. I Etiopien blev kristendomen statsreligion redan omkring år 330, under kung Ezana av Aksumriket – nästan lika tidigt som i det romerska riket självt, och långt innan kristendomen ens nått större delen av Europa.
Den moderna, kraftiga tillväxten av kristendomen i övriga Afrika söder om Sahara är däremot till stor del kopplad till 1800- och 1900-talens mission. Idag är många av dessa kyrkor helt afrikanskt ledda, och Afrika är en av de snabbast växande delarna av den kristna världen – både i antal och i andel av befolkningen.
Nordamerika – gammal invandring, nya församlingar
Kristendomen kom till Nordamerika genom europeisk kolonisation från 1600-talet och framåt, med protestantiska nybyggare i norr och katolska kolonisatörer längre söderut. Den religiösa mångfalden var stor redan från början, eftersom olika europeiska grupper – engelska puritaner, franska katoliker, tyska lutheraner och många fler – tog med sig sina egna kyrkotraditioner.
Idag förstärks den mångfalden ytterligare genom invandring: latinamerikanska katoliker, koreanska och kinesiska protestantiska församlingar samt afrikanska och karibiska pentekostala kyrkor gör Nordamerikas kristna landskap till ett av världens mest varierade.
Asien – en gammal historia, en ny tillväxt
Kristendomen har funnits i delar av Asien nästan lika länge som i Europa. Redan under de första århundradena spreds tron österut längs handelsvägar, och under lång tid var Konstantinopel – dagens Istanbul – ett av kristendomens allra viktigaste maktcentrum, med den praktfulla Hagia Sophia som dess mest kända kyrka.
Idag är kristendomen fortfarande en minoritet i de flesta asiatiska länder, men växer snabbt på flera håll: Filippinerna har en av världens största katolska befolkningar, Sydkorea har haft en anmärkningsvärt snabb protestantisk tillväxt under 1900-talet, och i Kina finns miljontals kristna som ofta samlas i informella, ibland officiellt otillåtna, husförsamlingar.
Migration och diaspora
En allt viktigare förklaring till kristendomens globala spridning idag är migration. När människor flyttar – av arbete, utbildning, krig eller andra skäl – tar de ofta sin religion med sig. Resultatet blir diasporaförsamlingar: grupper av troende som lever utanför sitt ursprungliga hemland men behåller starka band till hemlandets språk, musik och gudstjänstformer.
Filippinska katolska gudstjänster i Gulfstaterna, koreanska frikyrkor i USA och koptiska ortodoxa kyrkor i Europa är alla exempel på hur diaspora och global kristendom hänger tätt samman.
Kolonialismens dubbla roll
Kolonialismens roll för kristendomens spridning är svår att sammanfatta i en enda mening. Å ena sidan spreds kristendomen på många håll genom tvång och ett tydligt maktövertag – missionärer följde ofta i kölvattnet av kolonial erövring, och lokala religioner och kulturer trycktes systematiskt tillbaka.
Å andra sidan har många av dagens snabbast växande kyrkor i Afrika, Asien och Latinamerika för länge sedan skakat av sig sitt koloniala ursprung. De leds, finansieras och utformas helt lokalt – och en del skickar till och med numera egna missionärer till ett alltmer sekulariserat Europa, i vad som ibland kallas omvänd mission.
Lokala uttryck, global mångfald
Resultatet av allt detta är en religion som ser häpnadsväckande olika ut beroende på var i världen man befinner sig. Gospelmusik och långa, känslostarka gudstjänster i en pentekostal kyrka i Lagos har föga gemensamt, rent yttre, med en tyst, formell mässa i en katolsk kyrka i Bayern eller en stillsam högmässa i en svensk landsortskyrka.
Ändå delar de en gemensam kärna av tro, vilket gör att man fortfarande talar om en och samma världsreligion – fast med en enorm inre mångfald.
Jämför två världsdelar
Välj två rader i tabellen nedan och jämför: vilken tradition dominerar, när nådde kristendomen dit, och hur ser läget ut idag?
| Världsdel | Vanligaste kristna tradition | Historisk startpunkt | Läget idag |
|---|---|---|---|
| Europa | Blandning av katolsk, ortodox och protestantisk | Redan under romarriket, brett genomslag från 300–1000-talen | Stort kulturarv, men allt fler står utanför en aktiv kyrka |
| Latinamerika | Katolsk, med snabbt växande pentekostala/evangeliska kyrkor | Spansk och portugisisk kolonisation från 1500-talet | Fortfarande världens mest katolska kontinent, men i snabb förändring |
| Afrika | Blandning av urgamla ortodoxa kyrkor och snabbt växande protestantiska/pentekostala kyrkor | Etiopien redan på 300-talet, stora delar via 1800–1900-talens mission | En av kristendomens snabbast växande delar av världen |
| Nordamerika | Protestantisk (många samfund) och katolsk | Europeisk kolonisation från 1600-talet | Stor mångfald, förstärkt av invandring från hela världen |
| Asien | Varierande, historiskt en minoritet i de flesta länder | Redan under de första århundradena i vissa områden | Snabb tillväxt i till exempel Filippinerna, Sydkorea och Kina |
Använd minst tre begrepp från den här artikeln – till exempel global kristendom, migration, diaspora, kolonialism eller mångfald – och förklara med egna ord varför det inte längre går att peka ut ett enda geografiskt ”centrum” för kristendomen.