Del 6
Sundsvall 1879 och storstrejken 1909
I slutet av maj 1879 lade tusentals sågverksarbetare ner arbetet. Staten svarade med soldater.
Läraren hittar uppgifter och lektionsupplägg i områdets lektionsplanering. Den här sidan fortsätter i Fackförbund, arbetsgivare och den svenska modellen.
Morgonen är kall fast det snart är juni. På en öppen plan i Skönsmon strax norr om Sundsvall står fler människor än någon har sett samlade på ett ställe tidigare. Det är sågverksarbetare, med händer som är vana vid timmer och bräder. De har inte kommit för att slåss. De har kommit för att de inte längre kan leva på sina löner. Ute på fjärden ligger kanonbåtar, och från vägen hörs marschtakt.
Det som hände i Sundsvall 1879 brukar kallas Sveriges första stora strejk. Arbetarna förlorade. Ändå räknas strejken som en av de viktigaste händelserna i den svenska arbetarrörelsens historia. Hur kan ett nederlag bli så viktigt? Det är frågan den här sidan handlar om. Den följer också konflikten fram till storstrejken 1909, när nästan hela Sverige stod stilla.
Under 1800-talets andra hälft växte sågverken fram längs Norrlandskusten. Europas städer byggdes ut, och de behövde virke. Runt Sundsvall låg sågverken tätt, och i början av 1870-talet var distriktet ett av de största sågverksområdena i världen. Hit flyttade tusentals människor från landsbygden för att få arbete.
Arbetet var tungt och farligt. Dagarna var långa, sågarna saknade skydd och olyckorna var många. På vintern frös vattnet och sågarna stod still, och då fanns ingen lön alls. Många arbetare bodde i bostäder som ägdes av sågverksbolaget och handlade i bolagets egen bod, ofta på kredit. Det betydde att bolaget inte bara var arbetsgivare. Det var också hyresvärd och affär. Den som bråkade med bolaget riskerade att förlora både jobbet och hemmet.
I slutet av 1870-talet kom en kris. Priserna på trävaror föll, och sågverksägarna ville sänka sina kostnader. Våren 1879 sänkte de ackordslönerna, alltså lönen per utfört arbete, med ungefär 15–20 procent. Det skedde trots att staten hade gett sågverken lån för att klara krisen.
Den 26 maj 1879 lade arbetarna vid Heffners sågverk ner arbetet. Nyheten spreds snabbt, och inom några dagar strejkade arbetare vid nästan alla sågverk i distriktet. Som mest deltog omkring 5 000 personer. De samlades på Skarpskyttelägret i Skönsmon och krävde att få tillbaka förra årets löner.
Arbetarna hade ingen fackförening och ingen strejkkassa. Ingen hade valts att föra deras talan. Strejken var ett spontant uppror från människor som kände att de inte hade något mer att förlora. Det var deras styrka – de var många och de stod tillsammans – men också deras svaghet.
Landshövdingen i Västernorrlands län, Curry Treffenberg, såg strejken som ett hot mot ordningen. Han kallade in hundratals soldater och sex kanonbåtar. Soldaterna gick upp med bajonetter på gevären, och båtarna låg i vattnet nära lägret. Kung Oscar II stödde hans åtgärder.
Treffenberg gav sedan arbetarna ett ultimatum: den som inte gick tillbaka till arbetet skulle vräkas ur bolagens bostäder. För familjer som inte hade någon annanstans att bo var det ett hot som var omöjligt att stå emot. Efter ungefär en vecka var strejken över. Lönesänkningarna stod kvar. Sju arbetare som ansågs vara ledare häktades, men de frikändes senare av hovrätten. Ingen dödades, men alla förstod vilken sida staten stod på.
Nu får du spela samma strejk två gånger samtidigt. Du är Johan Persson, 34 år, som arbetar vid ett av sågverken och bor med sin familj i bolagets bostad. Du är också disponent Wikström, som leder sågverket och ansvarar inför ägarna för att det går med vinst. Båda är påhittade personer, men deras läge är verkligt.
Gör ett val för varje person i varje runda. När båda har valt ser du vad som händer – och hur den enes val påverkar den andre.
Läs varje runda och fundera på vad du själv skulle ha valt som Johan och som disponenten. Öppna sedan ”Så gick det i verkligheten”.
Trävarupriserna har rasat. Ägarna vill att sågverket ska spara pengar inför sommaren, och det snabbaste sättet är att sänka lönerna. Bland arbetarna går rykten om vad som är på väg.
Johan, sågverksarbetare
Disponent Wikström
Gör ett val för både Johan och disponenten.
Johan:
Disponenten:
Sågverksägarna sänkte ackordslönerna med ungefär 15–20 procent. Den 26 maj lade arbetarna vid Heffners sågverk ner arbetet, och inom några dagar strejkade arbetare i hela distriktet.
Arbetarna har samlats på en öppen plan utanför staden. De är många, de är arga och de är hungriga. Sågarna står stilla mitt i den bästa säsongen, och skeppen som ska lastas med virke väntar i hamnen.
Johan, sågverksarbetare
Disponent Wikström
Gör ett val för både Johan och disponenten.
Johan:
Disponenten:
Landshövding Curry Treffenberg kallade in hundratals soldater och sex kanonbåtar. Arbetarna hade ingen fackförening och inga valda förhandlare, så det fanns ingen som kunde sluta ett avtal för deras räkning. Ingen dödades, men stämningen var hotfull.
Strejken har pågått i nästan en vecka. Hemma hos Johan är maten nästan slut. Hos disponenten kommer brev från ägarna som undrar varför sågen fortfarande står stilla.
Johan, sågverksarbetare
Disponent Wikström
Gör ett val för både Johan och disponenten.
Johan:
Disponenten:
Landshövdingen meddelade att den som inte gick tillbaka skulle vräkas ur bolagens bostäder. Efter ungefär en vecka var strejken över, och lönesänkningarna stod kvar. Sju arbetare som ansågs vara ledare häktades men frikändes senare av hovrätten.
Dina val:
Arbetarna och disponenten hade båda skäl för det de gjorde. Skriv ett resonemang där du tar ställning. Använd gärna någon av meningarna nedan som start.
Det finns flera förklaringar, och de hänger ihop. Den första är att arbetarna saknade organisation. Det fanns ingen fackförening som kunde förhandla, ingen som hade mandat att säga ja till en kompromiss och ingen kassa som kunde ge familjerna mat medan strejken pågick. Utan pengar kunde strejken bara hålla i några dagar.
Den andra förklaringen är beroendet av bolaget. När arbetsgivaren också äger bostaden blir en strejk en fråga om att ha tak över huvudet. Hotet om vräkning slog därför hårdare än något annat.
Den tredje är statens roll. Landshövdingen och kungen såg det som sin uppgift att skydda ordningen och egendomen, och det betydde i praktiken att de stod på arbetsgivarnas sida. Arbetarna hade dessutom ingen röst i politiken. Rösträtten till riksdagen krävde att man hade en viss inkomst eller förmögenhet, och den gränsen nådde nästan ingen sågverksarbetare.
Sundsvallsstrejken visade något som ingen kunde låtsas att de inte sett: arbetare som stod tillsammans kunde stoppa en hel industri. Det skrämde många makthavare, men det gav också arbetarna en ny självkänsla. Samtidigt drog de en tydlig lärdom av nederlaget. Nästa gång måste de vara organiserade, ha en kassa och ha valda representanter som kunde förhandla.
Under åren som följde bildades fackföreningar i Sundsvallstrakten och i resten av landet. Strejken blev också en del av berättelsen om varför arbetare behövde rösträtt. Om staten bara lyssnade på dem som ägde något, måste fler få vara med och bestämma över staten.
Hur strejken uppfattades berodde mycket på vem som berättade om den. Här är två tidningsklipp från juni 1879. Både tidningarna och texterna är påhittade, men de är skrivna så som tidningar med olika syn på arbetarna kunde skriva då. Läs båda och jämför. Använd det du lärt dig på sidan Rubriker, bilder och vinklar.
Klicka på de ord som du tycker visar vad tidningen tycker. Tryck sedan på knappen under klippen för att jämföra med vår tolkning.
Arbetarens Röst
Lördagen den 7 juni 1879
Bolagen sänka lönerna – landshövdingen svarar med bajonetter och kanonbåtar
Fem tusen fredliga arbetare samlades på Skarpskyttelägret för att begära det enda de äga rätt till: en lön att leva på. Svaret från överheten blev soldater. Hungriga familjer hotas nu med att kastas ut ur sina hem.
Norrlands Ordningsblad
Lördagen den 7 juni 1879
Landshövdingens kraftfulla åtgärder återställa ordningen
Uppviglade av några få oroliga element lämnade arbetarna sina platser. Tack vare landshövding Treffenbergs fasta hållning har lugnet nu återvänt, och de förnuftiga arbetarna återgå till sina sysslor.
Arbetarens Röst använder ord som hungern, fredliga, bajonetter, överheten och hungriga familjer. Arbetarna framställs som offer och staten som hotfull. Att strejken slutade med nederlag nämns inte.
Norrlands Ordningsblad skriver om oroligheter, uppviglade, oroliga element och förnuftiga arbetare. Här är landshövdingen hjälten och strejken ett problem som har lösts. Lönesänkningen, som var orsaken till strejken, nämns inte alls.
Efter 1879 dröjde det några decennier innan arbetarna blev riktigt organiserade, men sedan gick det snabbt. Socialdemokraterna bildades 1889, och 1898 gick många fackförbund ihop i Landsorganisationen, LO. Nu fanns det en organisation som kunde samla in strejkkassor och förhandla för tusentals arbetare samtidigt.
Arbetsgivarna svarade med att organisera sig själva. 1902 bildades Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF. Deras viktigaste vapen var lockouten: om arbetarna strejkade på en arbetsplats kunde arbetsgivarna stänga ute arbetarna på många andra, så att fackets kassor tömdes snabbare.
Båda sidor insåg att ständiga konflikter kostade mycket. I december 1906 kom LO och SAF överens om något som kallas decemberkompromissen. Arbetsgivarna erkände att arbetarna hade rätt att gå med i fackföreningar. I gengäld erkände LO att arbetsgivaren hade rätt att leda och fördela arbetet och att fritt anställa och avskeda. Det var ett byte: facket fick finnas, och arbetsgivaren fick bestämma på arbetsplatsen. Kompromissen brukar ses som det första steget mot att parterna själva gjorde upp om reglerna på arbetsmarknaden.
Fred på arbetsmarknaden höll inte länge. 1908–1909 var det lågkonjunktur, och arbetsgivarna ville sänka lönerna. När arbetare protesterade svarade SAF med stora lockouter under sommaren 1909. LO bestämde sig då för att slå tillbaka med allt de hade. Den 4 augusti 1909 utlystes en storstrejk, eller generalstrejk, som omfattade nästan alla branscher.
Omkring 300 000 arbetare var i strejk eller utestängda. Det var en stor del av alla som arbetade inom industrin, transporterna och hantverket. Fabriker stod stilla och hamnar tömdes. LO uppmanade de strejkande att vara lugna och nyktra, och arbetarna ordnade egna ordningsvakter. Till skillnad från 1879 fanns det nu en organisation som kunde hålla ihop strejken.
Men en så stor strejk kostar enormt mycket. Strejkkassorna räckte inte, regeringen vägrade att medla, och efter ungefär en månad började strejken falla samman. De flesta gick tillbaka till arbetet under hösten utan att ha fått igenom sina krav. Många som setts som aktiva fick inte tillbaka sina jobb, och en del emigrerade till Amerika. LO förlorade ungefär hälften av sina medlemmar under åren som följde.
Storstrejken var ett nederlag för LO. Ändå lärde den båda sidor något viktigt. Facket såg att en strejk mot hela arbetsgivarsidan på en gång var nästan omöjlig att vinna. Arbetsgivarna såg att arbetarna kunde stoppa hela landet om de ville. Staten såg att stora konflikter skadade hela samhällets ekonomi. Ur de lärdomarna växte idén att det var bättre att förhandla fram regler än att slåss om dem.
| Sundsvall 1879 | Storstrejken 1909 | |
|---|---|---|
| Hur många? | Omkring 5 000 | Omkring 300 000 |
| Orsak | Lönesänkningar under en kris | Lönesänkningar och lockouter under en lågkonjunktur |
| Organisation | Ingen fackförening, ingen kassa | LO ledde strejken och hade kassor |
| Motpart | Enskilda sågverksägare | SAF, arbetsgivarnas gemensamma organisation |
| Statens roll | Skickade soldater och kanonbåtar | Höll sig utanför och ville inte medla |
| Utfall | Nederlag efter ungefär en vecka | Nederlag efter ungefär en månad |
Det tog flera decennier till innan parterna hittade en form som höll. På vägen dit kom lagar om kollektivavtal och en särskild domstol för arbetsmarknaden, Arbetsdomstolen, 1928. Det kom också fler hårda konflikter. 1938 skrev LO och SAF under Saltsjöbadsavtalet. Där kom de överens om hur förhandlingar skulle gå till och hur konflikter skulle lösas utan att staten behövde blanda sig i. Det är grunden i det som brukar kallas den svenska modellen: fack och arbetsgivare gör själva upp om löner och villkor i kollektivavtal.
Hur den svenska modellen fungerar i dag kan du läsa om på sidan Fackförbund, arbetsgivare och den svenska modellen.
Pusselbiten
Arbetarna visade att de var en kraft makthavarna inte kunde ignorera.
