Det är fortfarande mörkt när du vaknar. Elden i spisen har slocknat under natten, och det första ljud du hör är någon som redan är på väg ut till ladugården. Korna ska mjölkas, vatten ska bäras från brunnen och veden ska in innan frukost. Ingen klocka säger åt dig att gå upp. Det gör djuren, årstiden och de vuxna i huset.

Utanför fönstret ligger en värld som skulle kännas främmande för dig. De flesta människor föds, lever och dör i samma socken. Nyheter kommer muntligt, med prästen i kyrkan eller med någon som varit i staden. Den som vill resa till Stockholm från Hälsingland går, rider eller åker häst och vagn i flera dagar.

Men hur din dag faktiskt ser ut beror på en sak du aldrig fick välja själv: vilken familj du föddes i, och om den familjen ägde jord. Det avgjorde vad du åt, var du sov, vem du fick gifta dig med och om du hade något att säga till om i landet.

Vem hade du varit 1850?

Tryck på knappen så slumpar du fram ett liv. Slumpen är grovt viktad efter hur vanliga olika liv var: du hamnar mycket oftare i en torparstuga eller en drängkammare än på en herrgård. Slumpa några gånger och se vilka liv som dyker upp.

När hela klassen har slumpat varsitt liv kan ni räkna. Hur många fick ett liv utan egen mark, hur många med mark och hur många i ett av de högre stånden? Vilket liv hade du helst velat ha, och vilket hade du troligast fått?

Fyra stånd – och alla som stod utanför

Sverige 1850 var ett ståndssamhälle. Det betyder att människor var indelade i grupper, stånd, som man oftast föddes in i. Varje stånd hade sina egna rättigheter och skyldigheter, och det syntes på allt från kläder till vem man gifte sig med.

De fyra stånden hade var sin del av riksdagen. Adeln samlades på Riddarhuset, där huvudmannen för varje adlig släkt hade rätt till en plats. Prästerna representerades av biskoparna och av präster som valts av sina kolleger. Borgarna var köpmän och hantverkare i städerna som hade burskap, alltså rätt att driva handel eller hantverk. Bönderna var de som ägde sin jord eller brukade kronans jord, och de valde egna riksdagsmän.

Det som är lätt att missa är hur många som inte fanns med alls. Under bönderna i samhällets ordning fanns en växande grupp som kallades obesuttna, människor som inte ägde någon jord. Hit hörde torparna, som hyrde en liten stuga och en bit mark av en bonde och betalade med arbete på hans gård. Hit hörde backstugusittarna, som bodde i små stugor utan egen åker och levde på tillfälliga jobb. Och hit hörde pigor och drängar, unga människor som bodde och arbetade på andras gårdar, anställda ett år i taget. Den som bodde i någon annans hus utan att ha en egen bostad kallades inhyses.

Ingen av dem hade någon röst i riksdagen. Inte heller de flesta kvinnor, oavsett stånd. Makten följde alltså två saker: vilken familj du föddes i och om du ägde mark. Hur smal makten var syns i vad som hände när ståndsriksdagen till slut avskaffades 1866. Även efter den stora reformen fick bara omkring sex procent av befolkningen rösta.

Freden, vaccinet och potäterna

Någonting märkligt hände med Sveriges befolkning under 1800-talet. Sverige hade varit ett land där många barn dog innan de fyllde fem och där krig, missväxt och sjukdomar regelbundet tunnade ut befolkningen. Nu började folkmängden växa, och den slutade inte.

Mellan 1850 och 1900 ökade befolkningen från omkring 3,5 till över 5 miljoner. Hur kunde det gå så fort? Skalden och biskopen Esaias Tegnér hade en kort förklaring som många fortfarande citerar.

”Freden, vaccinet och potäterna.”

Esaias Tegnér om varför befolkningen växte

Varje ord pekar på något verkligt. Sverige hade inte varit i krig sedan 1814. Vaccinet mot smittkoppor, som tidigare hade dödat tusentals barn varje år, blev obligatoriskt för alla barn 1816. Och potatisen var ett billigt och mättande livsmedel som gick att odla även på mager jord. Dagens forskare lägger till att det främst var döden som minskade: barnen föddes lika tätt som förut, men fler av dem överlevde och fler vuxna blev gamla.

Varför blev det ett problem?

Fler barn som överlever låter som något bara bra. Men tänk på Johanna i Dalarna från slumpkorten. Hon har fyra bröder, och gården kan bara gå till en av dem. Jorden växer inte för att familjen gör det. Så här hängde det ihop:

1. Fler barn överlevde, och fler av dem blev vuxna.
2. Men en gård kunde bara föda ett visst antal människor, och bara ett barn kunde ta över den.
3. Syskonen fick söka sig nedåt: bli torpare, backstugusittare, pigor eller drängar.
4. Mellan 1750 och 1850 ökade antalet torpare från omkring 28 000 till omkring 97 000. Backstugusittarna blev ännu fler.
5. Sverige fick allt fler människor som inte ägde något annat än sin egen arbetskraft.

Forskare har visat att de obesuttna inte blev fler för att de fattiga fick fler barn. Tvärtom fick kvinnor utan egendom ofta färre barn än bondhustrurna. De blev fler för att bondbarn föll nedåt på samhällsstegen. Det här trycket är en av nycklarna till det som händer senare under århundradet. Från 1850 till 1930 emigrerade omkring 1,4 miljoner svenskar, de flesta till Nordamerika.

När byarna sprängdes

Om du hade flugit över en svensk by på 1700-talet hade du sett gårdarna ligga tätt ihop i en klunga. Runt byn låg åkrarna, uppdelade i långa smala remsor som kallades tegar. Varje bonde hade tegar lite här och lite där, ibland ett trettiotal på olika ställen. Det gjorde att alla måste plöja, så och skörda samtidigt, och den som ville prova något nytt kunde inte göra det på egen hand.

För att jordbruket skulle bli effektivare genomförde staten tre stora reformer. Med storskiftet, som började på 1750-talet, slogs tegarna ihop till färre och större bitar. Enskiftet gick längre. Det prövades först i Skåne av godsägaren Rutger Macklean och blev lag där 1803, och några år senare i stora delar av landet. Nu skulle varje gårds mark samlas i ett enda stycke. Laga skifte från 1827 blev en kompromiss: en gård fick ha sin mark i högst tre delar. Laga skifte pågick under resten av 1800-talet.

För att varje bonde skulle kunna bo på sin egen mark fick många gårdar flytta ut ur byn. Bykärnorna sprängdes, och gårdarna hamnade som öar ute i landskapet. Det är därför så många svenska gårdar än i dag ligger ensamma på en höjd mitt bland åkrarna. Det nya jordbruket gav mer mat, och det behövdes när befolkningen växte. Men den gamla byn, där man arbetade tillsammans och bestämde över jorden gemensamt, försvann på många håll.

När året styrde arbetet

På en gård 1850 var det inte klockan som bestämde, utan årstiden. Varje månad hade sitt arbete, och det mesta av det gick inte att skjuta upp. Missade man vårsådden eller höet blev det svält till vintern.

Arbeta med texten

1. Minns

   Vilka fyra stånd fanns? Vilka stod utanför?

2. Förstå

   Varför ledde fler människor till fler fattiga?

   Tips

   Gå igenom orsakskedjan i avsnittet om befolkningsexplosionen. Använd orden mark, arv och obesutten i ditt svar, och ge ett exempel med en av personerna från slumpkorten.

3. Analysera

   Var befolkningsökningen något bra eller dåligt? Argumentera ur två perspektiv.

   Skrivstöd

   Välj två av perspektiven och låt dem komma till tals:

   • en familj som för första gången ser alla sina barn växa upp
   • en självägande bonde som behöver billig arbetskraft
   • ett bondbarn som inte kommer att ärva gården
   • en backstugusittare som är beroende av socknens fattigvård

   Meningar att börja med: Ur … perspektiv var ökningen positiv eftersom … · Samtidigt innebar den för … att … · Jag tycker att … väger tyngst, därför att …