Rätt. ”Beskriv vad som hände” är en berättafråga. Håll dig till händelserna och ordningen. Lägg inte tid på orsaker här, de ger inga poäng på just den här frågan.

Inte riktigt. Det här är en berättafråga. Ordet ”beskriv” ber dig återge förloppet. Hade det stått ”varför” hade du haft rätt.

Inte riktigt. Det här är en berättafråga. Att väga för och emot kräver att frågan innehåller ett ställningstagande, till exempel ”var det viktigaste” eller ”håller du med”.

Rätt. ”Varför” ber om en förklaring. Du måste bygga en länk: soldaterna hade upplevt något bestämt, och därför lät ett bestämt löfte lockande. Bara ”för att de ville ha fred” är ett påstående, inte en länk.

Inte riktigt. Frågan börjar med ”varför”, och då räcker det inte att berätta vad som hände. Du ska visa hur soldaternas erfarenheter hängde ihop med att just fredslöftet bet.

Nästan. Du kan absolut väga här, men frågan kräver det inte. Den ber om en förklaring. Lägg krutet på att göra länken tydlig i stället.

Rätt. ”Ta ställning” betyder att du ska välja sida, ge skäl och visa vad som talar emot. Ett svar utan motargument stannar på mitten, hur mycket fakta det än innehåller.

Nej. Här räcker inga fakta i världen. Frågan ber dig ta ställning, alltså svara ja eller nej och sedan försvara ditt svar.

Nästan. Du behöver förklara, men det räcker inte. Frågan ber dig också ta ställning och pröva ditt svar mot invändningar.

Rätt. Följdfrågor är förklaringsfrågor. Du ska visa vad beslutet ledde till och hur. Det bästa svaret följer kedjan flera steg: kriget fortsatte, missnöjet höll i sig, bolsjevikernas löfte om fred blev mer lockande.

Inte riktigt. ”Vad fick det för följder” ser ut som en berättafråga men är en förklaringsfråga. Det räcker inte att räkna upp vad som hände sedan, du ska visa hur besluten hängde ihop med det som hände.

Inte riktigt. Frågan ber inte om ett ställningstagande, bara om följderna och hur de hängde ihop med beslutet.

Rätt. ”Håller du med” är alltid en vägafråga. Det finns inget rätt svar, men det finns starka och svaga svar. Ett starkt svar visar både vad som faktiskt förändrades och vad som förblev sig likt.

Nej. När frågan innehåller ett påstående och ordet ”håller du med” ska du ta ställning, inte återge.

Nästan. Du behöver förklara för att komma någonstans, men frågan kräver också att du bestämmer dig och prövar ditt svar.

Rätt. En ren kunskapsfråga. Svara kort och gå vidare. Fred, jord, bröd och all makt åt sovjeterna.

Nej. Frågan ber bara om vilka löftena var. Ett långt resonemang här stjäl tid från de frågor som faktiskt kräver det.

Nej. Här finns inget att väga. Frågan har ett rakt svar, och det är värt lika mycket hur mycket du än skriver.

Rätt, svar C är starkast. Titta på vad de tre gör, inte på hur långa de är.

A nämner. Det räknar upp missnöje, löften och Vinterpalatset utan att koppla ihop dem. Det är fakta i rätt ordning, alltså ett enkelt resonemang.

B förklarar. Varje led hänger ihop med nästa: kriget fortsatte, därför fanns missnöjet kvar, därför bet fredslöftet, därför gick kuppen igenom. Det är ett utvecklat resonemang.

C väger. Det gör allt B gör, men lägger till två saker. Det prövar sin egen förklaring genom att påpeka att missnöje ensamt inte räcker som förklaring, och det tar in ett besvärligt faktum, valresultatet, som talar emot bilden av ett folkligt maktövertagande. Det är ett välutvecklat resonemang.

Nästan. Svar B är bra och klart bättre än A, eftersom det kopplar ihop leden i en kedja. Men svar C gör något mer: det prövar sin egen förklaring och tar in ett faktum som talar emot, nämligen att bolsjevikerna bara fick en fjärdedel av rösterna.

Skillnaden mellan B och C är skillnaden mellan att förklara och att väga. Det är oftast där betygsstegen sitter.

Nej. Svar A innehåller sant och relevant, men det nämner bara. Missnöje, löften och Vinterpalatset står bredvid varandra utan att något förklarar något annat.

Svar B kopplar ihop leden, och svar C prövar dessutom sin egen förklaring. C är starkast.

Rätt, svar C är starkast. Frågor om kontinuitet och förändring har en fälla: det är lätt att bara se förändringen, eftersom det är den som står i rubrikerna.

A ser bara förändring. Det är dessutom delvis fel, för allt förändrades inte.

B ser båda delarna. Det nämner en förändring och något som var sig likt, vilket är precis vad frågan ber om.

C förklarar varför. Det skiljer mellan ytan och djupet, alltså mellan vem som styr och hur makten utövas, och ger tre konkreta exempel på kontinuitet: envälde, hemlig polis och tvångsindrivning av säd. Det är där ett svar blir välutvecklat.

Nästan. Svar B gör det frågan ber om och nämner både förändring och kontinuitet. Men det stannar vid att konstatera. Svar C förklarar varför vissa saker förblev sig lika, genom att skilja mellan vem som styrde och hur makten användes.

Nej. Svar A ser bara förändringen och missar hela frågans andra halva. Dessutom är påståendet ”allt förändrades” inte hållbart: fattigdomen, enväldet och den hemliga polisen fanns kvar i ny form. Svar C är starkast.

Rätt, svar B är starkast. Frågor om historiebruk handlar om vem som använder historien och vad de vinner på det.

A svarar om film, inte om makt. Det är inte fel att drama säljer, men svaret missar att det var en stat och inte en filmbolag som hade intresse av just den versionen.

C har rätt ord men inget resonemang. Att säga ”det var propaganda” och ge ett exempel till är att nämna företeelsen, inte att förklara den.

B kopplar ihop syfte och vinst. Kuppen var ett problem för partiets självbild, filmen löste problemet, och makten vann legitimitet. Dessutom drar svaret en linje till nutiden och förklarar vad de har gemensamt i stället för att bara nämna ett exempel.

Inte riktigt. Svar C använder rätt begrepp och kan till och med ett extra exempel, men det förklarar aldrig vad makten vann på lögnen. Att kunna ordet propaganda räcker inte, du måste visa vad propagandan gjorde för den som spred den.

Svar B är starkast, eftersom det kopplar ihop kuppens problem med filmens lösning.

Nej. Svar A förklarar varför drama är underhållande, inte varför en stat vill ändra bilden av sin egen födelse. Svar B gör det: en kupp som få deltog i passade dåligt för ett parti som sa sig styra i folkets namn.