Hur kriget tog slut – och myten som följde · Del 3 av 4
Förlorade Tyskland kriget, eller blev landet förrått?
Vapenstilleståndet i Compiègne – den 11 november 1918
Vid femtiden på morgonen skrevs villkoren under i en järnvägsvagn. Först klockan elva skulle vapnen tystna. Mellan underskriften och eldupphöret fortsatte människor att dö. Den 11 november blev en dag av lättnad och sorg – men ännu ingen färdig fred.

En delegation färdas genom det krigshärjade Frankrike
I början av november hade Tysklands läge blivit ohållbart. De allierade pressade tillbaka armén i väst. Bundsförvanter hade redan sökt egna vapenstillestånd, och hemma i Tyskland bröt revolutionen fram. Den regering som skulle förhandla stod därför under både militärt och politiskt tryck.[1]
Den tyska delegationen passerade fronten den 7 november och fördes genom norra Frankrike. Landskapet som den färdades genom var präglat av flera års krig. Den fortsatta resan gick till skogen vid Compiègne, nordost om Paris. På ett järnvägsspår stod den vagn som den allierade överbefälhavaren Ferdinand Foch använde.[2]
Det var en avskild plats där samtalen kunde hållas borta från folksamlingar och nyfikna journalister. Men den stilla skogen ska inte förväxlas med ett jämlikt möte mellan två lika starka parter. De allierade kunde fortsätta kriget. Tyskland försökte få ett stopp för en militär utveckling som landet inte längre kunde vända.
Den tyska delegationen leddes av politikern Matthias Erzberger från det katolska Zentrumpartiet. Där fanns också diplomaten Alfred von Oberndorff och representanter för både armén och flottan. På den allierade sidan hade Foch och den brittiske amiralen Rosslyn Wemyss centrala roller.[3]

Vad måste Tyskland gå med på?
Förhandlingarna handlade framför allt om villkoren för att stoppa striderna. De allierade ville försäkra sig om att Tyskland inte bara använde en paus till att återhämta sig och sedan började anfalla igen. Delegationen försökte få lättnader, men hade mycket begränsade möjligheter att påverka kraven.[1], [2]
Tyska styrkor skulle lämna ockuperade områden, bland annat i Belgien och Frankrike. Tyska trupper skulle också utrymma områden väster om Rhen. Allierade styrkor skulle ta kontroll över strategiska platser och brohuvuden. Stora mängder kanoner, kulsprutor, flygplan och transportmateriel skulle lämnas över.[3], [4]
Även flottan berördes. Ubåtar och stora delar av krigsflottan skulle överlämnas eller interneras enligt villkoren. Krigsfångar och civila som förts bort från de ockuperade områdena omfattades av särskilda bestämmelser. Avtalet innehöll också ekonomiska krav och hänvisningar till ersättning för skador.[4]
Detta var alltså långt mer än ett muntligt löfte att lägga ned vapnen. Tyskland tvingades acceptera ett läge som kraftigt begränsade möjligheterna att återuppta kriget. Samtidigt återstod många frågor till fredsförhandlingarna. Vapenstilleståndet var tidsbegränsat och kom att förlängas.
Det var inte heller ett beslut som Erzberger hittade på på egen hand. Den tyska regeringen hade gett delegationen fullmakt. Bland undertecknarna fanns även en general som företrädde arméledningen och en kapten från flottan. Den listan blir viktig när senare propaganda försökte lägga hela ansvaret på en ensam civil politiker.[3]
En morgon – flera avgörande tidpunkter
Öppna en tidpunkt och följ skillnaden mellan beslutet, stridernas slut och fredsavtalet.
Välj en knapp för en förklaring.
Visa alla förklaringar som text
Vid femtiden: Vid femtiden den 11 november skrevs vapenstilleståndet under. Avtalstexten anger klockan fem, medan en del historiska framställningar preciserar undertecknandet till omkring 05.10. Den viktiga skillnaden är att underskriften föregick eldupphöret med flera timmar.
Före klockan elva: Orderna måste nå ut till arméerna och deras förband. Strider och beskjutning fortsatte på flera platser under förmiddagen. Att ett avtal redan fanns innebar därför inte att en soldat i ett främre förband redan var utom fara.
Klockan elva: Klockan elva den 11 november skulle eldupphöret gälla. Tidpunkten blev en stark symbol för krigets slut på västfronten. Förhandlingarna om en mer varaktig fred och soldaternas hemresor återstod.
28 juni 1919: Då undertecknades fredsfördraget i Versailles mellan Tyskland och de allierade och associerade makterna. Det var ett annat avtal, mer än sju månader efter vapenstilleståndet. Fredsuppgörelsen efter världskriget bestod dessutom av flera olika fördrag.
Tidsuppgifterna bygger på avtalet och museernas historiska framställningar.[2], [3], [5]
Varför fortsatte striderna efter underskriften?
Avtalet skrevs under vid femtiden på morgonen den 11 november. Det angav att fientligheterna på land och i luften skulle upphöra sex timmar efter underskriften. Den gemensamma tidpunkt som fastställdes var klockan elva på förmiddagen.[3]
En sådan tid gav möjlighet att föra ut orderna. Men den innebar också att strider kunde fortsätta under väntan. Soldater dog och sårades på den sista förmiddagen. Ur deras och de anhörigas perspektiv blev gränsen mellan ”före” och ”efter” elva därför fruktansvärt konkret.[1], [2]
Vi ska samtidigt vara försiktiga med bilden av att varje soldat stod och väntade på samma sätt. Någon hörde nyheten tidigt, någon fick veta den sent. På vissa håll sköt man ända fram till tidpunkten, på andra hade striderna redan avtagit. Fronten var lång och upplevelserna skilde sig åt.
Efteråt berättade många om den märkliga tystnaden. Andra betonade att de var för trötta för att jubla, eller att de tänkte på kamrater som aldrig skulle komma hem. Minnesbilderna visar hur ett och samma beslut kunde upplevas mycket olika.[2]

Vapenstilleståndet och Versaillesfreden är två olika avtal
Den 11 november används ofta som dagen då första världskriget slutade. Det är ett användbart datum för kriget mellan Tyskland och dess motståndare på västfronten. Men fredsfördragen undertecknades senare, och våld och nya krig fortsatte i flera delar av Europa.[5], [6]
| Vapenstilleståndet 1918 | Versaillesfördraget 1919 |
|---|---|
| Undertecknades den 11 november i Compiègne. | Undertecknades den 28 juni i Versailles. |
| Stoppade striderna enligt en bestämd tidpunkt och satte villkor för bland annat utrymning och militär materiel. | Reglerade den fortsatta freden med Tyskland, bland annat gränser, militära begränsningar och skadeståndsfrågor. |
| Var en tidsbegränsad överenskommelse som förlängdes. | Var en del av den större fredsuppgörelsen efter världskriget. |
Avtalen hängde ihop, men villkor som brukar förknippas med Versailles kan inte automatiskt flyttas tillbaka till november. På samma sätt ska vi komma ihåg att vapenstilleståndet redan innehöll tvingande militära och ekonomiska bestämmelser.[3], [5]
Slutet på skjutandet gav inte heller alla människor mat, arbete eller en hemresa samma dag. Blockaden mot Tyskland upphörde inte omedelbart, förstörda samhällen måste byggas upp, och hemtransporten av miljoner soldater tog tid. Lättnaden var verklig, men det var också efterkrigstidens svårigheter.[4], [7]

En klocka, en vagn och ett minne
Datumet och klockslaget blev starka minnessymboler: den elfte timmen den elfte dagen i den elfte månaden. På många håll används årsdagen till att minnas krigets döda. Det visar hur en politisk överenskommelse också kan bli en del av människors gemensamma minne.[1], [7]
Järnvägsvagnen blev ett annat sådant föremål. Den ger en konkret bild av hur människor satt vid ett bord och bestämde om ett krigsslut som berörde miljoner. Men ett museiföremål behöver också granskas. Vagnen som visas på platsen i dag är en rekonstruktion i en annan vagn av samma typ, inte det bevarade originalet från mötet 1918. Bildens källuppgifter identifierar den som vagn 2439 D.

Vapenstilleståndet räddade många liv genom att stoppa striderna. Ändå blev den som skrev under ett mål för hat. Erzberger anklagades senare för förräderi av politiska motståndare. Det var en viktig del av den kamp om minnet och ansvaret som dolkstötslegenden byggde på.[8]
Fundera: Varför kan en politiker bli anklagad för ett nederlag när det är politikerns uppgift att försöka avsluta ett redan förlorat krig?
Begrepp att ha koll på
- Delegation
- En grupp som har fått i uppdrag att företräda andra vid exempelvis förhandlingar.
- Fullmakt
- Rätt att handla eller fatta beslut för någon annans räkning.
- Vapenstillestånd
- En överenskommelse om att stoppa striderna, med bestämda villkor.
- Eldupphör
- Att strider och beskjutning upphör. Begreppet kan också användas om själva överenskommelsen.
- Fredsfördrag
- Ett avtal som reglerar freden och det fortsatta förhållandet mellan stater efter ett krig.
- Rekonstruktion
- Ett återskapande av något äldre. Det kan hjälpa oss att förstå en miljö, men behöver skiljas från ett original.
Testa vad du har förstått
Quiz: åtta frågor
Välj ett svar på varje fråga och tryck på Rätta mina svar. Du får en förklaring till varje svar och kan försöka igen.
0 av 8 frågor besvarade
Facit och förklaringar – fungerar även utan JavaScript
- I en järnvägsvagn i skogen vid Compiègne.. Förhandlingarna hölls i Fochs järnvägsvagn vid Compiègne i Frankrike.
- Matthias Erzberger.. Erzberger var en politiker från Zentrumpartiet och företrädde den tyska regeringen.
- Den tyska delegationen omfattade också diplomatiska och militära representanter.. Bland de tyska undertecknarna fanns både en general och en företrädare för flottan.
- Klockan elva på förmiddagen den 11 november 1918.. Avtalet undertecknades vid femtiden. Eldupphöret skulle gälla från klockan elva.
- Strider kunde fortsätta och soldater kunde fortfarande dödas.. Underskriften stoppade inte beskjutningen omedelbart. Det fanns en fastställd senare tidpunkt.
- Att tyska trupper skulle lämna ockuperade områden och lämna över militär materiel.. Villkoren skulle hindra Tyskland från att återuppta kriget efter en kort återhämtning.
- Det är ett senare fredsfördrag, undertecknat den 28 juni 1919.. Compiègne 1918 och Versailles 1919 var två steg i krigets avslutning.
- Som en källa till hur mötesmiljön återskapas och visas i nutid.. Ett nutida fotografi av en rekonstruktion behöver skiljas från ett samtida fotografi eller originalföremål.
