Dolkstötslegenden – myten om det förrådda Tyskland | SO-portalen

Hur kriget tog slut – och myten som följde · Del 4 av 4

Förlorade Tyskland kriget, eller blev landet förrått?

Dolkstötslegenden – myten om det förrådda Tyskland

Tyskland hade förlorat första världskriget. Ändå spreds en berättelse om att armén var obesegrad och hade blivit förrådd av människor hemma i landet. Dolkstötslegenden flyttade ansvaret från militärledningen till politiker, revolutionärer och judar – och blev ett vapen mot demokratin.

Porträtt av Paul von Hindenburg i civila kläder från tiden efter första världskriget.
Paul von Hindenburg i ett porträtt från tiden efter kriget. Bildkällan anger en datering mellan 1919 och 1928. Hans auktoritet som militär gjorde hans senare förklaring till nederlaget särskilt betydelsefull.Bild: Okänd fotograf / Bundesarchiv, Bild 183-C06886 · CC BY-SA 3.0 de · Original och bildinformation

En bekväm förklaring till ett smärtsamt nederlag

Under kriget hade den tyska befolkningen länge fått höra att en seger var möjlig. Därför blev beskeden om ett förestående nederlag en chock för många. Det var svårt att förena år av uppoffringar och löften med att landet nu måste acceptera motståndarnas villkor.[1]

Dolkstötslegenden gav ett enkelt svar: armén hade enligt berättelsen klarat sin uppgift, men ”stuckits i ryggen” av förrädare hemma. Strejkande arbetare, socialdemokrater, andra demokratiska politiker och revolutionärer pekades ut. Antisemitiska versioner riktade anklagelserna mot judar som grupp.[1], [2]

Ordet legend betyder här en falsk historisk berättelse som fått spridning. Det handlade inte om ett bevisat dolkstick eller en hemlig plan som förklarade krigsslutet. Det var ett sätt att tolka nederlaget som räddade arméledningens anseende och gjorde politiska motståndare ansvariga.

För en människa som hade mist en son, en bror eller flera kamrater kunde tanken på en onödig eller misslyckad krigsinsats vara svår att bära. Berättelsen om sveket erbjöd både en förklaring och någon att rikta ilskan mot. Att en berättelse fyller ett sådant behov gör den däremot inte sann.[1]

Vykortet nedan är ett exempel på hur den falska anklagelsen gestaltades. Lägg märke till hur en komplicerad militär och politisk utveckling förvandlas till en enda förrädisk handling.

Antisemitiskt propagandavykort från 1919 som illustrerar den falska berättelsen om att soldater förråddes hemifrån.
Ett österrikiskt propagandavykort från 1919 som sprider den falska dolkstötsanklagelsen. Soldaten angrips bakifrån och en antisemitisk karikatyr pekar ut en påstådd inre fiende. Bilden används här för att granska propagandans budskap.Bild: Okänd upphovsperson; österrikiskt vykort från 1919 · Public domain · Original och bildinformation

Det som faktiskt hade hänt vid fronten

Vi börjar med det som går att undersöka i militära händelser och beslut. De tyska offensiverna våren och sommaren 1918 hade kostat stora förluster utan att slå ut de allierade. Från juli och augusti pressades armén tillbaka. Försvarssystem bröts, reserverna var svaga och motståndarnas resurser växte.[3], [4]

Den 29 september hade den högsta arméledningen själv krävt att vapenstillestånd skulle sökas. Den tyska regeringen tog kontakt med president Wilson i början av oktober. Först därefter kom flottans ordervägran, upproret i Kiel och novemberrevolutionen.[5]

Revolutionen skapade därför inte den militära situation som redan hade fått generalerna att vilja stoppa kriget. Den växte fram ur ett land som hade pressats hårt av krig, brist och nederlag. Händelserna påverkade varandra, men en förklaring måste respektera vad som inträffade först.

Armén var heller inte tvungen att vara fullständigt tillintetgjord för att ha förlorat. Många tyska förband fanns fortfarande i Belgien och Frankrike när avtalet skrevs under. Soldater kunde återvända med sina förband och fanor. Men deras placering på en karta sade inte hur länge armén kunde fortsätta, vilka reserver den hade eller om den kunde nå sina krigsmål.[2]

Detta blev en viktig lucka som propagandan utnyttjade. En åskådare kunde se hemvändande soldater som fortfarande såg ut som en armé. För att förstå nederlaget behövdes också kunskap om frontens utveckling, försörjningen och besluten i högkvarteret.

Pröva berättelsen mot fyra slags belägg

Öppna ett belägg och bedöm vad det faktiskt kan visa. Fråga både när källan kom till och vad avsändaren ville uppnå.

Välj en knapp för en förklaring.

Visa alla förklaringar som text

Militärledningens beslut: Kravet på ett snabbt vapenstillestånd kom från militärledningen redan i september 1918. Det är ett tungt belägg mot påståendet att novemberrevolutionen gjorde slut på en annars säker seger. Den avgörande informationen är både avsändaren och tidsordningen.

Hindenburgs vittnesmål: Hindenburgs uttalande 1919 visar hur han förklarade nederlaget i efterhand. Han hade själv lett armén och hade ett intresse av hur ansvaret fördelades. Vittnesmålet behöver därför jämföras med tidigare beslut och andra oberoende belägg.

Propagandabilden: Ett vykort kan visa hur en anklagelse spreds, vilka som pekades ut och vilka känslor avsändaren försökte väcka. För att avgöra om anklagelsen är sann behövs andra belägg. En bild av ett svek bevisar inte att sveket har skett.

De judiska veteranerna: Judar hade tjänstgjort och stupat i den tyska armén. Veteranernas dokument och affischer synliggör erfarenheter som de antisemitiska gruppanklagelserna suddade ut. De påminner också om att en utpekad grupp består av människor med skilda liv.

En historisk förklaring blir starkare när flera oberoende uppgifter stöder den. Att samma anklagelse upprepas i många bilder och tal gör inte uppgifterna oberoende av varandra.

Hindenburg gav legenden auktoritet

Anklagelser om svek och sviktande lojalitet hade förekommit redan under kriget. Dolkstötslegenden skapades alltså inte av en enda person under en enda dag. Efter nederlaget fick berättelsen dock en ny politisk kraft.[2]

Den 18 november 1919 framträdde Hindenburg inför en parlamentarisk undersökningskommitté. Den utredde orsakerna till sammanbrottet. Han hävdade att revolutionär påverkan hade förstört arméns och flottans möjligheter och hänvisade till ett påstående om att armén hade blivit angripen bakifrån.[6]

Detta var ingen neutral redovisning. Hindenburg hade själv ingått i den högsta militärledningen. När han lade skulden på politiska krafter hemma i Tyskland flyttade han uppmärksamheten från ledningens egna strategiska beslut och felbedömningar.

Källutgåvan från German Historical Institute visar dessutom hur hänvisningen till en brittisk general hade förmedlats genom missvisande tidningsuppgifter. En uppgift kunde därmed låna trovärdighet från både en berömd tysk militär och en påstådd fiende som tycktes bekräfta berättelsen.[6]

Här finns en viktig källkritisk fråga: talar personen utifrån god kunskap, eller använder personen sin ställning för att få oss att acceptera en förklaring? Hindenburgs vittnesmål är en värdefull källa till hans agerande 1919. Sanningshalten i hans förklaring måste prövas mot sådant som hänt och dokumenterats tidigare.

En politisk karikatyr från 1920-talet anklagar Scheidemann och Erzberger för att hugga den tyska armén i ryggen.
Karikatyr från 1920-talet där Philipp Scheidemann och Matthias Erzberger framställs som angripare mot den tyska soldaten. Det är ett politiskt angrepp som gör bestämda personer till symboler för det påstådda sveket.Bild: Okänd tecknare; karikatyr från 1920-talet · Public domain · Original och bildinformation

När motståndare gjordes till förrädare

Legenden gjorde mer än att förklara det förflutna. Den användes också mot den nya republiken. Politikerna som hade tagit över efter kejsaren och hanterat krigsslutet kallades bland annat ”novemberförbrytare”. Om väljarna trodde att dessa politiker hade förrått landet kunde själva demokratin framställas som illegitim.[7]

I antisemitiska versioner kopplades judar samman med påstådda hemliga planer, politisk omstörtning eller ekonomiska vinster på andras lidande. Det var falska kollektivanklagelser. De byggde vidare på äldre fördomar och låtsades att människor med olika yrken, politiska åsikter och liv tillsammans styrde en dold sammansvärjning.[7], [8]

Judar hade i själva verket också varit soldater i den tyska armén. Judiska veteraner bemötte hatet genom att påminna om sin tjänstgöring och sina döda. På affischen nedan framhålls de omkring 12 000 judiska soldater som stupat för Tyskland. Affischen visar hur veteranerna försökte försvara sin plats i det samhälle de tillhörde.[8], [9]

En syndabock är någon som får bära skulden för problem som personen eller gruppen inte har orsakat. När hela grupper behandlas som en hemlig fiende upphör deras faktiska handlingar ofta att spela någon roll i berättelsen. Det är en viktig del av hur konspirationstänkande fungerar.

Affisch från en judisk tysk veteranorganisation som uppmärksammar de 12 000 judiska soldater som stupat i första världskriget.
En affisch från Reichsbund jüdischer Frontsoldaten omkring 1920 påminner om de judiska soldater som stupat. Veteranorganisationen riktade sig till tyska mödrar och protesterade mot antisemitiskt hat.Bild: Reichsbund jüdischer Frontsoldaten · Public domain · Original och bildinformation

Från berättelse till politiskt hot

Matthias Erzberger blev en särskilt utsatt person. Han hade lett delegationen i Compiègne. I propagandan kunde hans underskrift göras till själva orsaken till nederlaget, trots att den följde på arméledningens begäran om ett krigsslut. Den 26 augusti 1921 mördades han av högerextremister.[10]

Mordet visar hur allvarlig fiendebilden kunde bli. Men det vore för enkelt att förklara allt politiskt våld under Weimartiden med en enda legend. Det fanns flera antidemokratiska rörelser, ekonomiska kriser och djupa konflikter. Dolkstötslegenden gav dessa krafter ett språk för att beskriva demokratiska motståndare som förrädare.

En stor folksamling protesterar i Lustgarten i Berlin 1921 efter mordet på Matthias Erzberger.
Protestmöte i Lustgarten i Berlin 1921 efter mordet på Erzberger. Republiken hade också försvarare. Fotografiet visar att det fanns människor som offentligt motsatte sig det politiska våldet.Bild: Okänd fotograf / Spaarnestad Photo, SFA005001633 · Public domain · Original och bildinformation

Nazisterna och andra högernationalister använde legenden för att angripa republiken och för att peka ut socialister, kommunister och judar som fiender. Berättelsen bidrog till att försvaga tilliten till demokratiska politiker och gjorde revansch mot det påstådda sveket till en politisk drivkraft.[7]

Det betyder inte att Hitlers maktövertagande var en oundviklig följd av november 1918. Människor fattade beslut under många år därefter, och demokratin hade både anhängare och motståndare. Men en falsk berättelse om krigsslutet blev ett av de verktyg som användes för att angripa den.

Vad kan vi dra för slutsats?

Tyskland förlorade kriget genom ett militärt och samhälleligt nederlag. Militärledningen hade själv insett behovet av ett vapenstillestånd. Dolkstötslegenden försökte ersätta denna utveckling med en berättelse om förräderi. För att förstå hur den fick kraft behöver vi undersöka både de verkliga händelserna och dem som tjänade på att beskriva dem annorlunda.

Resonera: Hur kan samma propagandabild vara en användbar historisk källa och samtidigt innehålla en falsk anklagelse?

Begrepp att ha koll på
Dolkstötslegenden
Den falska berättelsen att den tyska armén 1918 var militärt obesegrad men hade förråtts hemifrån.
Propaganda
Budskap som utformas och sprids för att påverka människors uppfattningar och handlingar.
Antisemitism
Fördomar, hat eller fientlighet riktade mot judar som judar.
Syndabock
En person eller grupp som får bära skulden för problem som den inte har orsakat.
Konspirationsteori
En förklaring som tillskriver en dold, samordnad grupp avgörande makt utan hållbara belägg.
Legitimitet
Att en makt, institution eller ordning uppfattas som berättigad och godtagbar.
Historiebruk
Hur historia används för att skapa mening, identitet, argument eller politiskt stöd.

Testa vad du har förstått

Quiz: åtta frågor

Välj ett svar på varje fråga och tryck på Rätta mina svar. Du får en förklaring till varje svar och kan försöka igen.

0 av 8 frågor besvarade

1. Vad påstod dolkstötslegenden?
2. Vilken uppgift motsäger legenden särskilt tydligt?
3. Varför visar tyska trupper i Frankrike i november inte att Tyskland kunde vinna?
4. Varför behöver Hindenburgs vittnesmål 1919 granskas kritiskt?
5. Vad kan propagandavykortet användas till?
6. Vilken roll fick judar i antisemitiska versioner av legenden?
7. Vad hände med Matthias Erzberger 1921?
8. Vilken slutsats om nazismen och legenden är rimlig?

Facit och förklaringar – fungerar även utan JavaScript
  1. Att den militärt obesegrade armén hade förråtts hemifrån.. Legenden flyttade ansvaret från den militära utvecklingen och ledningen till påstådda inre fiender.
  2. Att militärledningen sökte vapenstillestånd före novemberrevolutionen.. Kronologin visar att generalerna redan i september ansåg att kriget måste stoppas.
  3. Läget beror också på resurser, reserver, försörjning och motståndarens framryckning.. En armé behöver inte vara utplånad eller helt fördriven från erövrad mark för att ha förlorat kriget.
  4. Han hade själv lett armén och hade ett intresse av hur ansvaret fördelades.. Hans ställning gav kunskap och auktoritet men innebar också att han var en part i frågan.
  5. Att undersöka hur fiendebilder och falska anklagelser spreds.. Bilden är en källa till propagandans budskap och uttryck. Anklagelsernas sanningshalt behöver andra belägg.
  6. De pekades felaktigt ut som en kollektiv syndabock.. Falska gruppanklagelser suddade ut enskilda människors olika liv och handlingar.
  7. Han mördades av högerextremister.. Erzberger utsattes för hatkampanjer som beskrev honom som förrädare efter hans roll i krigsslutet.
  8. Nazisterna använde legenden mot demokratin, men utvecklingen hade också andra orsaker och vägval.. Legenden var ett politiskt verktyg och en del av ett större sammanhang. Den räcker inte som ensam förklaring till nazisternas maktövertagande.