Förföljelsen av Tysklands judar började inte med gaskammare. Den började med lagar, förordningar och regler – en i taget. Många av dem kunde verka små när de kom. Tillsammans tog de steg för steg ifrån judarna deras arbete, deras medborgarskap, deras skolgång, deras pengar och till slut deras trygghet.

Den här delen handlar om sex år, från 1933 till 1939. Den handlar om vad som hände med de tyska judarna – och om varför så få reagerade.

1933 – Det första året

30 januari. Adolf Hitler utnämns till rikskansler. Inom några veckor har nazisterna tagit kontroll över polisen, och de demokratiska rättigheterna avskaffas en efter en.

Mars. Utanför München öppnar koncentrationslägret Dachau. Till en början spärras främst politiska motståndare in där – kommunister, socialdemokrater och fackföreningsfolk. Budskapet till alla andra är tydligt: den som protesterar kan försvinna.

1 april. Nazistpartiet utlyser en bojkott av judiska affärer i hela landet. Uniformerade SA-män ställer sig utanför butikerna med skyltar som uppmanar tyskarna att inte handla av judar. Bojkotten varar bara en dag, men den visar att judar kan pekas ut öppet – och att det inte får några följder för dem som gör det.

April. Den 7 april kommer en lag som gör det möjligt att avskeda judar från statliga tjänster. Lärare, domare och andra tjänstemän förlorar sina arbeten. Samma vår stängs judiska läkare i Berlin och andra städer ute från den offentliga sjukvården, och en ny lag begränsar hur många judiska elever som får gå på gymnasier och universitet.

10 maj. På universitetstorgen i Berlin och andra städer tänder studenter och SA-män bokbål. Tiotusentals böcker av judiska och politiskt ”oönskade” författare kastas i elden medan folkmassor ser på.

1935 – Nürnberglagarna

Den 15 september 1935 samlades riksdagen i Nürnberg under nazistpartiets stora partimöte. Där antogs två lagar som gjorde förföljelsen till en del av själva rättssystemet.

Medborgarskapslagen bestämde att bara den som hade ”tyskt eller besläktat blod” kunde vara medborgare i riket. Judarna blev undersåtar – de bodde i landet och måste lyda dess lagar, men de hade inga politiska rättigheter. De kunde inte rösta och inte ha offentliga uppdrag.

Lagen ”till skydd för tyskt blod och tysk ära” förbjöd äktenskap och kärleksrelationer mellan judar och icke-judar. Judiska familjer fick inte heller anställa icke-judiska kvinnor under 45 år som hembiträden.

Vem räknades som jude?

Nazisterna påstod att judar var en egen ”ras”. Men de kunde inte se på en människa vem som var jude, och det fanns inget biologiskt sätt att avgöra det. I stället använde de mor- och farföräldrarnas religion. Den som hade tre eller fyra mor- och farföräldrar som tillhört en judisk församling räknades som jude – oavsett vad personen själv trodde på.

Det betydde att människor som var kristna, som aldrig hade satt sin fot i en synagoga eller som inte ens visste om sin judiska släktbakgrund, plötsligt räknades som judar. Den som hade två judiska mor- eller farföräldrar kallades ”blandling”. Det visar hur godtyckligt systemet var: det var lagen, inte personen själv, som bestämde vem man var.

Det var lagen, inte människorna själva, som bestämde vem som var jude.

Skyltarna som försvann

Sommaren 1936 hölls olympiska spelen i Berlin. Tusentals utländska journalister och turister kom till staden. Inför spelen plockades de flesta antisemitiska skyltarna ned, och tidningarna tonade ned sin hets mot judar. Order kom från propagandaministeriet.

Många besökare åkte hem och berättade om ett ordnat och vänligt Tyskland. Omvärlden såg det den ville se. När spelen var över kom skyltarna tillbaka.

1938 – Det farliga året

Mars. Den 12–13 mars marscherar tyska trupper in i Österrike och landet blir en del av Tyskland. Det kallas Anschluss. I Wien blir förföljelsen våldsam över en natt. Judiska affärer plundras, och judar tvingas att på knä skrubba gatorna medan folk står runt omkring och skrattar. Omkring 185 000 judar i Österrike hamnar under nazistiskt styre.

Juli. I den franska kurorten Évian möts representanter för 32 länder för att diskutera de judiska flyktingarna. Delegaterna uttrycker sitt medlidande – men nästan alla förklarar varför just deras land inte kan ta emot fler. Bara lilla Dominikanska republiken erbjuder sig att ta emot ett större antal. Nazisterna noterar nöjt att de länder som kritiserar Tyskland inte heller vill ha judarna.

Oktober. Den 5 oktober blir alla tyska judars pass ogiltiga. De nya passen stämplas med ett rött J, så att det syns vid varje gräns vem som är jude. Sverige och Schweiz var med och drev fram stämpeln – om det kan du läsa mer i del 7 om Sveriges roll.

Kristallnatten

I slutet av oktober 1938 utvisade Tyskland omkring 17 000 judar med polskt medborgarskap. De fördes till den polska gränsen och lämnades där. Bland dem fanns föräldrarna till 17-årige Herschel Grynszpan, som bodde i Paris. Den 7 november gick han till Tysklands ambassad och sköt diplomaten Ernst vom Rath, som dog den 9 november.

Nazistledningen använde mordet som förevändning. Natten mellan den 9 och 10 november gick SA-män, SS-män och andra nazister till angrepp över hela riket. Över 1 400 synagogor och bönehus sattes i brand. Tusentals judiska affärer slogs sönder och plundrades, och judiska hem vandaliserades. Glassplittret som täckte gatorna gav natten dess namn: Kristallnatten. I dag kallas den också novemberpogromen.

Polis och brandkår fick order att inte ingripa – brandmännen skulle bara se till att elden inte spred sig till grannhusen. Hundratals människor dödades eller drevs i döden. Omkring 30 000 judiska män greps och fördes till koncentrationslägren Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen.

Sedan kom det mest cyniska av allt. Judarna fick själva betala för förstörelsen: de tvingades betala en ”bot” på en miljard riksmark till staten, och de pengar som försäkringsbolagen betalade ut för skadorna tog staten. Den 15 november stängdes alla judiska barn ute från de tyska skolorna.

Flykt och stängda dörrar

Efter Kristallnatten förstod nästan alla tyska judar att de måste ta sig ut ur landet. Men att fly var svårt. Man behövde visum, pengar och ett land som ville ta emot en – och de flesta länder hade stängt sina gränser eller satt upp hårda regler.

Kindertransport

Efter Kristallnatten bestämde sig Storbritannien för att ta emot judiska barn och ungdomar – men inte deras föräldrar. Genom de så kallade Kindertransporterna kom omkring 10 000 barn till Storbritannien mellan slutet av 1938 och 1940. På tågstationerna tog föräldrarna farväl av sina barn. Många av dem såg aldrig varandra igen. Sverige tog emot omkring 500 judiska barn.

Fartyget som ingen ville ta emot

I maj 1939 lämnade fartyget St. Louis Hamburg med 937 passagerare, nästan alla judiska flyktingar. De hade köpt tillstånd att gå i land på Kuba. Men när fartyget kom fram till Havanna vägrade Kubas regering att släppa in dem. Fartyget fortsatte mot Florida, men inte heller USA tog emot dem. St. Louis tvingades vända tillbaka till Europa. Passagerarna fick till slut stanna i Storbritannien, Frankrike, Belgien och Nederländerna. När Tyskland senare ockuperade de tre sistnämnda länderna mördades 254 av dem i Förintelsen.

Hälften kom undan

Fram till krigsutbrottet i september 1939 lyckades ungefär 282 000 judar lämna Tyskland – drygt hälften av dem som bodde där 1933. Från Österrike flydde omkring 117 000. De som blev kvar var ofta gamla, fattiga eller hade inte fått något land att fly till.

Källövning: Två bilder av samma natt

Nedan finns två källor från den 10 november 1938, dagen efter Kristallnatten. Båda är översatta och förkortade. Läs dem och jämför.

1. Vem är avsändare till källa A, och vad ville avsändaren uppnå med sin text?
2. Hur beskriver källa A det som hände? Vem får skulden?
3. Vad har källa B med som källa A utelämnar?
4. Vilken av källorna tycker du är mest trovärdig om du vill veta vad som hände i Berlin den natten? Motivera.

Uppgifter

GrundVad innebar Nürnberglagarna?

Förklara vad de två Nürnberglagarna bestämde och vad de betydde för judarna i Tyskland. Förklara också hur nazisterna avgjorde vem som räknades som jude.

FördjupningSteg för steg

Varför tror du att förföljelsen infördes steg för steg och inte på en gång? Använd minst två exempel från Trappan i ditt svar.

UtmaningÉvian då och nu

Jämför Évian-konferensen 1938 med hur världens länder hanterar flyktingfrågan i dag. Vilka likheter och skillnader ser du? Läs gärna mer på sidan om migration.

Begrepp

Bojkott

Att vägra handla med, köpa av eller ha kontakt med någon, för att straffa eller sätta press.

Nürnberglagarna

Två lagar från 1935 som tog ifrån judarna medborgarskapet och förbjöd äktenskap och relationer mellan judar och icke-judar.

Kristallnatten

Den organiserade attacken mot judar i hela Tyskland natten mellan 9 och 10 november 1938. Kallas också novemberpogromen.

Anschluss

När Tyskland tog över Österrike i mars 1938.

Flykting

En person som har lämnat sitt land för att hen riskerar förföljelse eller våld där.

Kindertransport

Räddningsaktionen 1938–1940 då tusentals judiska barn fick resa till Storbritannien och andra länder – utan sina föräldrar.

Medborgarskap

Att formellt tillhöra ett land, med rättigheter som att rösta och få skydd av staten.