En minoritet i det kristna Europa
Under medeltiden levde judar utspridda i hela Europa, ofta i städerna och nästan alltid som en liten minoritet bland kristna. Kyrkan lärde ut att judarna hade förkastat Jesus, och i påskens predikningar och skådespel framställdes de som skyldiga till hans död. Den anklagelsen blev grunden för nästan allt annat.
Judar fick sällan äga jord och stängdes ute från skråna, alltså hantverkarnas föreningar som bestämde vem som fick bli smed, skomakare eller bagare. Samtidigt förbjöd kyrkan kristna att låna ut pengar mot ränta. Ett av få yrken som stod öppna för judar blev därför penningutlåning. Det skapade en ny fördom, den om den girige judiske långivaren, fast det var de kristna reglerna som hade tvingat in judarna i yrket. De flesta judar var för övrigt varken rika eller långivare, utan fattiga hantverkare och småhandlare.
Fem årtal som visar mönstret
1096. När det första korståget samlades för att erövra Jerusalem tänkte en del korsfarare att de lika gärna kunde börja med ”Kristi fiender” hemma. I städerna längs Rhen, som Speyer, Worms och Mainz, mördades tusentals judar. Många tvingades välja mellan dop och döden.
1215. På ett stort kyrkomöte i Rom, det fjärde Laterankonciliet, beslutade kyrkan att judar och muslimer skulle bära kläder som skilde dem från kristna. I praktiken blev det spetsiga hattar eller tygmärken på kläderna. Det var en tidig form av märkning: att göra en grupp synlig så att alla vet vem som hör till ”de andra”.
1348–1350. Digerdöden dödade kanske en tredjedel av Europas befolkning. Ingen förstod varför människor dog, och ryktet spreds att judarna hade förgiftat brunnarna. Under tortyr pressades människor att ”erkänna”. Judiska samhällen i hundratals städer förstördes, och i Strasbourg brändes hundratals judar till döds i februari 1349. Påven Clemens VI påpekade redan då att judar dog av pesten precis som alla andra, men det hjälpte inte.
1492. Spaniens kungapar Ferdinand och Isabella beslutade att alla judar som inte lät döpa sig måste lämna landet. Tiotusentals judar tvingades fly, de flesta till Portugal, Nordafrika och det Osmanska riket.
1516. I Venedig tvingades judarna att bo i ett avspärrat kvarter där portarna låstes på natten. Kvarteret låg vid ett gammalt gjuteri, på italienska getto. Därifrån kommer ordet getto, som senare användes om alla stadsdelar där judar tvingades bo för sig själva.
Mönstret är detsamma varje gång: en grupp pekas ut, märks och får skulden när något går fel.
Det sista ledet har ett eget namn. En syndabock är en grupp eller person som får skulden för problem den inte orsakat. Det gamla judehatet byggde på religion. Den som lät döpa sig räknades i regel som kristen, även om misstänksamheten mot de döpta kunde leva kvar länge.
När hatet bytte förklaring
Under 1800-talet hände något avgörande. Religionen förlorade en del av sin makt, och naturvetenskapen fick allt högre status. Judar i Västeuropa fick efter hand samma medborgerliga rättigheter som andra. Men judehatet försvann inte. Det bytte förklaring.
Charles Darwin hade visat hur arter förändras genom naturligt urval. Andra tog hans idéer och använde dem på människor och samhällen, något Darwin själv inte hade gjort. Det kallas socialdarwinism: tanken att folk och ”raser” kämpar mot varandra och att den starkaste har rätt att vinna. Samtidigt växte en ”rasforskning” fram som delade in människor i ”högre” och ”lägre” raser efter hudfärg, skallform och andra yttre drag. I dag vet vi att det inte går att dela in människor i raser på det sättet, men då kallades det vetenskap.
Ur samma tankevärld kom eugenik, idén att man kan ”förbättra” befolkningen genom att styra vem som får skaffa barn. Ordet myntades av den brittiske forskaren Francis Galton 1883. Och 1879 började den tyske journalisten Wilhelm Marr använda ordet antisemitism om sitt eget judehat, för att det skulle låta modernt och vetenskapligt.
Skillnaden är viktig. Om problemet är vad man tror på, kan man byta tro. Om problemet påstås sitta i kroppen och släkten, finns det ingenting en människa kan göra. Varken dop, språk eller lojalitet mot landet hjälper. Det är därför rasantisemitismen var så mycket farligare. Den gjorde det möjligt att tänka sig att alla judar, även barn och även den som aldrig satt sin fot i en synagoga, skulle bort.
Tre händelser kring sekelskiftet
1881. Efter att tsar Alexander II mördats spreds rykten om att judar låg bakom. Våldsvågor, så kallade pogromer, drog fram över judiska byar och kvarter i det ryska riket. Under de följande decennierna flydde miljontals judar västerut, de flesta till USA. Några tusen kom till Sverige, och den judiska befolkningen här växte till över 6 000 människor.
1894. I Frankrike dömdes Alfred Dreyfus, en judisk officer, för att ha spionerat åt Tyskland. Han skickades till Djävulsön i Franska Guyana. Bevisen var falska, och den verklige spionen var en annan officer. Ändå tog det tolv år innan Dreyfus friades helt. Dreyfusaffären splittrade Frankrike och visade att judehat fanns även i ett modernt och demokratiskt land.
1903. I en rysk tidning publicerades för första gången Sions vises protokoll. Texten påstods vara anteckningar från ett hemligt möte där judiska ledare planerade att ta över världen. Den var en förfalskning. År 1921 visade den brittiska tidningen The Times att stora delar var kopierade från en fransk satir från 1864 som inte handlade om judar alls. Ändå spreds protokollen över hela världen, trycktes i många upplagor i Nazityskland och cirkulerar fortfarande i dag.
Idéerna fanns inte bara i Tyskland
Det är lätt att tro att rasidéerna var något som bara fanns i Tyskland. Så var det inte. År 1921 beslutade Sveriges riksdag att inrätta Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Förslaget hade stöd från alla riksdagens partier. Institutet öppnade 1922, och chef blev läkaren Herman Lundborg.
Institutet skulle kartlägga ”den svenska folkstammen”. Forskarna mätte skallar, längd och näsor, noterade ögon- och hårfärg och fotograferade människor, ibland nakna. Särskilt intresserade var de av grupper som ansågs avvika: samer, resande och svenskar med finsk eller judisk bakgrund. Lundborg varnade för att ”rasblandning” skulle få svenskarna att degenerera.
Idéerna fick också konkreta följder. Steriliseringslagarna från 1934 och 1941 gjorde det möjligt att sterilisera människor, alltså operera dem så att de inte kunde få barn, även utan att de själva ville. Mellan 1935 och 1975 genomfördes nära 63 000 steriliseringar i Sverige, och 93 procent av dem gällde kvinnor. Motiven var en blandning av rashygien, sociala skäl och medicinska skäl. Först 1976 kom en lag som krävde att den som steriliserades själv ville det, och 1999 beslutade riksdagen om ersättning till dem som steriliserats mot sin vilja.
Poängen är inte att Sverige var som Nazityskland. Det var det inte. Poängen är att idéerna om ”raser” och om att ”förbättra” folket var allmänt accepterade i hela Europa och USA, även i demokratier. Det var den jordmånen nazismen växte i.
Vem fick vara med?
Nazisterna lovade tyskarna en folkgemenskap, på tyska Volksgemeinschaft. Alla ”riktiga” tyskar skulle stå enade, oavsett klass, bakom en ledare. Löftet om gemenskap var lockande för många efter krigsnederlaget och krisåren. Men en gemenskap måste också ha gränser, och nazismen definierade sig lika mycket genom vem som skulle stängas ute: judar, romer, människor med funktionsnedsättning, homosexuella och politiska motståndare.
I centrum stod judarna. I den nazistiska världsbilden var judarna fienden i allt. De beskrevs som giriga kapitalister som styrde bankerna, och samtidigt som kommunister som ville störta samhället. De sades vara svaga och sjukliga, och samtidigt så mäktiga att de i hemlighet styrde världen. Myten behövde inte vara logisk. Den fungerade just för att den kunde förklara alla problem på en gång.
Till detta kom tanken på livsrum, Lebensraum. Hitler menade att det tyska folket behövde mer mark och att den skulle tas i öst, i Polen och Sovjetunionen. Där bodde slaviska folk som nazisterna såg som ”lägre” och miljontals judar. Rasideologin och krigsplanerna hängde alltså ihop från början.
Hat som massprodukt
Idéer blir inte farliga förrän många tar dem till sig. Nazisterna var skickliga på att sprida sitt budskap i alla kanaler, till alla åldrar.
Der Stürmer var en tidning som gavs ut av nazisten Julius Streicher från 1923. Den var full av grova karikatyrer och påhittade historier om judiska brott, och den sattes upp i glasmontrar på gator och torg så att alla kunde läsa den gratis. Efter kriget dömdes Streicher vid Nürnbergrättegången och avrättades 1946. Han hade inte själv dödat någon, men domstolen ansåg att hans hatpropaganda bidragit till folkmordet.
Giftsvampen, på tyska Der Giftpilz, var en barnbok som kom ut 1938 på Streichers förlag. Den jämförde judar med giftiga svampar som ser ofarliga ut men som barnen måste lära sig känna igen. Boken riktade sig direkt till barn och visar hur nazisterna ville forma människor redan från början.
Den eviga juden, Der ewige Jude, var en film som hade premiär 1940. Den var gjord för att se ut som en dokumentär, men den var noga regisserad propaganda. I en av de mest kända scenerna jämförs judar med råttor som sprider smitta. Att beskriva människor som skadedjur är ett av de tydligaste tecknen på att ett samhälle är på väg mot våld.
Lögner som vägrar dö
Här är sju myter om judar som har spridits genom historien, och ett åttonde kort om vad som finns kvar i dag. Varje myt är ett påhitt. På baksidan av kortet står var myten kom ifrån, varför den är falsk och hur den användes.
-
Myt 1 · Medeltiden
”Judarna dödade Jesus”
Anklagelsen att alla judar, i alla tider, bar skulden för Jesus död.
PåhittVar kom den ifrån?
Ur hur kyrkan under många hundra år tolkade berättelserna om Jesus död i påskens predikningar och skådespel.
Varför är den falsk?
Jesus avrättades av romarna genom korsfästelse, ett romerskt straff. Jesus och hans lärjungar var själva judar. Och ingen kan vara skyldig för något som hände långt innan den föddes. Katolska kyrkan tog avstånd från anklagelsen 1965.
Hur användes den?
Som skäl för att diskriminera judar, och för våld mot judiska kvarter kring påsk.
-
Myt 2 · 1100-talet
Ritualmordsmyten
Påståendet att judar dödade kristna barn och använde deras blod i religiösa ritualer.
PåhittVar kom den ifrån?
Från England på 1100-talet, där ett barn hittades dött och rykten pekade ut stadens judar. Ryktet spreds sedan över Europa.
Varför är den falsk?
Judisk lag förbjuder mord, och den förbjuder dessutom att äta blod över huvud taget. Inte ett enda fall har någonsin bevisats. Flera påvar fördömde anklagelsen redan på medeltiden.
Hur användes den?
Den ledde till rättegångar, tortyr och massakrer i flera hundra år. Der Stürmer väckte liv i myten igen på 1930-talet.
-
Myt 3 · 1348–1350
Brunnsförgiftningen
Påståendet att judarna orsakade digerdöden genom att förgifta brunnarna.
PåhittVar kom den ifrån?
Ur skräcken under digerdöden, när ingen förstod varför så många dog. ”Erkännanden” pressades fram med tortyr.
Varför är den falsk?
Pesten orsakades av en bakterie som spreds med loppor och mellan människor. Judar dog av pesten precis som alla andra, något påven påpekade redan 1348.
Hur användes den?
Judiska samhällen i hundratals städer utplånades. I Strasbourg brändes hundratals judar till döds 1349.
-
Myt 4 · Medeltiden och framåt
Den girige judiske långivaren
Fördomen att judar av naturen är giriga och lever på andras pengar.
PåhittVar kom den ifrån?
Judar stängdes ute från skråna och fick sällan äga jord. Kyrkan förbjöd kristna att låna ut mot ränta, så penningutlåning blev ett av få yrken som stod öppna för judar.
Varför är den falsk?
Det var de kristna reglerna som tvingade in judar i yrket. De flesta judar var fattiga, och det fanns gott om kristna bankirer också.
Hur användes den?
Som en schablon i litteratur och skämtteckningar i hundratals år, och senare i myten om att judar styr världens finanser.
-
Myt 5 · Från 1903
Världskonspirationen
Påståendet att en hemlig grupp judiska ledare planerar att ta över världen, med Sions vises protokoll som ”bevis”.
PåhittVar kom den ifrån?
Protokollen skapades i Ryssland och publicerades första gången i en rysk tidning 1903.
Varför är den falsk?
År 1921 visade The Times att stora delar var kopierade från en fransk satir från 1864, som handlade om Napoleon III och inte om judar alls. Mötet som texten beskriver har aldrig ägt rum.
Hur användes den?
Den trycktes i stora upplagor i bland annat USA och Nazityskland och användes för att ”bevisa” att judarna var en fiende som måste bekämpas.
-
Myt 6 · 1900-talet
”Både kapitalister och kommunister”
Påståendet att judarna låg bakom både storfinansen och den ryska revolutionen.
PåhittVar kom den ifrån?
Efter ryska revolutionen 1917 och de ekonomiska kriserna sökte många en enkel förklaring till allt som gick fel.
Varför är den falsk?
Myten motsäger sig själv. Judar fanns i alla samhällsklasser och alla politiska läger, och de flesta var varken bankirer eller revolutionärer.
Hur användes den?
Nazisterna kunde skylla både krisen 1929 och kommunismen på samma grupp, och vända sig till både de som var rädda för fattigdomen och de som var rädda för kommunismen.
-
Myt 7 · 1800-talet
Rasmyten
Påståendet att judar är en egen biologisk ”ras” med medfödda egenskaper.
PåhittVar kom den ifrån?
Från 1800-talets ”rasforskning” och socialdarwinism.
Varför är den falsk?
Människor går inte att dela in i biologiska raser. Judar är en religiös gemenskap och ett folk med människor av många olika ursprung. Nazisterna kunde inte ens själva mäta fram vem som var jude. I Nürnberglagarna 1935 fick de i stället utgå från vilken religion personens mor- och farföräldrar hade.
Hur användes den?
Den gjorde att ingen kunde ta sig ut, varken genom dop eller lojalitet, och den lade grunden för Förintelsen.
-
Kort 8 · I dag
Finns den kvar idag?
Ja. De gamla myterna lever vidare i nya kläder, ofta på nätet och ofta utan att ordet ”jude” ens nämns.
Var syns den?
I påståenden om att en liten hemlig elit styr banker, medier och politik, i rykten om att judar skulle ligga bakom pandemier och i förnekelse av Förintelsen.
Hur känner man igen den?
En hemlig grupp sägs ligga bakom allt. Allt passar in i förklaringen, och varje motbevis tas som ett nytt bevis för att konspirationen finns. Det är samma mönster som brunnsförgiftningen och protokollen.
Läs mer
