Sida

Vichyregimen – när Frankrike samarbetade med Hitler | SO-portalen

Frankrike – ockupation och befrielse · Del 1 av 4

Vem var hjälte och vem var förrädare?

Vichyregimen – när Frankrike samarbetade med Hitler

En krigshjälte lovade att skydda Frankrike. Hans regim avskaffade demokratin och hjälpte Nazityskland att förfölja människor. Hur kunde det hända?

Tyska pansarfordon paraderar på en bred gata i Paris under ockupationen.
Tyska pansarfordon i det ockuperade Paris, 1941. Fotot togs under ockupationen – det visar inte själva inmarschen i juni 1940. Färgerna finns i originalfotografiet.Bild: Bundesarchiv / Ernst Herrmann · CC BY-SA 3.0 de · Original och bildinformation

Ett nederlag som förändrade staten

I maj 1940 anföll Nazityskland Frankrike. Det franska försvaret bröt samman på några veckor. Människor flydde längs vägarna, regeringen lämnade Paris och den 14 juni gick tyska styrkor in i huvudstaden. Den 22 juni undertecknades ett vapenstillestånd. Frankrike hade förlorat fälttåget och fick betala ett högt pris.

Tyskland ockuperade stora delar av norra och västra Frankrike, inklusive Atlantkusten. I söder låg ett område som ännu inte var ockuperat av tyska trupper. Där, i kurorten Vichy, slog den nya franska ledningen sig ner. Därifrån kommer namnet Vichyregimen. Förhållandena var mer komplicerade än två helt skilda länder: franska myndigheter fortsatte att arbeta även i den ockuperade delen, under tysk överordning.[1]

Ledaren hette Philippe Pétain. Han var marskalk och förknippades med Frankrikes försvar vid Verdun under första världskriget. Många litade på honom. Sommaren 1940 framställde han sig som den som kunde skydda ett slaget land. Just det förtroendet gjorde det lättare för honom att samla makt.

Hur kunde en republik bli en diktatur?

Den 10 juli 1940 gav en stor majoritet av de församlade parlamentarikerna Pétains regering fullmakter att skapa en ny författning. Åttio parlamentariker röstade nej. Under de följande dagarna samlade Pétain makten hos sig själv. Det demokratiska styret sattes ur spel.[2]

Regimen kallade sig État français, Franska staten. Den begränsade politisk opposition, kontrollerade information och gjorde staten auktoritär. Republikens motto frihet, jämlikhet och broderskap ersattes av arbete, familj och fosterland. Det som kallades en nationell revolution skulle göra upp med det demokratiska och liberala Frankrike.[1], [3]

Två frågor måste därför hållas isär: vem som hade soldater på en plats och om människorna där levde i en demokrati.

Frankrike före och efter november 1942
TidOckupation och styre
1940–hösten 1942Den tyska ockupationszonen omfattade stora delar av norr och väster. Vichyledningen hade sitt säte i den så kallade fria zonen i söder. Även där styrde en diktatur.
Från november 1942Tyska och italienska styrkor ockuperade även den tidigare fria zonen. Vichyregimen fortsatte att finnas, men dess handlingsutrymme minskade.

En ”fri zon” var inte samma sak som ett fritt samhälle.

Vichyaffisch med en uniformerad polis och orden Police nationale och Révolution nationale.
Regimens rekryteringsaffisch för den nationella polisen, omkring 1941–1942. Uniformen, hållningen och orden kopplar polisen till den ”nationella revolutionen”. Affischen visar hur staten ville bli sedd.Bild: Okänd upphovsperson · Public domain · Original och bildinformation

Samarbetet med Nazityskland

Kollaboration betyder i det här sammanhanget att samarbeta med en ockupationsmakt. Det kan handla om politiska beslut, angiveri, ekonomiskt stöd eller deltagande i förföljelse. Vichyregimens samarbete var en politik som bedrevs av franska ledare och myndigheter.

Den 24 oktober 1940 mötte Pétain Hitler i Montoire. Handhälsningen blev en symbol för samarbetet. Pétain hävdade att samarbete kunde förbättra Frankrikes läge. Men en historisk förklaring behöver också undersöka vad regimen själv ville: dess ledare drev egna antidemokratiska och antisemitiska mål. Att tyskarna hade övermakten tog inte bort det franska ansvaret.[1], [3], [4]

Philippe Pétain och Adolf Hitler hälsar på varandra omgivna av andra män i Montoire.
Pétain och Hitler möts i Montoire den 24 oktober 1940. Fotografiet kommer från ett tyskt arkiv och måste läsas med samma källkritik som annan politisk bildkommunikation.Bild: Bundesarchiv / Heinrich Hoffmann · CC BY-SA 3.0 de · Original och bildinformation

När franska myndigheter förföljde judar

Redan den 3 oktober 1940 införde Vichyregimen en egen lag om judars ställning, Statut des Juifs. Den stängde judar ute från många arbeten och delar av det offentliga livet. Lagen tillkom på franskt initiativ. Förföljelsen var alltså inte bara något som tyska soldater genomförde.[4]

Registrering, förlust av arbete och beslagtagna tillgångar gjorde människor mer utsatta. För en familj kunde ett myndighetsbeslut innebära att inkomsten försvann, att hemmet hotades och att det blev farligare att stanna kvar. Diskrimineringen tog sig vidare från papper och blanketter till gripanden och deportationer.[1], [7]

Den 16–17 juli 1942 grep fransk polis omkring 13 000 judiska män, kvinnor och barn i Paris och dess omgivningar. Många spärrades in i cykelstadion Vélodrome d’Hiver, ofta förkortat Vél d’Hiv, under svåra förhållanden. De fördes sedan vidare till läger. De flesta av de gripna deporterades till Auschwitz.[5]

Drancy utanför Paris blev en central plats i deportationerna från Frankrike. Det var ett transitläger, ett läger där människor hölls före fortsatt transport. Franska myndigheter bidrog till förföljelsen genom bland annat polisarbete och internering. Nazityskland organiserade folkmordet; medhjälparnas insatser gjorde det lättare att genomföra.[1], [5], [7]

En äldre godsvagn vid minnesplatsen i Drancy.
En järnvägsvagn vid minnesplatsen i Drancy, fotograferad långt efter kriget. Den ingår i minnesmiljön. Bilden visar inte en pågående deportation eller vilka människor som transporterades i en viss vagn.Bild: Jpcuvelier · CC BY-SA 4.0 · Original och bildinformation

Motstånd jagades också av fransmän

Regimen bekämpade politiska motståndare och människor som gjorde motstånd mot ockupationen. År 1943 bildades Milice française, en väpnad organisation knuten till Vichy. Milisen hjälpte till att jaga motståndsmän och judar och deltog i brutal repression. En person i motståndsrörelsen kunde alltså hotas både av tyska organ och av franska kollaboratörer.[6]

Samtidigt gjorde människor olika val även inom samma yrke. En polis kunde delta i gripanden; en annan kunde varna en hotad familj. US Holocaust Memorial Museum berättar exempelvis om polisen Théophile Larue, som hjälpte judiska grannar undan Vél d’Hiv-razzian. Sådana handlingar visar att det fanns handlingsutrymme, även om riskerna var stora.[5]

Philippe Pétain går tillsammans med Pierre Laval och andra män i en park.
Pétain, i uniform, och Pierre Laval, till höger, omkring 1942. Laval var en central person i samarbetspolitiken. Vichyregimen bestod av ledare, ministrar och myndigheter – ansvaret kan inte reduceras till en enda person.Bild: Okänd upphovsperson (Keystone-France) · Public domain · Original och bildinformation

Granska förklaringen – vad håller?

Tre påståenden förenklar historien. Välj ett och se vilken kunskap som behövs för att pröva det.

Välj en knapp för en förklaring.

Visa alla förklaringar som text

”Södern var fri”: Ordet fri syftar här på att zonen fram till november 1942 inte var ockuperad av tyska trupper. Vichyregimen styrde ändå auktoritärt och förföljde människor. Militär ockupation och demokrati är två skilda frågor.

”Allt bestämdes i Berlin”: Den tyska övermakten var avgörande, men Vichy hade också egna mål. Lagen om judars ställning i oktober 1940 tillkom på franskt initiativ. Press från en ockupationsmakt tar inte automatiskt bort medhjälparnas ansvar.

”Alla fransmän samarbetade”: Det går inte att dra en slutsats om en hel befolkning från regimens politik. Det fanns övertygade kollaboratörer, motståndare och människor som försökte överleva. Handlingar och ansvar måste undersökas konkret.

Påståendena är formulerade för övningen. De är inte ordagranna citat ur historiska dokument.

Vem bar ansvar?

Vichy visar varför frågan ”hjälte eller förrädare?” behöver följas av fler frågor. Pétains tidigare insatser ändrar inte vad hans regim gjorde under andra världskriget. Samtidigt går det inte att göra alla som levde i Frankrike ansvariga för ledningens politik. Undersök i stället makt, handlingar, avsikter och följder.

Fundera: Varför är det otillräckligt att förklara Vichyregimens handlande med att Frankrike hade förlorat kriget? Använd både den tyska övermakten och ett exempel på ett franskt beslut i ditt svar.

Ord som hjälper dig

Ockupation
När en främmande makts militär kontrollerar ett område.
Auktoritärt styre
Ett styre där makten samlas och människors politiska friheter begränsas.
Kollaboration
Samarbete med en ockupationsmakt.
Antisemitism
Fientlighet, fördomar och diskriminering riktade mot judar.
Deportation
Tvångsförflyttning av människor; här till läger och mordplatser.

Testa vad du har förstått

Quiz: åtta frågor

Välj ett svar på varje fråga och tryck på Rätta mina svar. Du får en förklaring till varje svar och kan försöka igen.

0 av 8 frågor besvarade

1. Varför kallas styret Vichyregimen?
2. Vad stämmer om den så kallade fria zonen före november 1942?
3. Vilken tidigare roll bidrog till förtroendet för Pétain?
4. Vad visar lagen Statut des Juifs från oktober 1940?
5. Vem genomförde massgripandena vid Vél d’Hiv-razzian?
6. Vad var Drancy i deportationssystemet?
7. Vilken uppgift hade Vichymilisen bland annat?
8. Vilken slutsats är bäst underbyggd?

Facit och förklaringar – fungerar även utan JavaScript
  1. Ledningen hade sitt säte i staden Vichy.. Regimen tog sitt namn från staden där den franska ledningen slog sig ner 1940.
  2. Den var inte ockuperad av tyska trupper, men styrdes av en diktatur.. Fri syftade på förhållandet till den tyska ockupationen, inte på demokratiska rättigheter.
  3. Han förknippades med försvaret vid Verdun under första världskriget.. Pétains ställning som krigshjälte hjälpte honom att samla förtroende sommaren 1940.
  4. Att Vichy tog egna initiativ till antisemitisk förföljelse.. Lagen tillkom på franskt initiativ och utestängde judar från många arbeten och samhällsområden.
  5. Fransk polis, i samarbete med de nazistiska myndigheterna.. Fransk polis grep omkring 13 000 judiska män, kvinnor och barn i juli 1942.
  6. Ett transitläger före fortsatt deportation.. Många människor hölls i Drancy innan de deporterades vidare, framför allt till Auschwitz.
  7. Att jaga motståndare och delta i förföljelse.. Milice française bildades 1943 och deltog i regimens repression.
  8. Den tyska övermakten och Vichyledningens egna beslut behöver båda undersökas.. Ansvar behöver knytas till makt, konkreta handlingar och beslut, inte till en hel befolkning.