Frankrike – ockupation och befrielse · Del 4 av 4
Vem var hjälte och vem var förrädare?
Befrielsen och de rakade kvinnorna – rättvisa eller hämnd?
Ockupationen tog slut, men våldet försvann inte med de tyska soldaterna. På vissa gator firades friheten samtidigt som kvinnor förnedrades inför en folkmassa. Vem avgjorde deras skuld?

Befrielsen var en början – inte ett färdigt slut
Sommaren 1944 gick ockupationsmakten tillbaka. I städer och byar välkomnades soldater, flaggor hissades och människor kom ut på gatorna. Men bland lättnaden fanns också sorg, vrede och frågor om ansvar. Vilka hade hjälpt till att gripa grannar? Vilka hade tjänat på ockupationen? Vem skulle nu få döma?
Den 6 juni 1944 landsteg de allierade i Normandie. Den 15 augusti följde en landstigning i Provence. Amerikanska, brittiska, kanadensiska, franska och andra allierade förband deltog i befrielsen. I den franska armén fanns många soldater från kolonierna.[1], [2]
Paris befriades den 25 augusti 1944, efter en resning och när franska och amerikanska förband ryckte in. Motståndets insatser och de allierades militära operationer hör ihop. Däremot var inte hela Frankrike befriat samma dag. Strider fortsatte på andra håll och vissa tyska fästen höll ut till 1945.[2], [3]

Vad var épuration?
Efter befrielsen skulle samarbetet med ockupationsmakten utredas och bestraffas. På franska kallas uppgörelsen épuration, ungefär utrensning. Ordet omfattar flera olika förlopp. En del ägde rum i domstolar och myndigheter. Andra bestod av våld, avrättningar utan ordentlig rättslig prövning och offentliga förnedringar.
Det fanns goda skäl att utreda allvarliga brott: angiveri kunde ha lett till gripanden och död, och franska kollaboratörer hade deltagit i förföljelse. Men ett berättigat krav på ansvar betyder inte att varje anklagelse var sann eller att varje bestraffning var rättvis.
| Rättslig och administrativ prövning | Utomrättslig bestraffning |
|---|---|
| Domstolar och särskilda organ undersökte konkreta handlingar. Påföljder kunde vara fängelse, dödsstraff, förlust av medborgerliga rättigheter eller avsked från en tjänst. | Personer kunde föras bort, misshandlas, dödas eller förnedras utan en ordentlig rättsprocess. Rykten och lokala konflikter kunde påverka vem som pekades ut. |
Former och tidpunkter varierade, och processerna kunde överlappa. Även formella prövningar påverkades av det politiska läget. Skillnaden mellan en domstolsprövning och en folksamling som utdelar ett straff är ändå avgörande när vi talar om rättssäkerhet.[4], [5]
Kvinnorna som fick håret avrakat
En av befrielsens mest kända och obehagliga bilder visar kvinnor som fick håret avrakat inför andra. De kallas ofta les tondues, de rakade kvinnorna. Ibland fördes de genom gatorna, utsattes för hån eller märktes med hakkors.
Historikern Fabrice Virgili uppskattar antalet kvinnor som rakades i Frankrike vid krigsslutet till omkring 20 000. Det är en historisk uppskattning, inte ett exakt register. Anklagelserna gällde ofta verkliga eller påstådda relationer med tyska män. Sådana relationer kallades nedsättande för ”horisontell kollaboration”.[6]
Men det fanns inte en enda berättelse som gällde alla. Någon hade varit kär. Någon hade arbetat åt tyskar eller anklagades för att ha angett andra. En annan hade pekats ut genom ett rykte. Att ha en relation, att försöka försörja sig och att medvetet medverka till att en människa grips är olika handlingar. De måste undersökas var för sig.[5], [6]

Varför just håret?
Håret förknippades med kvinnlighet och utseende. Genom att raka det ville förövarna göra skammen synlig. Håret växer tillbaka, men bestraffningen kunde leva kvar genom omgivningens minne, fotografier och social utfrysning.
Förnedringen handlade därför också om kön och makt. Kvinnors kroppar gjordes till en offentlig plats för uppgörelsen efter ockupationen. Virgili tolkar detta som ett sätt för män att återta och visa makt efter nederlaget och åren av ockupation. Det är en historikers förklaring till ett mönster, inte ett påstående om att varje enskild åskådare hade samma motiv.[6]
Män kunde också anklagas för och straffas för samarbete. Men den offentliga rakningen drabbade framför allt kvinnor, ofta genom anklagelser som rörde deras privatliv. Den skillnaden gör könsperspektivet viktigt.
Inte heller ”motståndsrörelsen” kan ges ett enda handlande. Motståndsfolk deltog på vissa platser i bestraffningar, medan andra försökte begränsa våldet och återställa ordningen. I exempelvis Uzès förbjöd borgmästaren offentliga våldshandlingar, inklusive hårklippning som bestraffning. Samtiden var inte helt enig.[5]

Vad skiljer rättvisa från hämnd?
Ett påstående behöver prövas mot belägg. Vem säger vad? Vad har personen själv sett? Finns dokument eller andra vittnen? Kan den anklagade bemöta uppgifterna? Och vem har rätt att besluta om en påföljd?
Om någon medvetet angav en granne måste det kunna undersökas och ansvaret prövas. Men ett fotografi av en kvinna med avrakat hår visar inte att hon gjorde just det. Att en folkmassa genomförde bestraffningen gör den inte mer tillförlitlig som bevis för skuld.
Rättssäkerhet är därför särskilt viktig när människor är arga. Utredningen ska skilja handlingar åt, pröva ansvar individuellt och ge den anklagade möjlighet att försvara sig. Vrede kan förklara varför hämnd uppstod. Den kan inte ersätta bevisning.
Vad hände med Vichyledarna?
De offentligt förnedrade kvinnorna var inte de enda som ställdes till svars. Philippe Pétain åtalades 1945 och dömdes till döden för förräderi och samarbete med fienden. Straffet omvandlades till livstids fängelse. Pierre Laval dömdes och avrättades samma år.[7], [8]
Det är alltså fel att säga att bara kvinnor bestraffades. Den historiska frågan är mer precis: vilka handlingar blev föremål för vilken prövning, och varför utsattes vissa människor för en särskild sorts förnedring?
Vad kan uppgiften faktiskt styrka?
Pröva tre olika slags uppgifter. Här ska du bedöma bevisvärdet, inte döma en människa som hjälte eller förrädare.
Välj en knapp för en förklaring.
Visa alla förklaringar som text
Ett foto av en rakad kvinna: Fotografiet kan styrka att kvinnan var kortklippt eller utsattes för en offentlig handling vid ett visst tillfälle, beroende på vad som faktiskt syns. Det styrker inte ensamt att hon hade angett någon eller begått ett annat brott.
”Alla visste att hon samarbetade”: Formuleringen visar att en anklagelse eller föreställning fanns. Vi behöver veta vem som säger det, på vilken grund och om flera oberoende källor stöder ett konkret påstående.
Ett dokument med en namngiven angivelse: Ett äkta dokument kan ge viktig information om en konkret handling. Men upphov, sammanhang, eventuellt tvång och personens möjlighet att bemöta uppgiften behöver fortfarande undersökas.
De två sista exemplen är formulerade för övningen och beskriver inte något särskilt historiskt fall.
Samma tid: nya rättigheter för kvinnor
År 1937 demonstrerade kvinnor i Frankrike fortfarande för rösträtt. Den 21 april 1944 beslutades att kvinnor skulle få rösta och vara valbara på samma villkor som män. Våren 1945 deltog de för första gången i kommunalval.[9]

Det ger en skarp bild av tiden: demokratin återkom och kvinnors politiska rättigheter utvidgades, samtidigt som kvinnor utsattes för offentlig förnedring. Ett samhälle kan ta viktiga steg framåt och ändå bära på stora orättvisor.
Seriens fråga om hjälte och förrädare får därför inget enkelt svar som täcker alla människor. Det finns tydliga exempel på mod och på allvarliga brott. Men en anklagelse, ett rykte eller en bild räcker inte för att placera en person i den ena eller andra gruppen. Historiskt ansvar kräver kunskap om handlingarna och om vem som hade makten att välja.
Fundera: En stat vill återupprätta demokratin efter en diktatur. Varför kan det då vara särskilt viktigt att också skydda rättigheterna för dem som anklagas för att ha stött diktaturen?
Ord som hjälper dig
- Kollaboratör
- En person som samarbetar med en ockupationsmakt. Ordet användes också som en anklagelse som behövde prövas.
- Épuration
- Uppgörelsen med kollaboration efter ockupationen, genom både formella prövningar och utomrättsliga handlingar.
- Utomrättslig
- Utan en rättslig prövning enligt rättsordningens regler.
- Rättssäkerhet
- Skydd mot godtyckliga beslut; bland annat att anklagelser prövas och att den anklagade får försvara sig.
- Bevisvärde
- Hur starkt en uppgift stöder ett bestämt påstående.
Testa vad du har förstått
Quiz: åtta frågor
Välj ett svar på varje fråga och tryck på Rätta mina svar. Du får en förklaring till varje svar och kan försöka igen.
0 av 8 frågor besvarade
Facit och förklaringar – fungerar även utan JavaScript
- Den 25 augusti 1944.. Befrielsen av Paris följde efter en resning och framryckningen av franska och amerikanska förband.
- Uppgörelsen med kollaboration genom flera olika former av prövning och bestraffning.. Ordet omfattar både formella prövningar och utomrättsliga handlingar.
- Det är en historikers uppskattning, inte ett exakt register.. Fabrice Virgili uppskattar omfattningen till omkring 20 000 kvinnor i Frankrike.
- Att hon har begått det brott hon anklagas för.. En bestraffning som syns på ett fotografi är inte i sig ett bevis för skuld.
- Därför att kvinnors kroppar och privatliv användes för en särskild offentlig förnedring.. Bestraffningarna riktades framför allt mot kvinnor och kopplades till föreställningar om kvinnlighet och kontroll.
- Att konkreta anklagelser prövas och den anklagade får försvara sig.. Rättssäkerhet kräver mer än en anklagelse, även när samhället har goda skäl att utreda brott.
- De ställdes också inför rätta efter kriget.. Pétain dömdes till döden men fick straffet omvandlat; Laval dömdes och avrättades 1945.
- Rösträtt och valbarhet beslutades 1944; kvinnor deltog i kommunalval 1945.. Utvidgade politiska rättigheter kunde existera samtidigt som kvinnor utsattes för offentlig förnedring.
