Människan måste producera enorma mängder mat varje dag. Samtidigt behöver jordbruket vatten, bördig jord, energi och fungerande ekosystem. Utmaningen är därför inte att sluta producera mat. Tvärtom. Utmaningen är att producera tillräckligt med mat utan att förstöra de naturresurser som framtidens matproduktion är beroende av.

Det är det som menas med hållbar matproduktion: maten behöver fungera för människor i dag, men också för människor som ska leva och odla i framtiden.

En måltid påverkar mer än man ser

När du tittar på en tallrik ser du kanske potatis, pasta, grönsaker, fisk eller kött. Du ser däremot inte allt som har hänt innan maten kom dit.

Matproduktionen kan påverka flera delar av jordens system samtidigt. Jordbruk och livsmedelssystem använder mycket mark och vatten och bidrar dessutom till utsläpp av växthusgaser. När skogar huggs ned för att skapa odlingsmark eller betesmark förändras både klimatet och livsmiljöerna för växter och djur.

Det betyder inte att jordbruk i sig är ett miljöproblem. Vi behöver jordbruk för att överleva. Frågan är hur marken används, vad som produceras och hur länge produktionen kan fortsätta utan att naturens system försämras.

Ett hållbart jordbruk måste kunna skörda i år – utan att göra det svårare att skörda om tio, femtio eller hundra år.

Ekologiskt eller konventionellt – vad är bäst?

Det kan vara lockande att vilja ha ett enkelt svar. Ekologiskt är bra och konventionellt är dåligt – eller tvärtom. Verkligheten är mer komplicerad.

Ekologiskt jordbruk följer särskilda regler. I EU är användningen av bland annat mineraliskt kvävegödsel och kemiskt framställda bekämpningsmedel starkt begränsad. I stället används exempelvis växelbruk, organiska gödselmedel och förebyggande metoder för att hålla marken bördig och motverka skadegörare.

Konventionellt jordbruk har större möjlighet att använda mineralgödsel, växtskyddsmedel och andra moderna produktionsmetoder. Det kan bidra till stora skördar på en begränsad yta, men metoderna behöver användas på ett sätt som minskar risken för exempelvis övergödning, föroreningar och skador på ekosystem.

Odla smartare – inte bara mer

Framtidens jordbruk handlar därför mycket om att få större kontroll över hur mark, vatten och näring används. En del metoder är gamla. Andra bygger på satelliter, sensorer och avancerad teknik.

1. Växelbruk Olika grödor odlas efter varandra på samma mark. Det kan förbättra jordens bördighet och minska problem med vissa sjukdomar och skadegörare.
2. Skydda jorden Genom att minska erosion, hålla marken täckt och undvika onödig jordbearbetning kan bördig jord bevaras längre.
3. Effektiv bevattning Vatten kan styras närmare växternas rötter och användas när det verkligen behövs.
4. Mindre onödig kemikalieanvändning Bekämpning kan riktas mot de platser där ett problem faktiskt finns i stället för att automatiskt behandla hela fält.
5. Precisionsjordbruk Satelliter, GPS, sensorer och datorer kan hjälpa jordbrukaren att avgöra vilka delar av åkern som behöver vatten, gödsel eller behandling.
6. Skogsjordbruk Träd kombineras med grödor eller djur på samma mark. Träden kan bland annat skydda marken, binda kol och skapa fler livsmiljöer.

När traktorn börjar läsa av åkern

Föreställ dig en åker där en sensor upptäcker att den norra delen är torr medan den södra fortfarande har gott om vatten. I stället för att bevattna allt lika mycket kan jordbrukaren lägga vattnet där det behövs.

Samma idé kan användas för gödsel. Satellitbilder och sensorer kan visa att vissa delar av fältet behöver mer näring än andra. Då kan gödseln fördelas mer exakt.

Tekniken löser inte alla problem, men den kan göra det möjligt att använda naturresurser mer noggrant.

Det spelar också roll vad som ligger på tallriken

Två maträtter kan ge ungefär lika mycket energi till en människa men ha krävt mycket olika mängder mark, vatten och andra resurser att producera.

Djur behöver till exempel själva äta foder. När människor först odlar grödor som sedan ges till djur innan maten når människan krävs ofta fler resurser än när grödorna äts mer direkt.

Därför kan en kost med större andel växtbaserad mat ofta minska användningen av mark och andra resurser. Det betyder inte att alla människor måste äta samma sak. Olika jordbruksmarker, näringsbehov, kulturer och ekonomiska förutsättningar ser olika ut.

Årstiden kan också spela roll

En grönsak som växer utomhus under sommaren kan behöva relativt lite extra energi. Samma gröda kan under en annan årstid behöva odlas i uppvärmda växthus.

Därför är inte orden lokalt, importerat, ekologiskt eller växtbaserat fullständiga svar i sig. Hållbarhet kräver att flera delar jämförs samtidigt.

Den mest onödiga maten är den som aldrig äts

Det krävs mark, vatten, arbete, energi, transporter och pengar för att producera mat. Om maten sedan slängs har dessa resurser använts utan att maten gjort någon nytta.

Matsvinn finns i hela livsmedelskedjan. Grödor kan förstöras före skörden. Mat kan skadas under transporter. Butiker kan få varor över och hushåll kan glömma maten längst bak i kylskåpet.

Bäst före betyder inte automatiskt dålig efter

Bäst före handlar främst om kvalitet. Många livsmedel kan fortfarande gå bra att äta efter datumet om de har förvarats rätt och ser, luktar och smakar som de ska.

Sista förbrukningsdag används däremot för livsmedel som kan bli hälsofarliga. Den märkningen ska därför behandlas på ett annat sätt.

Nya lösningar förändrar hur mat kan produceras

Jordbruket har alltid förändrats. Nya växtsorter, maskiner, bevattningssystem och kunskaper har gjort det möjligt att producera mer mat på nya sätt. Den utvecklingen fortsätter.

Men teknik räcker inte

Det är lätt att tänka sig framtidens mat som robotar, enorma växthus och avancerade laboratorier. Men mat är också en ekonomisk och social fråga.

En metod som skyddar miljön men gör det omöjligt för jordbrukaren att försörja sig kommer knappast att fungera länge. På samma sätt fungerar inte ett matsystem där miljövänlig och näringsrik mat bara är möjlig för människor med höga inkomster.

Det betyder att frågan om hållbar mat också handlar om rättvisa. Jordbrukare behöver rimliga inkomster. Konsumenter behöver ha råd med mat. Samtidigt behöver samhället minska skador på klimat, mark, vatten och biologisk mångfald.

Framtidens hållbara mat är därför inte en enda uppfinning eller en enda perfekt maträtt. Det handlar om många förändringar som tillsammans gör matsystemet mer hållbart.