Endogena processer kan exempelvis pressa upp en bergskedja. Vittring bryter sedan sönder berg, erosion transporterar materialet och sedimentation avlagrar det i en dal, flod eller vid kusten.

Ett starkt svar visar alltså en kedja: inre kraft → landform → yttre kraft → transport → ny landform.

Jordens värme driver långsamma rörelser i manteln och plattorna. Spänning kan byggas upp under lång tid och sedan frigöras snabbt som en jordbävning.

Vid vulkanism kan magma samlas och trycket öka innan ett utbrott sker.

Vittring bryter sönder berg och sten på plats. Erosion innebär att löst material nöts bort och transporteras av till exempel vatten, vind, is eller vågor.

Sedimentation sker när transporten tappar kraft och materialet avlagras.

Ett landskap påverkas både av plötsliga händelser och långsamma processer. En jordbävning kan förändra marken på sekunder, medan erosion eller landhöjning kan forma samma område under mycket lång tid.

Ja, uttrycket kan få det att låta som om naturen ensam skapar katastrofen. Naturen skapar faran, men bebyggelse, fattigdom, byggnader, infrastruktur och beredskap påverkar hur stora konsekvenserna blir.

Jordbävningar och vulkaner ligger ofta i långa band som sammanfaller med plattgränser. Mönstret visar att händelserna inte är slumpmässigt fördelade.

Vid kollision mellan två kontinentalplattor pressas skorpan ihop och berg kan veckas upp. Om en oceanisk platta pressas ner under en annan platta sker subduktion; magma kan bildas och vulkaner uppstå.

Fokus är punkten nere i jordskorpan där rörelsen börjar och energi frigörs. Epicentrum är platsen på jordytan rakt ovanför fokus.

Magmans innehåll, temperatur och tröghet påverkar hur lätt gas kan ta sig ut. Lättflytande magma ger ofta lugnare lavaflöden, medan trög och gasrik magma kan bygga upp tryck och ge explosiva utbrott.

Runt Stilla havet finns många aktiva plattgränser och subduktionszoner. Kraftiga jordbävningar på havsbotten kan förskjuta stora vattenmassor och skapa tsunamier.

Sedimentation kräver material som har transporterats. Materialet måste därför först ha brutits loss och förts bort genom erosion, även om det kan ha skett långt från platsen där avlagringen bildas.

När floden når lugnare vatten minskar hastigheten. Då orkar vattnet inte transportera lika mycket material, och sand, lera och annat sediment avlagras.

Kustskydd kan förändra vågornas kraft och sedimentets transport. Om sand fångas på en plats kan områden längre bort få mindre nytt material och börja eroderas snabbare.

Både vind och is kan erodera, transportera och avlagra material. Skillnaden är bland annat vilket material de kan flytta och vilka landformer de skapar.

Vid ras faller eller rullar löst material som sten och jord. Vid skred glider en mer sammanhängande massa längs ett glidplan. En lavin är snö och is som snabbt rör sig nedför en sluttning.

Floden eller jordbävningszonen kan inte tas bort, men riskkartor, säkrare byggnader, varningssystem, evakueringsvägar och bättre placering av viktig verksamhet kan minska utsatthet och sårbarhet.

Fattigdom skapar inte jordbävningen, men kan påverka var människor bor, hur hus byggs, tillgången till sjukvård och hur snabbt samhället återhämtar sig. Den ökar alltså sårbarheten.

Människor kan vara bundna till arbete, jord, familj, kultur och bostad. De kan sakna ekonomiska möjligheter att flytta. Riskhantering behöver därför kombinera information, övervakning, evakueringsplaner och säkrare markanvändning.

En park har genomsläpplig mark och kan utformas som en tillfällig låg yta där vatten samlas. Den bromsar avrinning och avlastar ledningar samtidigt som den används av människor i vardagen.

Utsläppsminskning angriper orsaken till den långsiktiga uppvärmningen. Klimatanpassning förbereder samhällen för följder som skyfall, torka och stigande hav. Båda behövs, men de gör olika saker.

Sverige ligger långt från aktiva plattgränser men påverkas av yttre processer och extremväder. Översvämningar, ras, skred, stormar, bränder och erosion kan skada människor och samhällen.

Isen eroderade och slipade berg, men transporterade också stora mängder material. När isen smälte avlagrades material som morän och rullstensåsar. Tyngden pressade dessutom ner jordskorpan, som fortfarande höjer sig.

Våtmarker kan lagra och bromsa vatten så att flödestoppen blir lägre nedströms. De ger dessutom livsmiljöer och andra nyttor, men behöver plats och kan konkurrera med annan markanvändning.

Skredrisk påverkas också av jordart, vattenhalt, erosion vid släntens fot och mänsklig belastning. Även en måttlig sluttning kan vara instabil om leran är känslig och vattenförhållandena förändras.

Japan ligger kvar vid aktiva plattgränser. Teknik kan upptäcka, varna och minska skador, men mycket kraftiga eller nära händelser kan överstiga skyddens kapacitet och ge mycket kort reaktionstid.

Samma geologiska process skapar vulkanrisker, nytt land, varmvatten, elproduktion, turism och behov av övervakning. Naturprocessen formar alltså både landskapet och samhällets möjligheter och problem.

Bangladesh har erfarenhet och många former av anpassning, men större ekonomisk och social sårbarhet. Nederländerna har omfattande skydd, men är fortsatt utsatt och beroende av att systemen fungerar. Båda länderna lever med kvarvarande risk.

Katastrofers storlek kan inte förklaras av naturhändelsens styrka ensam. Samma slags fara får olika följder beroende på bebyggelse, resurser, infrastruktur, beredskap och möjligheten att återhämta sig.

Ett möjligt exempel: plattor rör sig → spänning byggs upp → jordbävning → svaga byggnader rasar → vägar blockeras → hjälp försenas → byggnormer och beredskap kan minska framtida risk.